.

Det är ta mig fan inte klokt. Jag är ledsen att jag svär, men jag är grymt förbannad, rädd och orolig på samma gång. Smålandposten skriver idag om en 24-årig kvinna som våldtogs natten till idag i Teleborg, där både jag och mina vänner bor. Till detta hör också att jag tidigare hört ryktas om en man som förföljer kvinnor på campus och som även försökt ta sig in i minst en lägenhet. Detta var hos en kompis klasskamrat när hon var ensam. Som tur var hände ingenting då. Men för mig som bor på bottenplan och som gärna har både balkongdörr och fönster öppna de dagarna då solen skiner, och jag samtidigt går omkring här, blev detta en grym chock.

Efter ännu en arbetsdag slår jag mig ner för att starta TV3-play och se på Världens bästa hotell. Denna satsning som TV3 gjort är en av de allra bästa om ni frågar mig. Första avsnittet fick mina ögon att tåras och läpparna att spricka upp i ett stort leende, samtidigt som jag förnöjd uttrycke mig med ord som "aaah" , "ååh" och "vad fint". För er som inte vet så handlar programmet om personer med olika handikapp som får komma ut och testa på arbetslivet på ett hotell. Hela tiden får de nya utmaningar som för dem är större än så mycket annat. Och oavsett om det handlar om att bädda sängen, checka in gäster, dela ut godis, byta en lampa eller skära tomater så gör det allt med en sådan glädje att det känns ända in i märgen hos tittaren. Personalen (som jag hoppas är lika härlig när kamerorna är av) peppar, skrattar och skojar med dem och får personerna att känna sig så viktiga som det bara går.

Jag har många gånger skrivit om min kamp mot undervikten. Nu har jag äntligen börjat lägga på mig lite, och det är jag otroligt tacksam för. Men just på grund av min kamp fick jag en väldigt lust att lägga upp denna länken om Elin som skämts för sin smala kropp hela sitt liv. Tack Aftonblandet!

Det märks att mina koncentration är borta. Nu väntar jag på Perra sen kör vi hårt ett par timmar, men sen får det banne mig räcka! Tentan ska sitta och jag ska fixa den imorgon. Det bara måste gå! För övrigt måste jag bara hålla med Ronja:

Idag är det väldgt många här på campus som är exalterade över att BlondinBella är här och hälsar på. Hälften av dem har tillochmed betalat pengar för att få höra henne prata. Själv sitter jag hemma och läser idag, skriver lite på min målgruppsanalys och ska se en dokumentär om de danska soldaterna i Afghanistan, helt i utbildningssyfte. Det är mer verklighet för mig än vad hon är. För jag är inte intresserad av Bella. Å andra sidan har jag aldrig gett henne chansen heller. Men för mig kommer hon nog alltid att vara flickan med guldsked i munnen som visar hur långt pappas pengar och kontakter har tagit henne. Hur företagsam hon än är ..

Kanal 11 ska börja sända Big brother, eller har börjat är mera sant att säga. Jag undrar givetvis hur tv-bolagen egentligen tänker nuförtiden? Har alla nytänkande och kreativt skapade människor gömt sig under en sten? Eller ännu värre, gått och dött? Eller förbjuds de kanske att arbeta på bolagen? Det verkar då inte bättre.

Program som ung och bortskämd, Jersey shore och nu då också Big brother fyller våra kvällar framför TVn. De där speciella kvällarna som brukade bestå av nöje, skratt och gemenskap innehåller nu bara alkohol, bråk och sex. Inte undra på att alltfler människor väljer att se programmen som de själva valt via datorn. Eller att olaglig nedladdning fortsätter. Vi erbjuds ju inget vettligt att förtära, våra hjärnor blir allt dummare och vad ska hände med oss i slutändan? TV kommer i framtiden inte att behöva fördumma oss tittare genom program som Ullared och Böda camping. De behöver inte söka efter oss under stock och stenar, för vi är redan där. Den fördummade generationen som inte kan annat än att dricka sprit och ligga med varandra. Generationen som inte vill, eller vågar, vara nytänkande. För att ingen tillåter oss att vara det. Ibland får man skämmas ..

Jag blir glad av: att Yves rocher slänger ner en extra bodypeeling i paketet utan att ta betalt för den & svarar "då tycker jag att du ska njuta av den lite extra" när man ringer för att berätta om deras förlust.

