I'm moving ooooooon!
JAG HAR FLYTTAT!!!! AV OLIKA ANLEDNINGAR HITTAR NI MIG NUMERA MIG HÄR: minblogg.
Jag vill tacka blogg.se för denhär tiden. Jag har valt att skicka med de inlägg som jag lagt mest vikt på och som jag verkligen engagerat mig för att skriva. Även de som betyder lite extra för mig. Gammalt groll lämnar jag här. Det är dags för nya tider och nytt engagemang. Tack!
Jag vill tacka blogg.se för denhär tiden. Jag har valt att skicka med de inlägg som jag lagt mest vikt på och som jag verkligen engagerat mig för att skriva. Även de som betyder lite extra för mig. Gammalt groll lämnar jag här. Det är dags för nya tider och nytt engagemang. Tack!
Mot "nordligare" breddgrader
Om tre timmar åker jag till Kalmar för att fira påsk med Jakob, svärföräldrarna och hans släkt. Jag har inte träffat just släktingarna på väldigt länge och det ska bli riktigt kul ikväll. Jag återkommer på måndag.
Idag åker jag hem till mamma
Dagen har äntligen kommit. Visserligen en dag senare än vad jag räknat med, men det gör egentligen inte så mycket. Idag ska jag lämna campus för en stund (1,5 vecka). Jag ska få gå i Brunnsparken och fotografera, äta mat som jag har önskat, träffa farmor, jobba med billuffa, tjabba med mamma om att hon inte låter mig plugga ifred, träffa vänner och förhoppningsvis åka ut till sommarstugan en sväng. Kanske även ta det första doppet i havet för i år. Det gör jag tillsammans med farmor, precis som det var när jag var yngre.
Jag ser fram emot en tid hos mamma. Att kunna koppla bort skolan på ett annat sätt än vad jag gör här, och förhoppningsvis bli frisk i magen. Det är svårt med campus, för hur mycket du än älskar det och hur mycket du än älskar skolan och programmet du läser så finns det ingen ledig tid. Telefonen ringer vid frukostbordet, skolhusen ligger nästan alltid inom synhåll och studenter med stora travar böcker springer alltid förbi dig. Därför ska jag njuta nu. Men inte bara av att vara "ledig" från skolan, utan också av den friska havsluften och av måsarna som skriker klockan sju på morgonen. Det är de sakerna som jag saknar mest.
Jag ser fram emot en tid hos mamma. Att kunna koppla bort skolan på ett annat sätt än vad jag gör här, och förhoppningsvis bli frisk i magen. Det är svårt med campus, för hur mycket du än älskar det och hur mycket du än älskar skolan och programmet du läser så finns det ingen ledig tid. Telefonen ringer vid frukostbordet, skolhusen ligger nästan alltid inom synhåll och studenter med stora travar böcker springer alltid förbi dig. Därför ska jag njuta nu. Men inte bara av att vara "ledig" från skolan, utan också av den friska havsluften och av måsarna som skriker klockan sju på morgonen. Det är de sakerna som jag saknar mest.
& när du trodde att du var som säkrast
Det är ta mig fan inte klokt. Jag är ledsen att jag svär, men jag är grymt förbannad, rädd och orolig på samma gång. Smålandposten skriver idag om en 24-årig kvinna som våldtogs natten till idag i Teleborg, där både jag och mina vänner bor. Till detta hör också att jag tidigare hört ryktas om en man som förföljer kvinnor på campus och som även försökt ta sig in i minst en lägenhet. Detta var hos en kompis klasskamrat när hon var ensam. Som tur var hände ingenting då. Men för mig som bor på bottenplan och som gärna har både balkongdörr och fönster öppna de dagarna då solen skiner, och jag samtidigt går omkring här, blev detta en grym chock.
Man både hör och läser ofta om oss ungdomar som tror oss vara odödliga och som gärna lever lite med faran som granne. Och visst, man behöver inte vara dummare än att man låser dörren om natten och lämnar balkongdörren stängd när man går och duschar. Men samtidigt så undrar jag varför vi ska behöva värja oss mot denna fara som tydligen står precis runt gaveln och väntar på oss? Varför ska jag som tjej inte kunna gå ensam hem på kvällarna utan att ringa mamma, eller be pojkvännen möta mig? När förlorade vi alla rättigheter om att kunna känna oss säkra i vårt eget hem, och när förlorade jag rätten om att kunna diska med ryggen mot en öppen dörr utan att behöva vända mig om i rädsla av att någon ska komma in och hoppa på mig? Jag är så himla arg på människor som gör vårt samhälle till en otäck och mörk plats att vistas på, och som får mig att undra om varenda man jag möter ska hoppa på mig och som därför får mig att hålla handen lite hårdare runt mitt enda försvar; nyckelknippan.
