.

Tentan är fett enkel, och trots att jag har 5 timmar kvar så är jag i stort sett färdig. Har en del kvar men det känns som att det jag har pluggat på är det som kom på tentan. Så nice känns det! Om jag inte sätter ett G på denna så kommer jag att bli förvånad.

 

 

 

Ja slut i huvudet skulle man kunna säga. Så nu tänker jag ta på mej pyjamas, bädda ner mej i sängen, läsa lite Gripsrud för att känna mej riktigt förberedd inför imorgon. Även om jag tror att det faktiskt sitter där. Sen tror jag att jag ska försöka somna. Jag måste vara pigg imorgon! Ska sällskapa med Perra och Ted imorgon, palla sitta ensam instängd och skriva tentan liksom. Jag har bunkrat upp med pasta, köttfärssås, choklad, bananer och clementiner som jag ska ta med till Ted. Jag måste nog äta hela dagen har jag en känsla av, utan mat fungerar jag inte.

Efter tentan ska jag och min man åka till Skopunkten för att införskaffa lite snygga saker att sätta på fötterna, stövlar känns inte så aktuellt just nu, sen ska vi handla massa mat på Maxi och tillsist ska vi hem till Mikaela och Henrik för lite våfflor och allmän socialisation. Kommer nog bli ett utmärkt sätt att avsluta tentadagen på!


Så håll tummarna nu gott folk! JAG SKA SÄTTA TENTAN IMORGON!

Har äntligen lagt in bilderna från kameran, bjuder på denna härliga bild av mej och Mikaela från förra lördagen efter mellanstadiesittningen då hon skjutsade (läs sprang i full fart) mej från Mikael till Oscar i denna kundvagn .. Och jag skrek! Men kul hade vi!

 

I förra veckan lyckades jag skrapa ihop så mycket som 3 stycken teckningar. En som Fia fixade med en kväll, och två som Alice ritade. En hade hon gjort till mej när jag låg på sjukhuset och den andra ritade hon i lördags när vi firade hennes födelsedag. Den första förestället mej och Alice hand i hand och den andra föreställer en karusell, men det kan ju vem som helst se :) Just nu sitter alla tre på mitt kylskåp, med ett kort från farmor och farfar samt ett foto av mej och Tina i Thailand (uppsatt med vår lilla fisk givetvis:

 

Jag har nog världens finaste kylskåp !

 

 

Jag vill tacka mina grannar, eller granne, ovanför som valde att gå upp klockan tolv inatt för att börja möblera om tills klockan var tre eller något liknande. Eller om det var bråk, jag vet inte. Men det bankade och dånade, dörrar smälldes igen och en massa annat .. Funderade ett tag på att gå upp till dem men jag vågade inte. Deras liv ledde iallafall till extrem trötthet .. Men men .. råplugg idag ..

Jaha, Fia har åkt, Jakob är hemma och Linda ska hem till Göteborg imorgon. Ikväll är det helt otroligt skönt att få bädda ner sej ensam och starta en film! (kankse beroende på att jag har just spenderat 2 timmar hos Linda, man måste ju säga hejdå) Nu ska inte hon och jag ses på 2 veckor, det är jätte länge! Jätte länge! Och det känns lite ensamt .. Campus kryllar av 12 000 elever, mer eller mindre, men när Linda åker så känns det som en gammal westernscen, tomt på folk, och som att en höbale kommer rulla förbi.
Nej nu överdrev jag, men jag kommer sakna henne :)

Bjuder på denna snygga bild av henne, som ett minns sålänge !

 

Vädret är grått och molnen svarta. Men det gör mej ingenting, för jag ska bara plugga och gå på möten hela dagen :)

Hemtentan är genomläst och rättad. Nu hoppas jag bara att jag har förstått uppgifterna rätt och att jag i alla fall kan få ett G . Så visst är jag värd en belöning? Självklart! Därför blir det bio nu. Hörs sen! :)

Det borde kännas som att man aldrig någonsin lämnat den lilla staden med rosa hus, ett litet torg och alla pensionärer som myser på torget. Men när man kommer tillbaka så märker man att man faktiskt inte längre hör hemma där. Att man kankse aldrig gjort det? Vännerna och familjen är rätt, men inte resten. Inte skvallret, inte människorna, inte attityden. Jag är glad när jag får komma hem och få en dos av nära och kära. Men sen räcker det. Jag vill inte komma tillbaka, inte för evigt i alla fall .. Och förhoppningsvis gör jag det inte heller.

