.

Jag sitter just nu och förbereder mig för en niotimmars lång tenta i politisk kommunikation. Jag har laddat upp med choklad, citronvatten. yougurt, och frukt. Önska mej lycka till!

Fick ett mejl från min ena moster idag. Det stod "grattis på namnsdagen hjärtat" och lite andra fina saker. Det känns fantastiskt fint att någon sitter ca 10 mil bort och tänker på mig när jag knappt hinner själv. Inte visste jag ens att jag hade namnsdag idag. Tack!

Först vill jag bara säga att jag mår bra. Tentan på torsdag känns bra. Seminariet imorgon känns bra. Jag har haft en fantastisk kvalitétskväll med fina människor. Jag har hittat riktiga vänner i de som förut endast var ytliga klasskamrater. Jag ska få träffa Tina och Kajsa snart, och därför också umgås med gamla vänner. Jag har en fin pojkvän som jag, konstigt nog, har ett mycket väl fungerande distansförhållande med just nu. Och som jag helt ärligt och seriöst kan sitta och planera en framtid med utan att någon av oss blir rädd och vill dra sig ur.

Jag läser någonting i skolan som jag verkligen vill syssla med senare. Jag känner att jag har en hyfsat stabil framtid framför mig. Jag har en kanonfin rumskompis. Jag har kommit igång med min träning och känner mig just nu 100% mer nöjd med min kropp än vad jag någonsin gjort innan. Jag har någonting att le åt varje dag. Jag har en fin familj som stöttar mig och bryr sig (och med familj menas också ni, farmor och farfar) och allting bara känns så himla fantastiskt. Just idag fick jag ett så fint mejl av en vän hemifrån där hon uttryckte sina känslor och visade att trots att vi hörs alldeles för sällan, och trots att vi bor en bit ifrån varandra så finns hon här för mig i svåra perioder. Hennes ord gjorde mig nästintill tårögd och jag blev verkligen varm ända in i själen. Tack!

Men vet ni ändå vad det bästa är? Det är att jag har familj, vänner (gamla som nya) och en pojkvän som stöttar mig i allt vad jag tar mig för. Oavsett om det handlar om att lära mig fotografera, peppa mig när jag saknar min kärlek som mest, ta hand om mig när jag är sjuk, prata i telefon när jag är ledsen eller lära mig spela gitarr så finns de där med sina goda råd och snälla ord. Säger att jag är duktig och som verkligen visar att de finns här för mig. Jag är riktigt glad och tacksam för alla er fina människor som gör mitt liv värt att leva och som ger mig någonting att le åt varje dag. Och just ikväll kommer jag somna med ett leende på läpparna, tacksam för vad jag har. Jag hoppas att ni vet hur bra ni är.

Jag måste faktiskt få lov att peppa mig själv. Igår gick jag och gymmade helt själv. Vilket jag aldrig gjort förut. Jag tränade armar och lår så det stod härlgit till. Nu har en muskel börjat forma sig på min arm, inte bara efter igår såklart, men det finns där. Jag är så sjukt nöjd med mig själv!!!

När klockan ringer halv sju, och du vet att du egentligen inte behöver gå upp förens klockan sju. Och när du inte behöver arbeta direkt utan kan sitta i ett grupprum och vänta på resterande gruppmedlemmar, då är det härligt att vara student!

Denna veckan är full av tentasplugg fram tills torsdag, då tentan faktiskt äger rum. Och vad som är bäst är att jag känner att jag nog faktiskt har greppat de politiska begreppen som spin-industry, Hype och Framing. På fredag blir det förhoppningsvis lite fotande utomhus, jag är så grymt sugen! Och sedan packning för att på kvällen sätta mig på bussen som tar mig till Holland. Jag gillar denna veckan, it's gonna be awesome!