På campus sitter det lappar om kurser i självförsvar. Ett skämt för somliga, men en grym sanning för andra. Kanske borde självförsvar för tjejer bli en obligatorisk kurs för samtliga gymnasieelever? Eller kanske borde säkerhetspolitiken skärpas ytterligare? Även om Växjöstad ska ha beröm för sitt hårda arbete för just tjejers säkerhet nattetid så räcker det uppenbarligen inte. Tydligen så måste drastiska åtgärder tas till, och då även i våra hem.
I vår lägenhet har vi haft fotsteg fram till våra fönser, slag mot rutorna nattetid och ringningar på dörren. Tidigare har vi skrämts av dem men ändå kunnat skratta bort det med ord som "vi får väl klä på oss lite mer när vi går omkring i lägenheten, det är ju inte konstigt att människor blir lite sugna". Nu vet jag inte om jag vill skoja så längre. Nu känner jag mig bara rädd och fruktansvärt arg över att inte kunna vara säker. Och jag är dessutom ledsen över denna tjugofyraåriga tjej som nu fått sitt liv förstört, tack vare två män som bara var tvungna att göra vår stad lite osäkrare.
Man både hör och läser ofta om oss ungdomar som tror oss vara odödliga och som gärna lever lite med faran som granne. Och visst, man behöver inte vara dummare än att man låser dörren om natten och lämnar balkongdörren stängd när man går och duschar. Men samtidigt så undrar jag varför vi ska behöva värja oss mot denna fara som tydligen står precis runt gaveln och väntar på oss? Varför ska jag som tjej inte kunna gå ensam hem på kvällarna utan att ringa mamma, eller be pojkvännen möta mig? När förlorade vi alla rättigheter om att kunna känna oss säkra i vårt eget hem, och när förlorade jag rätten om att kunna diska med ryggen mot en öppen dörr utan att behöva vända mig om i rädsla av att någon ska komma in och hoppa på mig? Jag är så himla arg på människor som gör vårt samhälle till en otäck och mörk plats att vistas på, och som får mig att undra om varenda man jag möter ska hoppa på mig och som därför får mig att hålla handen lite hårdare runt mitt enda försvar; nyckelknippan.
På campus sitter det lappar om kurser i självförsvar. Ett skämt för somliga, men en grym sanning för andra. Kanske borde självförsvar för tjejer bli en obligatorisk kurs för samtliga gymnasieelever? Eller kanske borde säkerhetspolitiken skärpas ytterligare? Även om Växjöstad ska ha beröm för sitt hårda arbete för just tjejers säkerhet nattetid så räcker det uppenbarligen inte. Tydligen så måste drastiska åtgärder tas till, och då även i våra hem.
I vår lägenhet har vi haft fotsteg fram till våra fönser, slag mot rutorna nattetid och ringningar på dörren. Tidigare har vi skrämts av dem men ändå kunnat skratta bort det med ord som "vi får väl klä på oss lite mer när vi går omkring i lägenheten, det är ju inte konstigt att människor blir lite sugna". Nu vet jag inte om jag vill skoja så längre. Nu känner jag mig bara rädd och fruktansvärt arg över att inte kunna vara säker. Och jag är dessutom ledsen över denna tjugofyraåriga tjej som nu fått sitt liv förstört, tack vare två män som bara var tvungna att göra vår stad lite osäkrare.
Min härliga lördag
Igår var det 50årskalas. Kajsa och Elin fyllde 26 respektive 24 år och det firades med jelloshots, vin och massa härligt umgänge. För mig ingick dock bara umgänget och alkoholfritt vin, min mage är fortfarande helt knäpp och idag står jag verkligen i valet och kvalet mellan att åka in till akuten eller vänta tills imorgon och ringa doktorn då. Jag orkar inte längre.