Annars har helgen varit toppen! Vi har träffat vänner, släkt och familj. Hur mysigt som helst! Har äntligen fått träffa, hålla och kela med lille Liam (Saras och Jonas lille prins). Hur söt som helst! Dock satte inga moderskänslor igång och det är jag glad för! Jag är jätte glad för Sara och Jonas och lånar jätte gärna Liam emellanåt, men personligen så är jag inte där riktigt ännu. Jag och Sara pratade, skrattade och mindes när vi gick på högstadiet och var stensäkra på att Anna skulle få bebis först, detta för att hon var så himla anti och "aldrig någonsin skulle ha barn". Ack så fel vi hade, Sara var först ut av oss. Och rollen om mamma passar henne utmärkt! Hon är omtänksam, mjuk och lugn. Precis som det ska vara!
Jag tog dessutom med Jakob på släktkalas eftersom min lilla kusin Alice fyllde 4 år. Herregud vad tiden går! Tyvärr glömde jag kameran hemma hos mamma men jag kan ta upp lite roliga anekdoter. Jag fick bland annat konkurrens av den lilla busiga fyraåringen som först knappt vågade titta på Jakob men som tillslut sprang upp i hans knä och både pussade och kittlade honom. Det var härligt att se! Min släkt verkade dessutom också nöjda med mitt val av kille eftersom de pratade, skrattade och verkligen välkomnade honom. Jätteskönt att se, verkligen!
Efter maten satt vi alla vid bordet och pratade och Alice börjar viska till mej:
"Jag tror att du är kär i Jakob"
Jag: Ja, men det säger vi inte till någon! Det är en hemlis!
Alice: Ja, vi väntar tills nästa gång jag fyller år, då kan vi berätta.
Denna söta underbara unge som förstår så mycket mer än vad man tror!

Hursomhelst så blev jag glad och nu mår jag så otroligt bra! Det var skönt att visa upp min kärlek, plötsligt så känns allt så verkligt. Det är ju faktiskt vi nu  :)

Snart kommer Jakob hit, och sen kommer mor min och hämtar oss och Thea (som nu ska åka tillbaka och stanna hos mamma). Vi ska få mumsig mat ikväll! Sen ska vi träffa Kajsa, Simon och Linkan. Vilket ska bli så grymt kul! Adde och Adde skulle varit med men den ena kommer troligtvis inte hem från lumpen i tid och den andra var bortbjuden. Jätte synd, verkligen! Saknar er!

Imorgon ska vi träffa Sara och Liam, äntligen! Jonas har dock fått maginfluensa så honom missar vi. Sen äre släktkalas med min tokiga släkt. Jag har fått träffa Jakobs relativt normala släkt, så jag är lite rädd för hur han ska ta min, haha. Skämt å sido, det ska bli jätte kul! Både att träffa släkten, plus att visa upp mitt manliga fynd.

Så det blir fullt upp, hoppas han klarar trycket .. Men jag har lovat att ta hand om honom (han är förkyld och därmed döende) och pussa på honom hela helgen, så det klarar sej nog.

För att även ni ska kunna få ett leende på läpparna bjuder jag på den här bilden som är tagen ur en helt otrolig vinkel där Jakobs moppemustach (som nu är borta, tack och lov!) framhävs på allra bästa sätt!

 

Jag skickar en glad och positiv hälsning till alla! Solen lyser, lägenheten är städad, snön är borta, livet leker idag! and no hard feelings against anyone today!
Tänk vad lite sol kan göra :)

Råkade väcka Linda på hennes sovmorgon som jag inte visste om att hon hade, förlåt! Men men, nu ska vi ta oss en morgonpromenad i solen! Sen plugga .. I eftermiddag kommer mamma och hämtar mej och Jakob för en helg i Ronneby. Tror att det kommer bli awsome! :)

 

 

 

Jag har betalat mina räkningar med. CHECK! Nu ska jag spendera kvällen med Fia . It's gonne be awsome! :D

KomMedia möte, check!
Grupp "möte", check!
Stekt upp ett helt paket kycklingkorv, ätit 2 och fryst in resten, check!
Packat Theas saker, check!
Plockat in kläderna i garderoben, check!
Diskat, check!
Skurat badrum, check!
Dammat av lägenheten, check!
Tvättat, check!
Bärjat plugga på omtentan, check!

Nu börjar jag lugna ner mej lite, varje dag går och med den de små uppgifterna framåt ..

Jag vill skriva ett tack till dej Tina, du underbara människa som ringer i precis rätt tid. När man sitter med tankarna fulla av tv-talk och annan skit upp över öronen. Precis då ringer du och säger alla de rätta sakerna! Jag skrattar, klagar, lyssnar och pratar skit. Du skrattar, klagar, lyssnar och pratar skit och jag saknar dej ännu mer! Jag kan knappt vänta, tänk om 3 veckor är du här! En hel helg! Åh, jag längtar något oerhört! Du fina människa med ett hjärta av guld. Du som lyssnar, tröstar, uppmuntarar och gör allt så bra. Jag önskar att du var här, men om tre veckor så är du det! Och vet du? Om typ 3 år slår jag vad som att vi är i en annan världsdel och hittar på de mest fantastiska saker :)

Ja, jag saknar mina vänner hemifrån ..

Jag: usch, jag hatar uttrycket älsk ..
Fia: ja, om du någonsin börjar använda det kommer jag skjuta dej
Jag: va?
Fia: ja, hur kan ett ord på två stavelser behöva en fortkortning? Jag förstår det inte!

Och vet ni? Jag håller med, det är allt eller inget! Skärpning gott folk!