Varför saknar man någon extra mycket när man vet att man snart kommer ses? Är man töntig som räknar dagarna? Och nätterna? Hur kan man sakna någon så mycket att det nästintill gör fysiskt ont?
Det enda som hjälper är vetskapen om att man faktiskt, mycket snart, om fem dagar, kommer vara tillsammans igen. Det är nog det som kallas äkta kärlek tror jag :)

Jag är just nu trött, så trött att ögonen knappt vill hålla sig öppna, så trött att jag just gick hem från Emmeli, trots att vi hade en supertrevlig kväll! Men jag har funderat lite, det är nämligen så att när jag är trött så funderar jag. Ibland alldeles för mycket och ibland ganska lagom. Idag är en lagom dag. Emmeli bor hursomhelst med sin pojkvän och vi har diskuterat beteenden hos killar, resor, hur en perfekt nyårsafton firas, blöta handdukat på golvet, hur man går ihop med föräldrar efter flytt. Ja ni vet sådant som hör vuxenlivet till. Nu mot slutet gav hon mig till och med recept på en pastasallad. Och på de två minuterna som det tar för mig att gå hem hann jag fundera på en herrans massa saker.

Jag funderade på vart mitt liv är påväg. Egentligen började jag nog fundera för en vecka sedan när jag och Johanna körde till Ullared helt själva. Bara satte oss i bilen körde, och kom fram. Helt utan busschaufförer eller föräldrar.

Men om ungefär 1,5 år är jag en färdig informatör, redo för ett yrkesliv. Jag har dessutom satt upp mig på lägenhet med killen som jag faktiskt vill bo och dela ett liv med. Jag klarar numera att sova ensam i en ganska stor och mörk lägenhet. Jag gör saker som att laga mat, diskar och tvättar. Jag ringer min mamma då och då eftersom vi inte längre bor i samma stad. Jag tappar kontakten med gamla kompisar, och det gör mig ingenting. Jag har druckit två glas vin ikväll för att det var gott, inte för att jag ville bli full, utan för att det faktiskt var riktigt gott! Dessutom började jag gäspa runt midnatt och gjorde mig redo för hemfärd runt halv ett-tiden.

Vad innebär detta? Kan det vara så att jag faktiskt håller på att skapa mig ett vuxet liv? Kan det vara så att jag börjar förbereda mig för att leva utanför denhär bubblan som kallas campus? Jag är helt plötligt med en kille som jag genuint älskar och verkligen vill vara med .. Betyder detta att jag är vuxen? Betyder trötthet vid midnatt och hemfärd innan ett det? Och om jag är vuxen, varför känner jag mig då bara som femton? Innebär det att jag är otroligt omogen nu? Eller att jag var otroligt mogen när jag var femton?
Vuxen? Jag? ..




Men sen kom jag på att jag faktiskt ville ta ett barn med mig igår, gosa med det för en stund, ta hand om det och sedan lägga tillbaka det när det börjar skrika och jag vill ut på roligheter. Det var då jag insåg att jag faktiskt inte är helt vuxen, ännu.

I tanken är det lördag idag, men kroppsligt är det typ onsdag för mig. Jag vaknade kvart i nio av mig själv, vilket iofs är väldigt skönt. Och nu har jag gjort mig iordning och ska käka lite frukost. Det blir biblioteket idag igen. Plugga plugga! Jag träffade några klasskamrater igår och insåg att jag nog tolkat den engelska boken för mycket, så idag ska jag sätta fart och försöka bli färdig. Bara tre kapitel kvar, heja heja! Förhoppningsvis kommer Anis och håller mig sällskap. Han behövde plugga matte tror jag och jag lovade att peppa honom till det. Nu får vi bara se om han är diciplinerad nog att ta sig till biblioteket, jag håller tummarna!

Två kapitel är klara. Denna boken är riktigt svår! I alla fall om man ska försöka förstå någonting. Men å andra sidan så läser jag om modern poltik och dess medialisering på engelska, och då handlar det främst om USAs och Englands politiska system. Om jag tyckte att det var lätt hade det varit konstigt. Nu har jag suttit och verkligen läst, skrivit, läst och skrivit sedan nio imorse. Jag är klar med det andra kapitlet och ska strax ta mig hemåt för lite lunch och en sovstund. Efter det troligtvis lite till läsning. Senare ikväll blir det tacopaj med grabbarna och Sandra på Stallvägen 27 och det mina vänner, är någonting som jag verkligen ser fram emot!

Jag har läst tre sidor på två timmar i boken som jag har tenta på om exakt en vecka. Den är grymt svår! Och på engelska .. Får sitta och översätta varannan mening. Som tur är är boken "bara" på 200 sidor. Nu vet ni vad jag ska göra i helgen ..

Känns detta rätt?