Dagens media skriver om succé för tv4s humorsprogram Solsidan. 2 530 000 tittare nämare bestämt. Och jag är inte det minsta förvånad. Programmet är genialiskt gjort! Humor, verklighet, överdrivenhet, och familjeliv i en och samma serie. Svårt att få rätt, men Hergren gör det på bästa möjliga sätt. Bravo!

När jag började studerna vid universitetet var jag nitton år, jag fyller tjugo ett par månader senare. När jag började här insåg jag att dagarna skulle följas av plugg, städning, matlagning och mycket annat. Jag får medge att jag kan bli betydligt duktigare på att ringa till mina nära och kära, för jag är otroligt duktig på att "göra det senare". Vad jag dock inte förväntade mig var att jag nu, vid tjugoett års ålder, skulle känna mig totalt slutkörd och konstant trött efter två veckors såkallad ledighet. Att komma hem till sin hemstad över jul är för många rastlöst, fyllt av godisätande, familjekvällar och ett lugn som får dem att känna sig sådär utvilade som de behöver efter en termins hårt arbete. För mig innebär det ständiga samtal och sms om när och hur man ska ses, arbete på julafton, två familjer att välja mellan, äta godis i farten och framförallt dåligt samvete för att man inte hinner träffa alla.

Ta det inte fel nu, jag älskar att träffa de som jag inte träffar alltför ofta. Och jag får också medge att jag känner mig ganska populär. Men dessa skuldkänslor tär på mig som inget annat. Och hur jag än vänder och vrider på mitt dygn så är det ändå någon som är missnöjd eller blir besviken för att vi inte ses, eller inte ses tillräckligt mycket. Jag vill absolut inte att någon ska ta illa vid sig av detta inlägg, jag måste helt enkelt bara visa mitt missnöje med att jag nu sitter i Växjö, tröttare än innan julen och omotiverad till att ta upp juridikböckerna.

Redan innan jul börjades det för mig och min pojkvän. Vi skulle vara överallt både i Blekinge och Kalmar, och allra helst på samma gång. Jag klagade och Jakob försökte trösta mig med att "värre kommer det bli". Jag förstår honom verkligen och kan bara tänka mig hur det kommer bli när vi bor någon helt annanstans, packar in oss i bilen för ett julfirande hemma och ska stressa runt som många andra familjer redan gör. Det otroligt störande är dock att vi inte är någon småbarnsfamilj med skrikande ungar och volvo. Vi är två studenter som pluggar hårt året om och arbetar ännu hårdare på sommaren. Vår enda tid som kommer att likna ledighet är just vid julen och då är det inte meningen att vi ska slockna klockan elva på kvällen utan att knappt orka prata eller ens orka kolla igen en hel film.

Jag kanske har en romantiserad bild av julen, men för mig innebär de lugn, godis, skratt och mys. Inte stress, pusslade och meningar som "okej, ni får tre timmar där för sedan måste vi vara någon annanstans". För det är tyvärr så det har sett ut. Och detta när jag egentligen bara hade behövt sova, umgås med min pojkvän som jag inte sett sedan början på November, äta god mat, fika hos farmor, träffa gamla vänner och prata med min mamma.

Igen vill jag påminna om att inlägget inte är riktat till någon speciell utan bara en klagosång ifrån mig om hur min jul ser ut. Många andra skriver om traditioner, pulka och familjer som springer barfota kring huset. Sådana jular som jag också vill ha. Det är nog också på grund av detta som jag kommer kräva starka traditioner i min familj och då speciellt vid julen.  Jag vill helt enkelt inte att mina barn ska behöva känna sig skyldiga för att de inte räcker till eller behöva välja vem de ska fira julafton med.

Kanske är det mitt fel för att jag vill för mycket och inte kan säga nej? Eller kanske är det såhär julen ser ut för många andra? Jag ber er som läser detta att tänka, begrunda och ta tillvara på det ni har. För som en klok man sa till mig häromdagen "ingen annan människa har rätt att ge dig dåligt samvete för de val du gör. Det är ditt liv och det är du som ska leva det, inte dem".

Jag är arg, ganska kokande arg. Just nu tävlar jag varje dag i en julkalender på internet där man kan vinna diverse tjejiga saker som passa mig utmärkt. Exempelvis har det varit skor, parfymer, klockor, presentkort och annat fint. Men det bästa av allt var ett jättestort och fint kit med skönhetsprodukter av blandade märken som skulle delas ut. När man tävlar får man svara på en fråga och sedan skicka med ett fyndigt rim. Sedan ska tydligen någon "dra vinnarna" står det i reglerna.