Till middag idag blir det pannkakor, mums! Jag gör dom thaistyle med nutella och pannkakor, ännu mera mums!
Gud vad jag saknar Thailand! Men det blir till att resa av igen, Tina ringde häromdagen och hade abstinens. Så då blir det nog Vietnam, Thailand, Kina, Kambodja, Laos, Kina och allt det där. Jag har hittat ett volontärarbete i Kambodja som jag vill göra, det involverar dykning. Åh, jag längtar! I mitt huvud är vi redan iväg :D
Jag ska bara övertyga Jakob om att backpacking är kul! Jag vill visa honom Ko Tao, typ världens bästa och finaste ställe! <3

 

 

Förresten, jag och Linda tittade på en 3:a igår. En fin trea med öppen planlösning, två sovrum, balkong och massa bra saker. Hoppas vi får den! Jag vill verkligen! Håll tummarna för oss! :)

Vilken underbar dag!

Idag är jag tacksam, fick ur mej all skit igår dessutom orkar jag inte gå runt och deppa. Idag är jag tacksam,

• tacksam för min familj, tack mamma för alla råd igår!
• tacksam för min vänner, ni är bäst så är det bara!
• tacksam för min underbara farmor som skickade ett gulligt mejl som fick mej att le (jag ringer idag farmor),
• tacksam för all annan underbar släkt som ex mostrar som stöttar och berättar hur stolta de är,
• tacksam för att jag har träffat Jakob och för att vi faktiskt klarar oss utan att bryta ihop när en motgång drabbar oss, och med motgång menar jag sjukhusvistelse och andra saker, vi har bara blivit starkare,
• tacksam för att jag orkar ta mej igenom utbildningen även att den suger emellanåt,
• tacksam för att jag har en bostad,
• tacksam för att jag har hittat Linda och ska flytta ihop med henne
• tacksam för att jag aldrig någonsin behöver gå hungrig
• tacksam för att jag står emot när saker går emot, det har jag lärt mej sen jag var liten,
• tacksam för att jag har kommit ifrån Ronneby,
• tacksam för att jag är frisk,
• tacksam för att jag i stort sett vet vad jag vill göra med mitt liv,
• tacksam för allt!

Jag må verka väldigt hoppig i humöret, men jag mår bra. Jag är okej. Jag orkar med stress, jag orkar stå emot press från omgivning och annat. FÖR JAG ÄR BRA!

Ikväll, just precis nu, tio minuter i tolv blev min hemtena färdig! Nu krävs "bara" finjustering" om korrekturläsning, men vad tusan. JAG ÄR SÅ NÖJD!

En olycka kommer sällan ensam .. Ja så brukar man ju säga. Och jag vill egentligen inte skriva ut en massa skit om folk på min blogg av flera olika anledningar. För det första vill ingen läsa om en massa patetiska klagomål som jag har, för det andra så vill jag inte tvätta min byk offentligt, för det tredje så har jag underbara vänner som ställer upp och lyssnar när jag vill prata, och för det fjärde så mår jag faktiskt oftast bra.

Men ibland så blir det helt enkelt för mycket för en människa att hantera. Just nu så försöker jag förstå vänners stress, vänners stalkers som gör att de inte ens kan bo i sin lägenhet, föräldrars skilsmässor, min egen stress, mina vänners kärleksproblem, andras männsikors åsikter om mej, mian vänners kompisproblem, organisationskommunikation och så mycket annat. Och mitt i detta ska jag bli klar med min hemtenta ikväll, göra omtenta om en vecka, ha seminarium imorgon, skriva om ett annat seminarium, börja med ett fältarbete, göra uppgifter för KomMedia, städa lägenheten, tvätta, handla, kankse ta en dusch då och då, och emellanåt hinna springa på toaletten, äta om jag har tur.

Allt detta blev för mycket för mej, och droppen kom i söndags. Jag orkar helt enkelt inte mer. Att någon ens orkar bry sej om att jag "var otrevlig" mot henne, det orkar jag inte med. Inte när jag har vänner som ringer och gråter ögonen ur sej, har stresseksem på sina ben, deppar för att vännerna från hemstaden är elaka mot dem, och gråter för att killen de älskar har lämnat dem .. Nej jag är ledsen, men just nu har jag annat att bry mej om än att min pojkväns ex gnäller om att jag inte blir kompis med henne. För varför skulle jag, egentligen?

Så är det bara, jag vill inte starta något bloggkrig, men jag vill försvara mej. Och jag vill försvara min kärlek. För min kärlek till Jakob, den är värd att försvaras. Han är värd att försvaras! <3

Och om någon tar illa upp, so be it! Jag pallar faktiskt inte, för jag har så mycket annat just nu. Punk slut.

Ibland tar kraften och orken slut helt enkelt ..