En 77 årig man som under åtta års tid förgripit sig på två flickor och straffas genom tre månaders fängelse samt `får betala ett skadestånd på 220 000 kronor. Är detta rätt? Han har troligtvis förstört två flickors resterande liv. Sådant gör mig riktigt, riktigt ledsen. Vart är det svenska rättsystemet påväg?

Jag kommer genom detta inlägg göra flertalet av mina läsare besvikna, det vet jag. Men jag måste. Jag känner ett starkt behov av att framföra denna tanke som jag just nu bär omkring på. Och jag ber därför redan nu om ursäkt till er som förmodligen kommer gråta en skvätt och tycka att jag är dum i huvudet.

Allting började denna morgon då Linda bestämde sig för att spela Håkan Hellströms nya låt "River en vacker dröm". Visst låten namnet fint? Dessutom börjar låten ganska trevligt med en lite svängig melodi. Förväntningarna byggs upp, man börjar svänga på rumpan, digga lite med huvudet, småle och så BANG! början Håkan tralla lite .. Man rynkar på ögonbrynen och undrar vad som hände. Men vad man inte vet är att han bara har börjat.

För strax börjar han verkligen sjunga, eller han gör ett försök till det i alla fall. Allting blir förstört. Du vill hålla för öronen, skrika och helst bara slänga källan från vart "musiken" strömmar, i golvet. Var kommer all denna motvilja ifrån undrar ni kanske? Jo, jag lever fortfarande kvar i viljan att sjunga med i en låt och tro att jag faktiskt kan sjunga lika bra som personen i mina högtalare gör. Men med Håkan har jag inte en chans, för om jag ska skråla lika illa som honom krossas min dröm lite lätt faktiskt. Eller ganska rejält förresten. Jag måste liksom skråla så falskt att det inte ens kan misstolkas för en ren ton.

Flera personer säger att Håkan är en diktare, och att man lyssnar på honom på grund av detta. Jag säger: Vill ni läsa dikter, gå och låna en diktbok av exempelvis Emily Dickinson på biblioteket.

Igår ville jag inte lyfta armarna över huvudet för att det gjorde så ont. Men efter tigerbalsam på rygg och nacke, samt min finfina värmekudde som jag fått av mina ännu finare farmor, kan jag faktiskt lyfta armarna. Det känns fantastiskt! Ännu en gång räddar apoteket och farmor mig från diverse plågor. Känner mig dessutom helt feberfri idag. Börjat jag bli frisk? Och solen skiner! Dessutom åker jag till Jakob snart. Jag gillar det!

Kände mig feberfri när jag vaknade. Men så förbannat ont i rygg och nacke har jag. Men idag hade jag inget val, eller jo lite. Jag valde att hoppa över föreläsningen då jag inte vill ge alla mina vänner influensa. Istället sov jag ut och tog sedan bussen in till stan för att införskaffa ett pass tills nästa vecka då jag åker till Holland. Tänk att jag åker nästa vecka. Helt sjukt! Väl därinne kände jag hur feber började komma tillbaka, tråkigt nog ..

Jag passade också på att hämta ut min gitarr. Alla dessa saker jag ska göra nu gör mig fattig. Men jag klagar inte! Jag klarar mig absolut och slipper gå hungrig! Just ni finns det inte särskilt mycket plats för nöjen i min ekonomi bara. Men å andra sidan har jag köpt vinterjacka, strängat om gitarren och ska resa till Holland. Så om jag hade haft mycket pengar över hade det varit konstigt. Jag införskaffade mig också saltlösning till näsan (inget mer närspray för mig) samt tigerbalsam för rygg och nacke. Så idag blir det insmörjning, plugg och vila. Jag vill bra frisk snart!


Ps. Provade ett par gamla accord som jag mindes på gitarren, det lät förjävligt! Stackare Fredrik, han kommer få stå ut med mycket ..

Ont i muskler och leder. Feber. Huvudvärk. Dags att sova. Godnatt!

• Bli frisk från feber, muskel- och huvudvärk
• Komma över att de blåa vann valet, och få mig själv att tro på att de inte kan förstöra mer
• Hämta min omsträngade gitarr
• Boka biljett till Jakob och Holland, jippie!
• Packa till Holland eftersom jag åker dagen efter tentan
• Låsa in mig och plugga till tentan nästa vecka
• Skriva klart uppsatsen om Piratpartiet
• Slinga håret
• Fixa klart min bloggdesign
• Planera min födelsedag
• Träna
• Andas, andas sova ..