Hursomhelst, gårdagen var fantastiskt kul! Efter en runda till det nya Grand samarkand med Jakob, och sedan en snabbvisit hos Louise för att lämna hennes födelsedagspresent (två fiskar vid namn Rodney och Avicii) var det dags för fest. Det blev skratt, det blev gemenskap, det blev lekar och massa annat kul som sedan ledde till utgång. Trots att jag var ganska anti både på grund av magvärk men också på grund av att jag faktiskt var nykter, så måste jag medge att Lindas tvångsutgång med mig blev en av de bättre. Jag hade sjukt kul! Dansade fuldans med Clara. Pratade med främmande människor. Fick veta att Stina hade en livskris när hon fyllde 21 och att hon då dansade ensam på mitten av dansgolvet till "if I could turn back time" med Cher. Jag hade helt enkelt bara sådär märkligt kul som man kan ha ibland. Efteråt mötte Jakob upp mig och sen gick vi hem och somnade. Idag har jag kört honom till alvesta och han sitter nu på ett tåg mot Stockholm för att gå på jobbintervjuer imorgon.
Nu ska jag vila lite och försöka glömma min smärta, jag som var fotosugen .. Och förresten, snacka om att detta inlägget är fullt av namedroppning. Töntigt! Men vad gör man inte när man älskar människorna som man umgås med?
Hursomhelst, gårdagen var fantastiskt kul! Efter en runda till det nya Grand samarkand med Jakob, och sedan en snabbvisit hos Louise för att lämna hennes födelsedagspresent (två fiskar vid namn Rodney och Avicii) var det dags för fest. Det blev skratt, det blev gemenskap, det blev lekar och massa annat kul som sedan ledde till utgång. Trots att jag var ganska anti både på grund av magvärk men också på grund av att jag faktiskt var nykter, så måste jag medge att Lindas tvångsutgång med mig blev en av de bättre. Jag hade sjukt kul! Dansade fuldans med Clara. Pratade med främmande människor. Fick veta att Stina hade en livskris när hon fyllde 21 och att hon då dansade ensam på mitten av dansgolvet till "if I could turn back time" med Cher. Jag hade helt enkelt bara sådär märkligt kul som man kan ha ibland. Efteråt mötte Jakob upp mig och sen gick vi hem och somnade. Idag har jag kört honom till alvesta och han sitter nu på ett tåg mot Stockholm för att gå på jobbintervjuer imorgon.
Nu ska jag vila lite och försöka glömma min smärta, jag som var fotosugen .. Och förresten, snacka om att detta inlägget är fullt av namedroppning. Töntigt! Men vad gör man inte när man älskar människorna som man umgås med?
Mitt nästa inköp!
Igår kom min älskade Kickstidning. Jag rev upp den, öppnade och satt en bra stund och läste om alla krämer, parfymer och hårprodukter som kommit, och klassiker som redan funnits men som man bara vill njuta lite av. Att få just Kicks tidning är lyx för mig. Jag tittar på fäger, fantiserar om dofter och inspireras av smink och annat. Just igår fastnade min fokus på en artikel om "Badrums humor". Det handlade om märket Anatomicals som kommit till Sverige och som numera finns att köpas på Kicks. Flaskorna är i fina pasteller och på flaskorna står meningar som don't just clean it woman, scrub it (bodyscrub). Som den lotion och krämfacist jag är vill jag givetvis testa. Och eftersom jag är i behov av en ny bodylotion inom kort ska jag nog spendera 79 pix på denna underbara flaska som både kommer göra mig glad och len.
Hur glad blir man inte?
Klockan tickar, men jag tar en sak i taget
Jag vill ha en ny design till min blogg. Jag vet hur den ska se ut, och har länge vetat. Dessutom vill jag flytta hela sidan till ett ställe där mina fotografier kommer till sin rätta. För det gör de inte på blogg.se! Det får nog bli ett projekt i sommar dock, för just nu har jag alldeles för mycket med mitt stora projekt: www.billuffa.se . Betasidan finns uppe nu, det har ni väl inte missat? Gå genast in och anmäl er så att detta projektet blir lyckat, så kan jag starta mitt nästa i sommar.