Dagen D är äntligen här! Som vi alla har längtat! Ikväll är det mellanstadiesittning, woho! Om lite drygt en timme börjar tjejerna ramla in och vi ska fixa oss inför kvällen. Eftersom vi ska vara Spice Girls så känns det ganska naturligt att vi fixar oss tillsammans. Jag, Stina, Louise och en liten stund även Sanna, hade det mycket trevligt och peppade redan igår med nagellack, ansiktsmask, musik och Bert på dvd, plus en massa tjejsnack givetvis. Så nu är vi alla taggade till max, för snart smäller det! :D

Ni vet den underbara känslan av att öppna en Icapåse och upptäcka att ens älskling har köpt Nutella bara för att vara gullig? Den känslan hade jag igår :)

Åt farmors lingongryta med potatis, lingonsylt, rivna morötter och tomater idag. Sen ringde farmor, det kändes nästan precis som att vara hemma i Ronneby :)

Jag tittar ju nu när Malou von Sivers grillar Filippa Reinfeldt på 4:an i efter tio, vilket Malou gör mycket bra! Men herregud! Filippa är moderat och sitter med i regeringen som jag förstår det. Hon uttalar sig idag om sjukvården och jag blir så frustrerad så jag vet inte vart jag ska ta vägen.

Hon sitter och säger i princip att "det finns inga problem, och det är inte så att de med mer pengar kan få bättre vård, eller gå före i vårdköer". Vet hon inte vad som händer? Vet hon inte att Sverige i stort sett håller på att förändras till USA där pengar spelar all roll i samhället?
Hon har sagt en hel del jävligt blåsta saker idag (förlåt att jag svär men jag är väldigt upprörd!) , och jag jämför henne ungefär med Jan Björklund. 2 korkade människor som ska styra vårt land men som inte har en jävla aning om vad de pratar om eftersom de sitter inne på sina kontor och inte ser vad som händer i andra delar av Sverige.

Jag tycker inte att alliansens alla frågor är dumma utan vissa saker som de är ute efter är bra. Men man kommer inte undan att de bara ser till den rika, eller medelrika massans del i vårt land. Är du sjukskriven för att du har cancer? Inte är du så sjuk, ta en ipren och upp och hoppa nu! Annars får du inga pengar! För vi i allaiansen anser inte att man kan vara sjuk!

När de sedan sätter så korkade människor i tv-rutan som inte ens försöker dölja att de endast tänker på de rika, då sjunker mitt förtroende för dem ännu mer! Att Filippa Reinfeldt dessutom bara uttalar sig om sjukvården i Stockholmsregionen gör det hela ännu värre! Ska inte regeringen styra och värna om hela vårt land?

Förlåt, jag tar tillbaka det jag skrev. Mina fantasier krossades just av bilder på gamla avdankade modeller som såg ut som att de överdoserat heroin i 20 år och just nu var nästintill döende. Hur ska de kunna bära upp en brudklänning? Hur tänker man? Att en hemsida dessutom hade en flik märkt "Rea" förstör allting ännu mer. Det blir bara .. Usch! Usch! Jag släcker nu ner och försöker att inte tänka mer på mitt just nu krossade flickhjärta .

Först och främst så vill jag säga till Jakob när han läser detta att du inte behöver bli rädd! Okej? Ta ett djupt andetag :)

Eftersom jag är hängig ikväll så bäddade jag ner mej tidigt och startade en film. Ikväll blev det Bröllopsduellen med Kate Hudson och Anne Hathaway i huvudrollerna. En helt vanlig tjejklyscha med 2 bästa vänner som ska gifta sej, de "råkas" bokas in på samma dag och i samma byggnad och kaoset är i full gång. De färgar varandra orangea, sätter blå färg i håret på varandra osv. Allt för att förstöra för varandra så att de själva ska kunna fira som stora dag. Självklart är slutet bra, men exakt vad som händer avslöjar jag inte ifall någon vill se den. Filmen är kankse inget genidrag, men den fick mej absolut att dra på smilbanden emellanåt. En klyschig men lättsam film med viss charm för den som är sugen.

Dock var det inte själva filmen jag ville skriva om, utan om bröllop. Är det en sån där typisk flickdröm att killen ska falla ner på knä med en diamantring samtidigt som han övertygar tjejen om sin kärlek och att han vill dela sitt liv med henne? Självklart! Jag är ganska tjejig, okej jag är extremt tjejig, men jag tror faktiskt att det är fler än jag som drömmer om ett stort bröllop där man får skrida fram till mannen man älskar samtidigt som vacker musik spelas i bakgrunden. Och självklart ska du vara vackrare än du någonsin varit förr! Man drömmer liksom om att så fort man ha svarat "Ja" så lever man lyckliga i alla sina dagar .. Ja, visst kan man drömma. Eller alla behöver nog inte drömma förstås, jag har en hel drös med lyckligt gifta människor runt omkring mej. Ett exempel på det är min farmor och farfar, i somras firade de 50 år som gifta, det är helt otroligt länge! Men ändå kan jag se kärlek mellan dem när jag är tillsammans med dem. Ingen puttenutte kärlek utan mer en stabil kärlek där man vet att de liksom är rätt för varandra. Så hoppas jag att jag med har det på ålderdomens dagar! Men först vill jag gifta mej, för jag är ju faktiskt tjej .. Inte just nu, inte om ett år .. men någongång i framtiden så vill jag stå där i min fina, men mycket enkla klänning, med liljor i handen, en fet ring på mitt finger och med mannen i mitt liv vid min sida. Och när vi säger "Ja", då är vi lyckligast i hela världen. Och efter 50 år? Ja då är vi förhoppningsvis precis lika lyckliga. Klyschigt? Jag vet, men ibland får man faktiskt vara det också, även om man egentligen ogillar det!