Jag förbereder just nu för en valvaka hemma hos Clara. Självklart går temat i rött och grönt. Inte för att vi är galna utan mest för att det är himla kul!

Jag har idag bestämt mig för att lägga rösten grönt, och det känns skönt. Haha! Förlåt, men jag är sjuk och har feberhumor. Just nu går min kropp från att frysa vilja ha en stor morgonrock på sig, till att svettas så att det rinner. En dusch innan vakan är nog på sin plats.

Jag tror dock inte helhjärtat på någon vinst för de röd-gröna idag, tyvärr. Reinfeldt är en alldeles för bra talare och har alldeles för mjuka hundvalpsögon för att människor ska förstå hur de som redan är utsatta i vårt sammahälle blir ännu mer utsatta av hans politik. Men sen förstår jag också att man röstar efter den bakgrund och förutsättningar man kommer ifrån. Jag har sett familjemedlammar bli arbetslösa, både under de rödas och blåas regering. Och aldrig förr har de lidit som de senaste 4 åren. De kämpar för att komma till ytan och få ta ett kort andetag, för att få leva ett tag. Men på grund at regler och bestämmelser får de inte, utan trycks ner igen. Praktik som du hittat själv? NEJ! Gå hellre hemma! Arbetsförmedlingen ska hitta din praktikplats. Praktik som du inte kan bli anställd på? NEJ! Gå till coacher som lär dig dansa afrikansk dans istället.

Ni tror säkert att jag överdriver, och det "roliga" i det hela är att jag inte gör det. Jag har varit med om det, personligen. Jag har sett människor kämpa för att få ekonomin att gå ihop. Och jag har sett människor gråta för att de inte känner sig behövda. De kallar sig Sveriges enda arbetsparti, hur skapar det arbete när människor hellre ska gå hemma 100 procent istället för att få vara på ett företag där de kan häjlpa till i alla fall tjugo timmar i veckan? Det skapar inte arbete, det skapar bara eleände. Därför röstar jag grönt idag, för en bättre arbetspolitik, och framtid för alla, inte endast de som redan har det bra.

Och till er som inte gör det vill jag säga att jag förstår att ni säkert inte har sett och varit med om det som jag har. Och att jag förstår er. För ännu en gång så röstar man på det som passar en själv. Jag hoppas bara att ni inte kommer hamna i utanförskapet om ett par år och får uppleva det som vi i min familj, och så många andra har gjort.

Ett snabbt inlägg innan jag tar bussen mot stationen, sedan tåget vidare till Johanna. Åh denna lyckans dag! jag hoppas att ni får en lika fin helg som jag kommer ha!

Och glöm inte rösta på Söndag! Vad ni röstar på tänker jag inte lägga mig i, för vi lever i en demokrati och har därför rätten att rösta på det som passar och är bäst för oss själva. Men använd er rösträtt. Det är inte alla som har den frihet som vi har. Tänk på det. RÖSTA!

Visst är det jobbigt när man spelar musik och sedan plötsligt minns att man faktiskt köpte riktigt bra högtalare för 800 spänn för mindre än en vecka sedan och att man kanske borde använda  dem?

Jag har pluggat klart för dagen. Städat inför storbesök i vår lägenhet i helgen. Ringt viktiga samtal till både farmor och mormor. Pratat med mamma. Och i stort sett bestämt när mitt besök i Holland ska ske. Vilken otroligt produktiv dag! Tur att de mesta sakerna var roliga. Att prata med farmor och mormor är alltid kul! Denna terminen lider jag av en ganska ständig hemlängtan. Inte efter Ronneby i sig, men efter mamma, farmor och farfar, släkt, och familjemiddagar.

Dock får jag en fantastisk dos av vänskap och godhet i helgen då jag ska besöka Johanna och Tobias i Nybro. Det blir kackel som alltid när jag och johanna kommer ihop, vin, 30årsfest, Ullared och bara allmänt häng. Ni vet en såndär underbar helg då du får umgås med någon som står dig nära, och som du bryr dig så mycket om att du mest vill krama den så fort ni ses. En sådan vänskap där man kan prata varje dag eller en gång i månaden, och man ändå har det lika bra när man ses. Och då det ändå känns som igår. En sådan vänskap har jag med Johanna, och det känns fantastiskt fint!