Jag ska villigt erkänna att på de saker som jag inte finner särskilt roliga (typ en poncho) tävlar jag inte alls , eller så skriver jag ett dåligt rim. Men på de viktiga sakerna, så som ett fantastiskt skönhetskit, anstränger jag mig till max. Funderar, rimmar, ändrar och får tillslut fram ett, enligt mig, mycket vinnande och fyndigt rim.

Dock har jag inte vunnit någonting (ännu?) men idag satt jag och läste igenom vinnarna från de olika datumen och fann ett mycket starkt samband. Varje dag är det vinnare från Stockholm, Göteborg, Upplands väsby och Hälsingborg med flera. Varje dag! Jag tror då inte att det skulle vara en slump att vinnarna rimmar bäst i just dessa städerna. Nej nej, här luktar det konspiration lång väg! Om det sedan är så att de stora städerna endast räknas (fast upplands väsby?) eller att de som sitter i juryn går på ren vana vet jag inte. Men något lurt är det sannerligen.

Men dum som jag är kommer jag att fortsätta tävla, bara utifall att. Dock har jag säkert förminskat mina chanser ännu mer om tidningen bestämmer sig för att göra otroligt undersökande omvärldsbevakningar. Dock så bryr jag mig inte. För jag är arg!

Perra höll i en grym tjugoårsfest igår, så kul har jag inte haft sedan vår inflyttningsfest tror jag. Kvällen avslutades på Sivans (ett av campus uteställen) där jag och mina tjejkompisar skakade ruma som vanligt, skrattade och hade det jättekul! Jag hade dessutom fått äran att vara värd åt en av Pers kompisar från Nybro, en sjukt trevlig kille som jag hade riktigt roligt med! Ni vet en sådan där kille som man vet att "honom kan jag dansa med, han skulle aldrig försöka ta på mig osv" Han var lite av min beskyddare för kvällen, för hur dumt det än låter så behöver man en beskyddare på Sivans.

Jag dansar givetvis med både killar och tjejer men aldrig särskilt utmanande, och jag flörtar absolut inte. För när jag dansar så dansar jag för att ha kul! Jag menar, jag vet att jag har världens bästa pojkvän som faktiskt vill vara med och som kommer hem ganska snart och som jag då inte behöver vänta på längre. Jag ser ett slut på lidandet så att säga. Vad jag dock blir sur på när jag står på dansgolvet är alla händer som ständigt rör vid mina höfter, dras över min rumpa och killar som trycker upp sig mot en. Jag hade kunnat ta det om det typ var Perra eller Fredrik, som är mina närmsta vänner, även om jag hade undrat var de höll på med. Men detta är helt slumpmässiga människor som jag i stort sett aldrig träffat innan. Och vad de sedan inte förstår är att när jag gå därifrån så är det för att jag vill vara ifred, inte för att de ska följa efter.

Men både killarna, och deras händer följer ofta med, och tar sig verkligen friheter. Sådant kan göra mig så förbannad! Igår hade jag tillochmed en kille som försökte kyssa mig. Hallå! Vänta på en signal om du ska försöka kyssa någon. En signal som jag defenitivt inte sänder ut. Jag hade dansat med mina och hans kompisar en stund så plötsligt lutar han sig fram. Han hann ju inte röra mig eller så och jag har skinn på näsan nog att säga till eller i alla fall gå därifrån. Men visst, denna killen kanske inte visste att jag hade pojkvän så jag kan ta det. Men jag känner ändå att sättet som de flesta killar håller på med gör mig jävligt förbannad. Jag går faktiskt ut för att ha kul med mina kompisar, inte för att killar ska råragga på mig!

Jag kommer genom detta inlägg göra flertalet av mina läsare besvikna, det vet jag. Men jag måste. Jag känner ett starkt behov av att framföra denna tanke som jag just nu bär omkring på. Och jag ber därför redan nu om ursäkt till er som förmodligen kommer gråta en skvätt och tycka att jag är dum i huvudet.

Allting började denna morgon då Linda bestämde sig för att spela Håkan Hellströms nya låt "River en vacker dröm". Visst låten namnet fint? Dessutom börjar låten ganska trevligt med en lite svängig melodi. Förväntningarna byggs upp, man börjar svänga på rumpan, digga lite med huvudet, småle och så BANG! början Håkan tralla lite .. Man rynkar på ögonbrynen och undrar vad som hände. Men vad man inte vet är att han bara har börjat.