Nu ska jag kolla på brudklänningar, bara för att de är så fina! Sen ska jag kurera mej!

Alice Rubensson 4 år, i telefon helt out of nowhere: Ehm, hur gick allting med magen och det?

Hahaha! Lilla gullegris :)

Upp med tuppen, föreläsning, gruppmöte, laga lunch, äta, plocka in tvätten som äntligen är torr! plugga, och sen en helkväll med Jakob! Plötsligt känns alla tråkiga uppgifter så lätta, nu sätter jag igång med pluggandet så tiden går fort :)

Jag slänger upp lite bilder på lägenheten dels eftersom jag har hittat min kamerasladd (!) men också eftersom vissa personer, typ mina mostar inte har sett hur jag har det ännu. Det ser inte exakt likadant ut, nu är det mer städat och jag har plockat undan vissa småsaker. Dessutom kommer Theas låda, nalle och filtar i soffan, väska och pelare försvinna med henne när hon åker hem igen. Jisses, jag kommer sakna henne! Lägenheten är liten, men jag trivs ganska bra, i alla fall ett tag till. Vissa saker är störande, typ att köket är direkt när man kommer in. Men å andra sidan har jag typ världens bästa hyresvärdar! Men jag har sökt lite nya lägenheter, fast jag vet inte, jag och Linda pratar om att dela en 3:a, vilket givetvis hade varit allra roligast. Så vi får se, bort från Stubor ska jag i alla fall!

 

Eftersom jag är från en liten by, inte lika liten som den i krönikan som jag ska länka till, men ändå alldeles ohyggligt liten by. Och eftersom jag vet hur det är att bo i en liten by med en gata ochett par matvarubutiker samt där alla är buksvågrar med varandra så kan jag inte annat än att dra på smilbanden när jag läser Ronnie Sandahls krönika om hans flytt till den lilla lilla byn. Läs och njut: Här

Jag har just nu läst en blogg som jag klickade mej fram till utav en kille som är i tjugoårsåldern, jag tänker inte nämna vilken det är eftersom jag vill respektera honom och det som han skriver. Men en sak som jag har reagerat på är att när han skriver om sin flickvän som han har varit tillsammans med i 5 månader, så skriver han alltid om hur mycket han älskar henne (okej, det är lugnt) men han skriver också om hur de ska vara tillsammans för alltid?! Typ A+A Föralltid .. Asså jag är för att folk skriver vad tusan de vill , men jag måste då få reagera på det som skrivs också, för så är det att ha en blogg .. Och det jag reagerar på är om det inte känns lite lågstadie att skriva föralltid? Som från den tiden när man inte hade en aning om vad kärlek var och trodde att en puss skulle leda till giftermål? Jag menar, hur sjutton ska de kunna veta att de kommer vara tillsammans föralltid? Och hur ska han kunna veta att de kommer vara tillsammans oavsett vad som händer?

Och hur kan man skriva "baby" , "älskling" , "sötis" och sånt om varandra i vartenda inlägg? Har inte människorna som man skriver om ett namn? Tror folk att de bevisar sin kärlek genom att blogga om hur otroligt kära de är i sin partner? Och hur mycket de älskar personen? Jisses, säg det till människan istället! Jag kan förstå att något eller några inlägg handlar om det för självklart så vill man skrika ut sin lycka, men när det kommer i VARJE inlägg så känns det, förlåt, men patetiskt .. Och det handlar inte bara om denhär killen utan det är rent allmänt bland bloggare .. Orden "jag älsskar dej" och "vi föralltid" används på tok för ofta! Och mitt budskap till er som läser: Säg till personen ni tycker om hur mycket ni tycker om den! Skriv inte massa puttenutt inlägg på er blogg eller facebookstatus. Jag kanske är cynisk och hård, jag vet inte. Det här med riktigt kärlek är nytt för mej. Men när man skriver det konstant så känns det som att själva meningen med budskapet försvinner .. Själva känslan av kärlek försvinner på något sätt. Känslor och kärlek är något som man ska vårda ömt tycker jag. Man ska tänka efter innan man säger vissa saker, och man ska mena det! Och som jag skrev innan så försvinner sanningskänslan i det när man bloggar om det konstant, tyvärr. Och tyvärr så förstörs mina rosa fantasier om vad kärlek är av sådan här. Det är den hopplösa romantikern i mej som säger stopp nu.

Detta är min åsikt iallafall. Vad tycker ni?