Bara för att Johanna fullkomligt hatar denna bilden <3

Idag har jag och min kombo ätit ärtsoppa. Det var första gången för henne, i alla fall som hon kan minnas. Och hon gillade det! En riktig lunch bestående av ärtsoppa, knäckebröd med ost och så lite vatten till Det kallar jag husmanskost!

Okej. Jag är inte piratpartist och jag håller inte alls med i särskilt många av deras frågor. Men nu gör jag ändå ett arbete av deras parti, vilket för mig innebar en analys av deras  musikvideo och låt Vote4Pirate. Killen som sjunger, David, är från Kalmar och har hjälpt oss en hel fel i vårt arbete så lite gratisreklam kan han allt få av mig tycker jag. Grejen är bara den att även om jag inte håller med om åsikterna så sitter låten som gjuten i huvudet och jag fullkomligt älskar den förträffliga videon. Inte behöver någon undra om deras egentliga åsikt, man bara lallar med och fnissar åt den ganska sarkastiska men också sjukt coola humorn som sätter sig med en fullträff. Bra gjort tycker jag!

Det är höst. Det är redan höst. Igår fick jag inviga mina beiga skor, dom där som är av mockaimitation och som jag verkligen längtat efter att gå runt i. För ett par veckor sedan gick jag i sandaler, ballerinaskor och med t-shirt. Nu finns inte den möjligheten. För nu är det kallt. Och nu smattrar regnet mot fänsterbläcket nästan varje dag. Nu blir det mörkt på kvällen och min vinterjacka väntar på mig i garderoben. Men jag tycker om hösten, och jag tycker om att tiden går fort. När jag tänker efter kan det vara en av de bättre årstiderna. För jag får ta på mig koftor, koka te och tända mina ljus. Sånt som jag längtar efter så mycket under sommaren. Jag kan krypa ner under en filt och läsa en tidning. Och mysa, man kan verkligen mysa sådär nära och bra. Och man kan gå en promenad medan löven blåser omkring en. Frågar ni mig är hösten till för njutning, närhet och värme. Trots att det är kallt ute.

Jag tar ännu ett steg närmare den fasansfulla och riktia vuxenvärlden. Idag har jag och Jakob ställt upp oss i bostadskö i Göteborg. Imorgon blir det Stockholm. Hur det känns? Läskigt, väldigt läskigt! Men samtidigt så himla rätt.

 

Jag läste just om de rödgrönas regering om de vinner på Söndag. Som alternativt nytt språkrör efter Wetterstrand och Eriksson står bland annat Gustav Fridolin. Det gör mig glad. Han verkar vara en bra debattör, förtroendegivande och samtidigt mycket mysig. En ung kille i farten. Sånt gillas!

Träningen börjar gå framåt. Och det riktigt bra. Jag inser nu tjusningen med att stå i samma sal som 20 andra tjejer, hoppa på en bräda så att svetten rinner och benen viker sig. Det bådar gott!

Just nu käkar jag kakor, plommon och dricker kaffe. Allt för lite enrgi som ska leda till en spännande och intressant inledning på vårt politikarbete.

Jag pratade lite med Fredrik idag, min blivande gitarrlärare. Och det slog mig plötsligt hur otroligt intensiv och rolig denna hösten kommer vara. Jag har alldeles för många projekt för att jag egentligen borde klara det, men det ser jag bara som ännu en utmaning. Givetvis kommer inte alla projekt ske i höst heller, utan i utsträckning av en längre period. Bland annat ska jag lära mig spela på mammas gamla akustiska gitarr, jag ska bli en bättre fotograf, skaffa mig en starkare och bättre självkänsla (vilket faktiskt går riktigt bra, tack Mia Thörnblom), träna och gå upp i vikt, givetvis klara skolan och det var nog de största sakerna.

Jag tänker skriva ett långt inlägg om självkänslan längre fram. För jag inser nu vad små framsteg kan göra. Jag är riktigt glad för det! Dessutom åker jag till Johanna på fredag, vilket bara gör mig ännu gladare.

Eftersom Linda och hennes vän Sara som är på besök från huvudstaden kör en utgång ikväll har jag lyan för mig själv. Jag ska plugga lite, måla naglarna och se på film. Ladda för imorgon helt enkelt, då kör vi party här. Och det kommer bli supermegacoolt!

