.

Allting är klart. Jakobs lägenhet skiner som aldrig förr (vad kan man tro om ett ställe som delats av tre inte särskilt noggranna killar i tre år? Jag har fått jobb, praktikplats, skickat in kommunikationsplanen, varit och handlat massa god mat till oss, fått CSN, ska strax gå upp till Elin för lite fredagsmys och klockan tre möter jag min älskade Johanna på stationen. Ikväll blir det The Ark, äntligen!!! Och imorgon kommer även Tobias his för massa häng, bowling och utgång. Vilken fantastisk helg!

Jag har i två dagar lyckats plugga på effektivt på morgonen/förmiddagen att jag kan sova middag vid lunch, och sedan plugga igen. Det kallar jag lyx!

Efter ännu en arbetsdag slår jag mig ner för att starta TV3-play och se på Världens bästa hotell. Denna satsning som TV3 gjort är en av de allra bästa om ni frågar mig. Första avsnittet fick mina ögon att tåras och läpparna att spricka upp i ett stort leende, samtidigt som jag förnöjd uttrycke mig med ord som "aaah" , "ååh" och "vad fint". För er som inte vet så handlar programmet om personer med olika handikapp som får komma ut och testa på arbetslivet på ett hotell. Hela tiden får de nya utmaningar som för dem är större än så mycket annat. Och oavsett om det handlar om att bädda sängen, checka in gäster, dela ut godis, byta en lampa eller skära tomater så gör det allt med en sådan glädje att det känns ända in i märgen hos tittaren. Personalen (som jag hoppas är lika härlig när kamerorna är av) peppar, skrattar och skojar med dem och får personerna att känna sig så viktiga som det bara går.

Då var det bestämt. Efter diskusioner, blod svett och tårar (nästan i alla fall) har äntligen lyckats välja den praktikplats som jag tror passar mig bäst. Att få ett ja från alla de ställen jag sökte på kan tyckas vara en dröm, men skapade så mycket mer vånda och funderingar än vad man kan tro. Hursomhelst är jag väldigt glad över förfrågan från alla platserna, och jag skulle säkert ha stormtrivts på allihopa. Men jag var ändå tvungen att följa mitt hjärta. Vad det blir vill jag inte skriva ännu, för jag vill berätta själv för mamma, farmor och alla innan de hinner läsa det här.

Jag har många gånger skrivit om min kamp mot undervikten. Nu har jag äntligen börjat lägga på mig lite, och det är jag otroligt tacksam för. Men just på grund av min kamp fick jag en väldigt lust att lägga upp denna länken om Elin som skämts för sin smala kropp hela sitt liv. Tack Aftonblandet!

Jag är så in i bombens trött på att vara glutenallergiker. Allt jag vill är att beställa en fet pizza, kasta i mig den utan att behöva spring till toan och må dåligt i två veckor. Ett vanligt bröd hade också gått bra, eller kexchoklad, eller en semla .. När vi är i Mörrum nästa helg ska jag banne mig köpa med en glutenfrpizza bara för att. De gör botten själva, pizzan är himmelskt god och smakar nästan exakt som vanlig pizza.

Jag har funderat. I flera veckor har min hjärna gått fram och tillbaka, tillbaka och fram. Någonting har känts mycket märkligt, och jag har inte riktigt kunnat sätta fingret på vad det är. Jag vet att campus tråkar ut mig. Jag vet att veckorna är fantastiska för att jag får jobba med det jag vill, men jag vet också att jag flyr härifrån under helgerna på grund av den känsla som gnager inombords. En känsla som säger min att jag inte passar in här. Eller, jag passar inte på det sätt som jag tidigare gjort.

Efter grymt många timmars sömn och en lång dusch känner jag mig lite halvt levande. Funderar på om det var influensa jag hade eftersom det vände så snabbt. Febern är borta, nästan mindre snorig och halsen mindre sårig. Solen skiner dessutom och jag ska nog ta ut Hamlet en runda, sen blir det biblioteket hela eftermiddagen. Heja heja!

Efter en fantastisk helg i Kalmar är jag nu tillbaka i Växjö. En dunderförkyldning drog jag dock på mig med feber, svettningar, snor och en ond hals. Men vad ska man göra liksom? Efter dubbeldosering av astmamediciner och hostmedicin ska jag nog ta mig fram. Det tråkiga är bara att det inte finns någon som helst tid till att ta det lugnt.