Jag läste nyss Annika Marklunds blogg på aftonbladet.se , en av mina absoluta favoriter! Hon skriver direkt från hjärtat och kan ta upp de allra minsta och största problem som en människa kan ha, men ändå få det att låta så fantastiskt underbart vackert .. Hon kan skriva så som jag med vill kunna skriva! Orden lever sitt eget liv och när jag läser hennes texter hör jag nästan en röst, en vacker och mjuk kvinnoröst som läser upp texterna för mej och gör dem genast mer levande. Det är talang!

Hon hade lagt ut en krönika ifrån Sofies Mode som publicerades 2 Mars 2010. Hon valde att kalla krönikan för Rent hus, och i den här krönikan så tar hon upp ett av de små vardagliga "problemen" som par får när man börjar inse sin partners lite mindre charmiga sidor. Jag tycker exempelvis att Jakob är slarvig och uttrycket att "han tar det senare" kan göra mej fullkomligt galen! Han å andra sidan påpekar att jag är alldeles för pedantisk och att det inte jämt behöver vara undanplockat och att disken ska vara konstant ren. De sidorna hos mej kan han störa sig på, det vet jag, för det har han berättat. Men inte gör det att vi tycker om varandra mindre för det, för olikheter för personer samman och jag blir bara mer och mer galen i denna person när jag märker att han faktiskt inte är sådär genomsnäll och fläckfri som jag först trodde, för vem vill ha det liksom? Disskusioner och tjabb skapar passion i ett förhållande och det behöver man tror jag. Även om jag just nu försöker lära mej att det kan stå disk framme, och Jakob försöker (förhoppningsvis) plocka undan lite extra när vi är i min lägenhet. Annars får jag bara charma honom lite extra helt enkelt och vice versa, tills vi ligger på samma nivå, eller i alla fall kan kompromissa ihop en lösning.
Hur som helst så kände jag igen det här med att tjejen diskar och plockar iordning, medan killen säger "jag tar det senare" i Annika Markulnds krönika den här gången, och därför kände jag ett behov av att skriva av mej. Sen tror jag absolut inte att det är på det här sättet i varje förhållande! Det är inte genusperspektivet jag är ute efter, utan mer den glädje jag känner för att hon har kunnat skriva så fint om något så smutsigt som städning och vardag i ett förhållande och framför allt glädjen över att andra par går igenom precis samma sak som vi gör!

Läser krönikan gör ni genom att klicka på länken: Rent hus

Ni vet den där underbara känslan när man tar ut sina kläder ur torktumlaren och de är dygnsura så man måste hänga upp dem i hela lägenheten? Den känslan innehar jag just nu ..

Jag slänger på mej ett rosa linne i sann schlageranda och springer över gården till Louise för en helkväll med ljuv (?) musik och trevligt (!) sällskap! :)

Jag och Fia har varit på stort äventyr idag, jag berättar om det imorgon men jag kan säga så mycket som att mina Johnsson-gener som leder till smärre förvirring och galenskaper har satt fart och jag börjar känna mej mer och mer lik en viss moster (känn dej träffad Agneta) Haha!

Jag har ett nytt lördagsnöje, eller kankse morgon-nöje om lördagarna om man ska vara korrekt. Jag bakar nämligen scones! Mums så gott, såenkelt .. och alldeles, alldeles underbart!
Så jag ska strax ta tag i mej och göra det tänkte jag, efter frukosten ska jag ringa Victor och Cim för en promenad i solskenet som jag tror existerar bakom persiennen. Sen blire plugg igen och alldeles säkert en "ta hand om Fia-dag". Hon ligger just nu i min soffa, gnyr och uppmanar mej om att tequila inte är bra för mänskligheten. Dessutom ska hon ligga i min soffa hela dagen tror hon. Och jag svarar helt enkelt att hon får skylla sej själv! Ut ska hon i alla fall. Får se hur projektet utvecklas.

Och honungen som ansiktsmask, UNDERBART! Jag kan inte annat än rekommendera det! Jag har just nu en rosig, ren hy som känns som en babyrumpa ungefär, fast på ett bra sätt. Inte sådär otäckt och äckligt som det låter. Så jag uppmanar er verkligen att testa!

Nu blire scones med massa pålägg, tomater som smakar som att de kommer direkt från mormor och morfars trädgård (jag skojar inte), te och allmänt lördagsmys. Fia funderar tydligen på att starta dagen med en cigarett, men jag tycker att min idé lät bättre!