När jag kom från sjukhuset blev jag plötsligt väldigt ställd. Ställd av att jag kanske har en sjukdom som faktiskt dödar människor. Självklart vet jag att jag inte är döende och att jag inte har den så allvarligt i sådant fall. Men bara tanken på det. Jag satte mig i soffan och bara satt. Bara för att , jag vet inte .. Det känns inte bra.

Min energiska skolkänsla fortsätter hålla i sig. Om det beror på att jag fullkomligt älskar kursen, får en kick av min mycket roliga vänner här, om jag vill sysselsätta mig sålänge Jakob är iväg, om jag har den där oförlarliga energin som man ofta har precis vid en skolstart eller om jag helt enkelt är duktig vet jag inte. Idag ska ett mycket kort men ack så konkret paper skivas om Piratpartiet. Vi har ju "oturen" att få detta märkliga men faktiskt ganska häftiga parti ändå. Jag ska skriva om deras kampanjer och retorik riktitad till väljare och det ser jag fram emot.

Sen idag ska jag göra mitt cystisk fibros test inne på sjukhuset här i Växjö. Någon frågade om jag var nervös men jag sa nej, jag kan ju inte bli mer sjuk än vad jag redan är. Dock ganska ställd över att risken finns att den sjukdomen härjar i mina lungor och luftvägar. Men jag håller mig postiv och skriver i min "Bra-bok" på kvällarna vilket känns mer än okej! Tipset har jag fått från Mia Thörnblom. I hennes bok, inte personligen av henne .. Även om det hade varit häftigt.

Dags att börja dagen.

Föreläsning, stan och boka klipptid mm, tvätta åt Clara som har en bruten fot, försöka att inte få panik över att hon har en bruten fot (en stor fobi hos mig), handla, träna, plugga, sova ..

Det börjar nära sig den "stora" dagen. Egentligen vill jag inte önska mig något, eller ens fira. För jag är inte särskilt sugen. Men jag tänker ändå passa på att ge ett tips till den som kanske känner att jag är värd en liten present. (Utom till Linda, för denna är för dyr och jag önskar mig inget av dej. Vi har det så bra ändå?!)

Det är nämligen så att jag i ca 2 års tid har velat ha en tjock silverring. Ni vet, ca 8 - 10 mm i bredd och med en text på. Och jag har letat och letat, tills jag nu hittade den. På Sagaofsweden hittade jag denhär alldeles förtjusande ringen i perfekt silver, med perfekt text, perfekt storlek och inte ett jättehögt pris. Jag blev så kär!

Frågan är bara vad man vill ha för text .. Jag är inne på Crea Diem, alltså skapa dagen. Det känns som en passande text i mitt "nya" liv. Att man skapar sin dag och sitt liv istället för att lägga den i andras händer. Men jag vet inte. Annars kan ju en givare komma på vad som ska stå. Egentligen gör det mig ingenting om jag inte får den, eftersom jag är ett ganska oinspirerat födelsedagsbarn. Jag är bara så glad att jag hittade den, för det betyder att jag kan köpa den sen. Lite senare in på året. Äntligen!

My precious :)

 

Jag älskar hösten! Den innebär jackor, halsdukar, mustiga middagar och te. Att beror på middag så fick fick min alldeles underbara och fantastiska roomie idag den suveräna idén att vi skulle laga raggmunkar till middag. Sagt och gjort. Hon skalade och rev. Och jag stekte. Sen bjöd vi Sofie på en middag som hon sent ska glömma. Mums vad gott det var!

 

Efter lite plugg ska jag nu pallra mig iväg till mina grabbar som väntar. Tisdagkväll betyder filmkväll!

 

Godmorgon kanske ni tänker. Godmiddag tänker jag. Jag har varit uppe sedan sex. Hälsat dagen välkommen genom ett alldeles utmärkt yogapass, betalat räkningar, ätit en god frukost och skrivit ut nyhetsbrevet som jag startat upp genom KomMedia. Nu sitter jag i biblioteket och väntar in min projektgrupp. Vilken härlig dag!

Jag har just tittat på träningen och i stort sett bestämt mig. Det blir campus gym, Olympen. Jag ska träna Yoga alt. Pilates (de har båda!!!) afrodans och muskel. Passar mig utmärkt då det inte handlar om förbränning eller att springa runt. Jag känner mig pepp! Imorgon klockan 7.00 börjar det. Heja Heja!