För strax börjar han verkligen sjunga, eller han gör ett försök till det i alla fall. Allting blir förstört. Du vill hålla för öronen, skrika och helst bara slänga källan från vart "musiken" strömmar, i golvet. Var kommer all denna motvilja ifrån undrar ni kanske? Jo, jag lever fortfarande kvar i viljan att sjunga med i en låt och tro att jag faktiskt kan sjunga lika bra som personen i mina högtalare gör. Men med Håkan har jag inte en chans, för om jag ska skråla lika illa som honom krossas min dröm lite lätt faktiskt. Eller ganska rejält förresten. Jag måste liksom skråla så falskt att det inte ens kan misstolkas för en ren ton.

Flera personer säger att Håkan är en diktare, och att man lyssnar på honom på grund av detta. Jag säger: Vill ni läsa dikter, gå och låna en diktbok av exempelvis Emily Dickinson på biblioteket.

Jag förbereder just nu för en valvaka hemma hos Clara. Självklart går temat i rött och grönt. Inte för att vi är galna utan mest för att det är himla kul!

Jag har idag bestämt mig för att lägga rösten grönt, och det känns skönt. Haha! Förlåt, men jag är sjuk och har feberhumor. Just nu går min kropp från att frysa vilja ha en stor morgonrock på sig, till att svettas så att det rinner. En dusch innan vakan är nog på sin plats.

Jag tror dock inte helhjärtat på någon vinst för de röd-gröna idag, tyvärr. Reinfeldt är en alldeles för bra talare och har alldeles för mjuka hundvalpsögon för att människor ska förstå hur de som redan är utsatta i vårt sammahälle blir ännu mer utsatta av hans politik. Men sen förstår jag också att man röstar efter den bakgrund och förutsättningar man kommer ifrån. Jag har sett familjemedlammar bli arbetslösa, både under de rödas och blåas regering. Och aldrig förr har de lidit som de senaste 4 åren. De kämpar för att komma till ytan och få ta ett kort andetag, för att få leva ett tag. Men på grund at regler och bestämmelser får de inte, utan trycks ner igen. Praktik som du hittat själv? NEJ! Gå hellre hemma! Arbetsförmedlingen ska hitta din praktikplats. Praktik som du inte kan bli anställd på? NEJ! Gå till coacher som lär dig dansa afrikansk dans istället.

Ni tror säkert att jag överdriver, och det "roliga" i det hela är att jag inte gör det. Jag har varit med om det, personligen. Jag har sett människor kämpa för att få ekonomin att gå ihop. Och jag har sett människor gråta för att de inte känner sig behövda. De kallar sig Sveriges enda arbetsparti, hur skapar det arbete när människor hellre ska gå hemma 100 procent istället för att få vara på ett företag där de kan häjlpa till i alla fall tjugo timmar i veckan? Det skapar inte arbete, det skapar bara eleände. Därför röstar jag grönt idag, för en bättre arbetspolitik, och framtid för alla, inte endast de som redan har det bra.

Och till er som inte gör det vill jag säga att jag förstår att ni säkert inte har sett och varit med om det som jag har. Och att jag förstår er. För ännu en gång så röstar man på det som passar en själv. Jag hoppas bara att ni inte kommer hamna i utanförskapet om ett par år och får uppleva det som vi i min familj, och så många andra har gjort.

Jag läste just om de rödgrönas regering om de vinner på Söndag. Som alternativt nytt språkrör efter Wetterstrand och Eriksson står bland annat Gustav Fridolin. Det gör mig glad. Han verkar vara en bra debattör, förtroendegivande och samtidigt mycket mysig. En ung kille i farten. Sånt gillas!

Jag fick den här artikel skickad till mig för ett par dagar sedan. "Vi tänker höja studiebidraget"

Nu är alltså även de röd- gröna igång. Men de tänker höja bidraget, och endast lånet litegrann. Vilket jag är glad för eftersom jag inte vill ha så mycket mer låm. Men ännu en gång ifrågasätter jag våra politiker. Varför behöver vi mer pengar? De röd- gröna vill dock satsa på mer bostäder, vilket jag är helt med på. Jag hoppas bara att de inte kommer kosta skjortan, att bo i menar jag. För då kommer vi ju behöva mer pengar i slutändan ändå. Men jag är besviken. För som sagt så finns det andra hål att stoppa pengarna i. De flesta studenter kommer ändå bara  dricka upp pengarna. Sorgligt, men sant.