Jag tror att jag har skrivit om Yvonne Rydings underbara rengöringsserie förut, men nu gör jag det igen. Jag är helt enkelt så himla nöjd! Jag använder mig av Cleansing lotion, Facial tonic och DNA protective face cream både morgon och kväll. Och jag måste säga att så nöjd som jag är med de här produkterna har jag aldrig tidigare varit med någon rengöring innan. Produkterna är dryga, luktar härligt, rengör och tar verkligen bort orenheter! Och det kankse bästa av allt är att de endast består av naturliga ingredienser. Jag ska inte säga att jag har blivit helt fri från mina blemor men de har sannerligen blivit färre. Dessutom så är det numera så att om jag börjar få en finne på morgonen så är den mogen och redo att tryckas (jag vet att man inte ska, men ibland så måste man). Och det är så härligt! Jag var jätterädd att jag skulle vara full av röda utslag efter sjukhusvistelsen med all den torra luften men jag fick bara ett par enstaka små prickar som försvann efter någon dag. Så jag kan inte annat än älska och verkligen rekommendera dessa produkter! Dyra är det inte heller med tanke på hur otroligt dryga de är. Jag funderar faktiskt på att köpa Body lotion och lite andra saker i samma serie, men det får bli när ekonomin är bättre. Annars är det ett bra födelsedagstips till de som läser, haha! Det är ju bara 6,5 månader kvar.
Gå in på www.yvonneryding.com för mer information om hennes produkter.

Ikväll är de flesta som jag umgås med antingen hemma i sina städer, på jobbet, bio eller fest så jag bestämde mej för att tacka nej till allt som jag blev medbjuden till och bara ta en helkväll för mej själv eftersom jag absolut mår alldeles utmärkt när jag får ta hand om mej själv och bara njuta. Jag har också skrivit ikapp mej ganska bra på hemtentan så jag är nöjd. Fia har dessutom spenderat eftermiddagen här och kommer tillbaka senare när hon varit på fest. Hon ska nämligen bo hos mej i helgen så vi ska umgås och bara ha det allmänt bra! :)

Nu ska jag göra mej en ansiktsmask med honoung för att fräscha upp min gråa och vinterbleka hy. Tydligen så har honung läkande egenskaper och man ska förhoppningsvis få en sån där härligt lysnade och rosig hy efteråt. Mi hy är ju redan bra tack vare rengöringen, men lite lyster skadar inte. Så håll tummarna, jag återkommer med resultatet.

Just det! Mitt hår blev riktigt bra idag! Jag tänkte verkligen ta en bild men hittar inte min kamerasladd så jag struntar i det tillsvidare, förhoppningsvis hittar jag den snart igen. Håret är numera klippt jämnlångt och slutar precis ovanför axlarna när det är rakt, annourlunda är det när det är lockigt. Jag har också snedlugg och en lite nougat-aktig färg som ändå är ganska mörkt. Jag är helnöjd! Även om klippningen kan ha varit den konstigaste jag varit med om! Det gick på 10 (!) minuter och innehåll ungefär 4 tag med saxen, helt seriöst. Hon bara klippte av de längre testarna framme i håret och lite i nacken, sen var hon klar. Nej just det, hon sneddade luggen lite med. Men det blev ju bra, så jag har ingenting att klaga på! Även om jag saknade min vanliga frisör, Linnéa är absolut bäst! Men ibland är det kris. Nu ska jag fixa min ansiktsmask :)

Imorsen ringde klockan 6:30 och tio minuter senare var jag uppe och påväg in i duschen. Klockan åtta möttes jag och Cim upp för en rask och kylande promenad runt trummen. Trummen är vår lilla "sjö" här vid campus om någon undrar. 45 minuter senare var jag i skolan och började sätta upp KomMedias lilla bord inför öppet hus. Efter det var det en föreläsning på 3 timmar som i stort sett inte gav mej ett skit! Sånt är trist.

Nu sitter jag i biblioteket med Sanna och försöker skriva på hemtentan, men det blev till att blogga istället .. Vem har inspiration liksom? Jag åt i alla fall Rotmos till lunch. TACK FARMOR!

Hur man kan få ett U på en tenta för att läraren "inte håller med om ens åsikter" har jag väldigt svårt att förstå!

Det som är bra dock är att jag var 2 poäng ifrån och har därför förstått helheten. Omtenta nästa, egentligen bryr jag mej inte, hade ju varit skönt att slippa men samtidigt så .. whatever .. Solen skiner i alla fall!

Häromkvällen gick jag igenom en ytterst liten identitetskris. Jag har med jämna mellanrum känt att jag söker efter ett intresse, någonting som jag kan stila med och någonting som jag är bra på. Tidigare kunde jag skriva, jag kunde skriva texter som kom från hjärtat och som faktiskt blev ganska bra. Och jag var stolt över att jag kunde uttrycka mej i text. Men sen försvann det, jag tappade inspiration och allt rann ut i sanden. Nu söker jag efter ett nytt intresse, någonting som kan fånga mej och som jag kan pyssla med när plugget är lugnt, kompisarna gör annat och jag liksom bara vill ha kul. Mitt intresse för naglar, hår och skönhet är givetvis fortfarande jätte roligt, men jag vill ha något mer! Någonting som liksom kan visas upp.

Jakob hade fångat upp att jag vill kunna fotografera och han tryckte på (mycket bra) om att jag skulle söka en fotokurs. Vilket jag nu ska göra! En liten distanskurs där jag får lära mej fotografiets ädla konst och hur jag sedan ska redigera bilderna för att de ska bli sådär extra bra. Jag behöver absolut inte bli världsbäst på det. Men jag vill känna att det är roligt. Någonting som jag kan känna att "ta mej tusan, detta är roligt och jag är bra på det".