Mina projekt är igång. Imorgon kl. 07.00 ska jag och Linda på yoga. Det känns som bra träning för mig då jag vill bli lite mer flexibel samt bygga muskler utan att förbränna särskilt mycket. Vet dock inte vilket gym jag vill gå på. Troligtvis Olympen här på campus då det är lite smidigare plus att de har pass som fungerar för mig. Men vi får se. Jag ska testa mig fram.

Har dessutom börjat mitt projekt "bättre självkänsla". har läst Mia Thörnbloms första bok och tyckte väl sådär om den. Nu hittade jag dock en annan om med mer övningar och visdomsord, så den är påväg hem till mig just nu. 42 kronor kan det väl vara värt? Dessutom sitter lappar med glada påminnelser till mig själv uppe på mitt skrivbord där jag ofta kan se dem. Sådant som jag ska minnas när dagarna känns mörka.

Åh, jag vill somna till Jakobs röst igen. Är superglad idag. Jag tror lite att vi nog uppskattar varandra mer nu när vi är ifrån varandra. För när man pratar så pratar man verkligen och den lyckan som uppstår när jag får se honom sitte där vid sin dator, tittandes på mig, den känslan är stor. Jag är lycklig redan nu, och mer ska det bli!

Jag kanske ska tillägga att jag inte endast har träffat underbara tjejer här i Växjö, utan också killar. Det jag egentligen ville ha sagt är att de flesta här förgyller min vardag på ett eller annat sätt. Alla har skilda personligheter, tycker olika, och beter sig olika. Men ändå trivs vi så himla bra ihop. Visst är det härligt?

Jag är tillbaka. Efter en mindre svacka i form av irritation (och ett argt inlägg i form av hatbrev) över att livets lott inte faller lika för alla är jag nu positiv igen. Jag ska försöka hålla mig positiv. Men orättvisor är ibland det absolut värsta jag vet! Hursomhelst har jag underbart fina vänner här som jag är fantastiskt glad över att ha träffat. De har fötterna på jorden, vet vad de vill med sitt liv och bryr sig på samma gång om de människor som kommer i deras väg. Sådanna männsikor satsar jag på nu. Ni är toppen tjejer!

Samtidigt finns givetvis människor som Tina och Johanna kvar. De som ställer upp i vått och torrt och som jag aldrig skulle vilja leva utan. Men det kanske jag inte behöver nämna? Ni är fina!

Ni som läser ska alltså veta att jag mår bra, jag är inte ledsen, utan jag var endast frustrerad och irriterad. Nu vet jag bättre. Och jag är ledsen om jag inte alltid svarar när ni ringer, eller om jag glömmer ringa upp. Jag har lite mycket just nu med skola, KomMedia och nollningen som varit. Samtidigt ska man lyckas ha ett förhållande på distans, men det berättar jag mer om sedan.

I lördags avslutade vi i alla fall vår fantastiska nollning med en ännu mer fantastisk sittning. Alla var taggade, glada, lite runda om fötterna och utklädda i något musiktema. Vi hade nollingsgrupperna som var hårdrock, hiphop, pop och dansband. Vi som inte varit engagerade i en viss grupp utan funnits med under hela nollningen var klädda i discotema. Herrejisses vilken kväll! Så roligt har jag inte haft på länge. Det dansades, sjöns, pratades, kramades och allt var bara så underbart! Utom kön till Sivans så det skippade vi, men hey, vad är väl en kväll på Sivans? ;)

Igår hade jag bestämt date med Jakob via skype. Det är sjukt konstigt att se varandra men ändå inte vara nära. Men det är absolut bättre än ingenting och bara att få höra hans röst är en tröst i den stundande hösten. Igår pratatde vi tills mina gäspningar tog över och jag fick somna med hans röst i örat. Mysigaste stunden på länge! Det var nästan som att han var här. Så nu går jag runt med enn fåningt leende, känner mig sprallig och redo för plugg. För idag ska det igen pluggas hela dagen.