Konsten att glädjas åt andra
Det är blandade känslor som väcks när kombon skriker "Emelieeeeee" över halva lägenheten klockan halv ett på natten. Och sedan kommer inrusande med datorn och skriker "bebisen har kommit, bebisen har kommit"! Inte för att jag låg och sov eller så, men ändå. Chocken var minimal, men ändå där. För att förklara nämre så har en av Lindas bästa vänner hemma i Göteborg äntligen krystat ut det lilla knytet som hon, och alla vänninorna, väntat på så länge. Jag glädjs åt Lindas leende som sträcker sig från öra till öra. Jag glädjs åt den vackra bild som hon visar på en nybliven mamma med lycka i blicken. Och jag glädjs åt tankten på en liten liten bebis. Men mest glädjs jag åt förmågan att verkligen kunna glädjas åt andra, visst är det fantastiskt? Enligt min bästa vän i hela världen, som ni nu borde veta heter Johanna, så är det också en av mina bästa egenskaper. Just att kunna glädjas åt andras lycka som exempelvis chanser till arbete, till en lyckad tenta eller tillökning i familjen. Och vid nämare eftertanke får jag nog hålla med henne. Det är en grymt cool känsla att faktiskt känna riktig och ärlig lycka för någon helt annan person. Det gör livet lite roligare!
Hamlet, han är den finaste hunden i hela världen
Detta är Hamlet, han är Jakobs föräldrars hund. Men när vi kan ska vi ha en exakt likadan hund som honom. Det spelar ingen roll att han hårar ner och väger mer än mig när han lägger sig på mig. Han är bara så fin och underbar att vi måste. Vi bara måste. Det har både jag och Jakob bestämt.
Det skulle vara som en dröm
Jag har gått emot mig själv. Att vila är helt enkelt inte min grej, inte alls. Nu har jag sökt ett extrajobb, ett som skulle passa mig som handen i handsken och som jag vill ha. Väldigt, väldigt, väldigt mycket! Mer tänker jag inte säga.
Det kallas kärlek, till sveriges bästa liveband
Tänk att jag och Johanna såg detta fantastiska nummer live. Jag blir nästan lika pirrig nu som jag var då!
När livet är på topp!
Jag har funderat .. som vanligt. Jag kan verkligen fundera tills huvudet går sönder. Men det positiva är att jag numera i stort sett alltid funderar över det som är bra i livet. Visst, jag har mina dåliga stunder, men de kommer allt mer sällan. Och dessutom vet jag om att det alltid finns någon som stöttar mig och håller mig om ryggen. Hursomhelst är det sjukt många som just nu frågar om jag trivs på min utbildning och om jag valt rätt och ju oftare jag får svara på frågan, desto mer säker blir jag på att ja, jag älskar min utbildning och jag skulle aldrig i hela mitt liv vilja byta.
Att jag inte tackade ja till eventutbildningen tackar jag idag gudarna för. I Växjö finns allt som jag behöver, jag får läsa det jag vill, jag får jobba med det jag vill, jag får umgås med fantastiska människor och jag mår bara så jäkla bra helt enkelt. Jag skulle aldrig i hela mitt liv vilja hoppa av och börja på en ny kula, oavsett vad som hände. Min framtid ligger i en kreativ värld full av PR, kommunikation, fotografier, textskrivande och projektledning. Åh, herregud vad jag längtar!
Att jag inte tackade ja till eventutbildningen tackar jag idag gudarna för. I Växjö finns allt som jag behöver, jag får läsa det jag vill, jag får jobba med det jag vill, jag får umgås med fantastiska människor och jag mår bara så jäkla bra helt enkelt. Jag skulle aldrig i hela mitt liv vilja hoppa av och börja på en ny kula, oavsett vad som hände. Min framtid ligger i en kreativ värld full av PR, kommunikation, fotografier, textskrivande och projektledning. Åh, herregud vad jag längtar!
Billuffa söker dig!
Tycker du om att fotografera? Och har du därför en massa sköna naturbilder som du vill ha publicerade i ditt namn? Hör av dig till mig på [email protected] så kan vi ta ett snack. Kanske kan just dina bilder komma att få synas på Sveriges mest inspirerande semestersida?
Smygreklam!
Facebook: http://www.facebook.com/pages/billuffase/113379618742179
Twitter: http://twitter.com/#!/Billuffa
Första utkastet av hemsidan kommer inom kort. Håll till godo, för det vill ni inte missa!
Schteeeek!
Solen skiner som bara den. Därför blir det en glass på stan med Emmeli om en stund.