På dagens DN finns denna artikelt. Höjda studiemedel om alliansen vinner valet.

Jag måste bara fråga hur i helvete de tänker nu? Ursäkta mig men jag blir riktigt förbannad! Vad ger dem rätten att ge mej totalt 12 000 kronor mer i studieskulder tills jag är klar? Och om jag väljer att läsa mitt masterår 18 000 kronor. Dessutom är det också ränta på lånen. Hade jag fått pengarna i bidrag så visst. Men kom inte här och ge mig mer i lån utan att fråga mig. Jag har så det räcker. Dessutom är jag inte så intresserad av att betala av lån i ungefär ett år till, vilket det i sådant fall kommer leda till. Minst. För tänk om jag blir arbetslös någongång? Tänk om jag inte har möjligheten att betala? Vad händer då?  Jag undrar om någon av våra ledare har stått utan möjlighet till att betala för sig någongång, eller om de helt enkelt fortsatt leva med den silversked som de föddes med i sina falska munnar.

En parantes är att artikeln avslutas med att studenterna nu går back med ca 600 kr i månaden. Vart kommer de siffrorna ifrån? Jag har både en dyr hyra och specialmat som jag inte får bidrag för. Ändå har jag så jag klarar mig. Visst, det är knapert och om jag någongång får en peng från något annat håll blir jag givetvis överlycklig. Men jag klarar mig! Jag har inte heller någon annan studiekompis som inte klarar sig. Vad gör resten av Sveriges studenter undrar jag?

Hur hade det varit om politikerna istället satsade på de arbetslösa, eller pensionärerna? De som faktiskt inte klarar sig varje månad. En femhundring extra i månaden för dem? De är ta mej fan värda det! Och vet ni? Jag tycker att Reinfeldt, Olofsson och de andra i "toppen" kan stå för den kostnaden. För de är NI, ja just det, NI! som har förstört vårt arbetarsverige. "Det ska löna sig att arbeta" hette det. Ord som klingar i öronen men inte håller i längden. För alla kan inte arbeta, vissa är sjuka och vissa har faktiskt inte chans till det sedan ni tog bort möjligheten att både arbeta och stämpla. Är ni medvetna om att folk just nu tackar nej till arbete för att de inte är heltid? Vet ni det? Vet ni hur mycket ni har förstört? Hur denna regel skapar jobb, det skulle jag vilja veta. Jag blir så förbannad! Har de någonsin själva stått utan arbete? Har de testat att leva på den summa pengar som en genomsnittlig pensionär har varje månad? Har de någonsin undrar om de kommer klara sig hela månaden?

Jag låter hemsk, men jag är förbannad. Så förbannad. Jag skulle vilja jämnföra Reinfeldt och hans gäng med en grupp nazister. Men inte mot ras, utan emot fattiga, sjuka och arbetslösa. För egentligen vill ni ju bara rensa bort de som inte stärker ert land. De som på något sätt hamnat på efterkälken och får kämpa lite extra. Sådär som ni aldrig behövt göra.

En sak som stör mig otroligt mycket är min vikt. Jag har nämt det tidigare, men idag är det banne mig på bristningsgränsen. När de vägde mig idag vägde jag nämligen 54 kg. 54 jävla kilo! Det är alldeles för lite för mina 173 cm. Jag hatar att jag inte kan hålla min vikt utan att den rasar konstant!!! HATAR DET! Och såhär lite har jag inte vägt på flera år. Jag hatar det så mycket att jag just nu skulle kunna gråta.

Alla andra klagar på att de är tjocka, men gissa vad. Ni kan träna och gå ner de extra kilon som ni bär på. Eller så klär ni helt enkelt på de där kilorna, sålänge de inte är skadliga. Men jag har fått höra nu ett flertal gånger att jag har blivit alldeles för smal. Och jag visste att jag hade gått ner. Men inte 5-6 kilo. Som sagt, era kilon kan försvinna, men mina kommer aldrig, hur jag än kämpar.

Jag har testat att träna, äta rätt, äta fett .. Ja, allt. Jag ska nog ta rådet jag har fått från ett par håll och börja med proteinpulver för att bygga upp mig lite. Det är inte roligt på något sätt att vara så missnöjd utan att kunna göra någonting åt det. JAG HATAR DET!

Haha! Ni som röstar för moderaterna borde ta er en titt på denna filmen. Jag kan inte annat än att skratta :)