Jag vill bara att ni ska veta att jag mår bra, det gör jag verkligen. För det mesta med Växjö får mig att må bra!
Jag bjuder på lite bilder från i lördags, kom ihåg att temat var musik:

 

Efter ett samtal med Linda kom jag på alla bra saker. Och vet ni? Jag har kommit så mycket längre än er, mina hatobjekt. Och jag är både starkare och så jäkla mycket bättre än er! Sug på den. Jag måste bara komma ihåg det när livet känns tufft.

Detta är ett hatbrev till alla er som gjort mitt liv till ett helvete. Till alla er som säkert inte ens själva vet hur illa ni har gjort mig. Ett hatbrev till er som får mig att vrida mig i plågor om kvällarna av alla tankar som far runt.  Ni som har fått mig att känna mig oduglig. Ni som fortfarande får mig att känna mig oduglig. Ett hatbrev till er som får mig att känna mig totalt värdelös. Till er som får mig att känna mig fulast i världen. Till er som fått mig själv att hata min kropp och mitt jag. Till er som satt sådanna tankar i huvudet att jag inte tror att jag är värd ett skit. Till er som gjort så att jag har varit vaken sedan sex i morsen och inte kunnat somna om eftersom alla världens senarion spelas upp i mitt huvud.  Till er som skapat ett självförtroende och en självkänsla hos mig som ligger på ungefär noll. Till er som får mig att känna mig som att jag inte kan behålla någonting viktigt i mitt liv. Ett hatbrev till er, gamla som unga, som säkert inte ens vet hur illa ni har gjort mig.

Jag trodde att man skulle bli starkare av att ha en trasslig bakgrund? Inte jag, jag verkar bara bli mer och mer svag för varje dag som går. Inte var ni mobbare, jag har tvärtemot alltid haft "vänner". Men ni var inte äkta. Fy fan för er. Jag är så besviken på mig själv för att jag har lagt tid på er. För utan er hade mitt liv varit lite enklare just nu. Jag är dock glad att jag har kommit på vilka som är äkta tack vare er. Vilka som är värda att lägga energi på. Både gamla och nya vänner. Och jag är glad att jag numera inte lägger energi på sådanna som ni. Sådanna som jag anser vara falska. Men ni, ni har redan förstört så mycket. Och ibland undrar jag om det någonsin kommer byggas upp igen.


Ett hatbrev till er som jag hatar.

Det är farligt med sömnproblem. Jag gjorde nyss DNs partitest inför valet och blev kristdemokrat. Ett av de två partierna jag aldrig någonsin i hela mitt liv skulle rösta på. Det andra är Sverigedemokraterna. Jag blir lite rädd. Kanske dags att släcka igen och och försöka somna?

 

Ni vet hur jag har letat efter den perfekta kappan. Den skulle vara varm, snygg, inte för stor och kännas som "mig". Nu har jag i alla fall hittat den. Och rabatt hade jag också, så 500 kronor för en vinterjacka som ska hålla i minst 2 - 3 vintrar är väl inte så farligt? Jag är supernöjd!  Mest nöjd är jag nog över att den verkligen känns som jag. Den gör verkligen det. Så håll tummarna för att den är lika fin när jag får hem den. Tillsammans med mina 150 kronors stövlar, eller 100 kronors boots blir det nog kanon. Jag kan det där med fynd.

 

Jag har städat mitt rum, ska nu käka lite och sen blir det plugg för hela slanten. Idag ska mina kompletteringar bli klara. Jag är peppad, motiverad och galet sugen? Nja, kanske inte. Men klart ska det bli!

Kanske världens konstigaste kärlekssång? Söt är den i alla fall. Och på Stallvägen 42A  spelas den just nu på repeat .

 

Jag fick den här artikel skickad till mig för ett par dagar sedan. "Vi tänker höja studiebidraget"

Nu är alltså även de röd- gröna igång. Men de tänker höja bidraget, och endast lånet litegrann. Vilket jag är glad för eftersom jag inte vill ha så mycket mer låm. Men ännu en gång ifrågasätter jag våra politiker. Varför behöver vi mer pengar? De röd- gröna vill dock satsa på mer bostäder, vilket jag är helt med på. Jag hoppas bara att de inte kommer kosta skjortan, att bo i menar jag. För då kommer vi ju behöva mer pengar i slutändan ändå. Men jag är besviken. För som sagt så finns det andra hål att stoppa pengarna i. De flesta studenter kommer ändå bara  dricka upp pengarna. Sorgligt, men sant.