Jag satte statistiktentan idag. Yes, yes, trippelyes! Det betyder att alla kurser är avklarade och att min lnu-sida lyser alldeles fantasiskt grönt. Happy day!

Det märks att mina koncentration är borta. Nu väntar jag på Perra sen kör vi hårt ett par timmar, men sen får det banne mig räcka! Tentan ska sitta och jag ska fixa den imorgon. Det bara måste gå! För övrigt måste jag bara hålla med Ronja:

Det är sjukt jobbigt att vara aktiv. Jag har jobbat nonstop sen åtta i morse. Och speciellt jobbigt är det att sitta i biblioteket. Jag har liksom varken råd eller möjlighet att köpa någonting att äta. De har bara en massa mackor, och inte någonting glutenfritt. Det jag hade med mig är slut .. Och det värsta är att jag måste sitta i tre timmar till. Minst.

Jag är dålig på att blogga. Förlåt, förlåt, förlåt. Inte för att jag har 10 000 läsare som ivrigt väntar på att få höra om min dag, mina senaste tankar eller vad jag köpte på D&G's senaste utförsäljning, men ändå liksom. Har man en blogg ska den hållas levande, punkt slut.

Väskan är packad, lägenheten städad, jag iordning och humöret är på topp. Om en timme står vi på stationen och väntar på tåget som tar oss mot Göteborg. Äntligen! Jag twittrar lite under helgen, men bloggandet får vara. Så vi hörs nästa vecka allihopa. Ha en fantastisk helg, det ska jag ha!

Jag är precis hemkommen från Mikaela . Vi har haft en otroligt mysig kväll fylld med prat som vanligt. För så är det alltid när vi kommer ihop, skratt och prat som förlänger livet. Det är inte mycket annat som behövs, det bara klickar. Och det tycker jag känns fantastiskt bra!

Jag måste ta tillfället i akt och berömma mig själv lite. Jag har löst min ekonomiska situation som jag tidigare klagade över på ett positivt sätt. Jag tillexempel har åkt och handlat mat för hela månaden (utom grönsaker, mjök och ägg typ som såklart får fyllas på). Allting gick på 600 kronor (!) och nu är både min kyl och frys full av saker som jag kan leva på. Dessutom trotsade jag min katarr i luftrören igår genom mycket medicin och bakade bröd, gjorde biffar till mig och kombon, städade, började packa inför imorgon, sydde lite i mina kläder och påbörjade även min och tre andra tjejers suveräna kommunikationsplan över försvarets nya och påhittade kampanj. Vi halv nio slocknade jag i soffan tills Jakob kom och mös med mig tills det var dags att släcka helt för natten. Samma sak dagen innan, fullt ös medvetslös från 7.30 - 22.00. Visserligen sitter jag med tunga luftrör och yrhet eftersom jag inte syresätter mig idag. Men jag tänker inte klaga. För imorgon åker jag och Jakob iväg och tar en helg helt för oss själva. För det är vi, och speciellt jag, värda!

Idag är det väldgt många här på campus som är exalterade över att BlondinBella är här och hälsar på. Hälften av dem har tillochmed betalat pengar för att få höra henne prata. Själv sitter jag hemma och läser idag, skriver lite på min målgruppsanalys och ska se en dokumentär om de danska soldaterna i Afghanistan, helt i utbildningssyfte. Det är mer verklighet för mig än vad hon är. För jag är inte intresserad av Bella. Å andra sidan har jag aldrig gett henne chansen heller. Men för mig kommer hon nog alltid att vara flickan med guldsked i munnen som visar hur långt pappas pengar och kontakter har tagit henne. Hur företagsam hon än är ..

"Journalistik ska vara så fint och märkvärdigt hela tiden"

När alla bikiniöverdelar utom en stramar över bysten, och när jag själv känner mig aningens större än vanligt, tycker att jag är snyggare och känner mig mer hälsosam på samma gång, vad kan då ha hänt? Jag har gått upp i vikt! Just nu är jag sjuttsingens så glad att jag bara vill dansa, dansa, dansa. Att jag inte direkt har någon bikini att ha i helgen gör ingenting. Jag är så glad! Efter mycket slit och floder av tårar har större portioner, träning, gainer och regelbundna mattider gett resultat. Äntligen!