Sport har aldrig varit min grej, promenader är någonting som jag föredrar. Därför ska jag nu istället försöka utveckla en konstnärlig ådra. Jag ska även köpa mej en fin bok, en bok som bara jag får läsa, där jag kan skriva ner tankar och texter som jag inte tycker borde finnas ute på exempelvis internet. Kanske tar jag också tag i min franska igen om jag tycker att jag har energi, jag är väldigft sugen! Inte på att kunna prata flytande, men på att kunna lära om grunderna och kunna uttrycka mej på de enklaste sätt. Franska är ju så vackert!

Så nu, med solen strålande in igenom mitt fönster känner jag inspiration och jag känner mej full av kraft och energi att ta tag i dessa sakerna, att få något gjort, och att känna mej bra! Jag tror att det behövs. Att operationssåren svider till ibland bryr jag mej inte om, imorgon är de säkert borta .

Jag har egentligen inte råd, eller jag har råd men tycker att det är på tok för dyrt att gå till frisören. Det är ju inte klokt att det ska kosta tre- eller fyrahundra kronor att klippa sej! Dock är jag i stoooort mega behov av att sätta saxen i håret så jag har nulängre inget annat att göra än att pallra mej till friören nu i veckan och hoppas på en snabb tid. Samtidigt tänkte jag nog unna mej en färg eftersom mitt hår just nu består av ljus utväxt och musbruna toppar och jag hatar att ha fult hår! Jag har fått 3 jobbtider i påsk så jag tjänar in pengarna där igen, det får helt enkelt bli såhär. Jag får prioritera håret. Jag vill klippa av det så att det är precis precis ovanför axlarna lite sött och så ljusa upp det. Men vi får se vad jag gör. Jag har två ideér här, givetvis blir inte håret exakt som på bilden, det förstår ju jag med, men något i den stilen kankse?

Nicole Richies page med lugg?



Eller Sienna Millers ljusa lockar?


Jag behöver lite hjälp på traven så kom gärna med förslag!

Och en godmorgon är det sannerligen! Vaknade utan någon som helst smärta i varken buken eller i operationssår. Gick upp, gjorde mat till Thea, samarin till mej (illamåendet vill inte ge med sej), gick på toa och allting kändes bra! Och det bästa av allt? Jag kunde gå med rak rygg! Halleluja! :) Hoppas det fortsätter hålla i sej.

Min baby ligger brevid mej nu och snusar så gott. Han bad om sovmorgon och för med är sovmorgon att vakna vid halv tio. Men antar att han menade typ elva. Men det är okej, jag kan roa mej, jag är bara så glad för magen!

Igår var mamma här och städade och fyllde (och då menar jag verkligen fyllde) hela mitt kylskåp. Tack underbara mamma! Det är lite lättare att vara sjuk när badrum, kök och min andra lilla del är rent samt när den gamla mjölken är uthälld och ny fräsch finns till förfogande.

Jag försvann från bloggen, som ni säkerligen märkt. I måndags eftermiddag började min mage göra mer och mer ont och smärtan förflyttade sig ner mot höger sida av magen. Jag fösökte vila bort smärtan men när mamma ringde kunde jag inte hålla mej längre utan började gråta av smärtan och hon tvingade mej att ringa sjukvårdupplysningen. De skickade vidare mej till jourläkaren som skickade vidare mej till akuten där jag efter många om och men lades in. De ville först skicka mej till Ljungby men jag ville verkligen inte det så tillslut fick jag den sista sängen på ortopeden. Och jag fick dela rum med 3 andra mycket trevliga och pratglada damer allt från 37 - 70 år som alla hade opererat sina höfter eller knän. Jag var dock inte på prathumör och framstod nog som lite av en surpuppa. Redan på natten mellan måndag och tisdag hade kirurgen som tog emot mej på akuten bokat operation eftersom han var tvärsäker på att det var blindtarmen som spökade. Men läkaren som kom in på tisdagen var inte lika säker och därför blev inte operationen av utan de började pumpa mej full med kemiska ämnen som fick mej att se cyklande kor (helt ärligt) och som Jakob uttryckte det: titta ut i tomma intet och vara slö när man pratade med mej. Men bra mådde jag i alla fall! Tack och lov för drogerna! Dessa fortsattes pumpas i mej med jämna mellanrum tills jag började spy på onsdagkvällen.

Då hade kirurgerna äntligen kommit överens och de skickade mej till operation. En lite läskig sak när man tänker efter. De körde mej i sängen och in i operationssalen så jag såg allting och de började lägga upp instrumenten som skulle användas, dock vågade jag inte titta på dem utan jag valde att stirre upp i taket och prata med alla snälla sköterskor som var där. De satte på mej syrgas och tillslut sövde de ner mej och sa lugnande saker till mej. Sen minns jag inget mer förens de väcker mej, jag skriker att det gör ont och de ger mej morfin. Då var klockan tjugoöver tiolv på natten sen att jag spyr när jag är tillbaka på ortopeden. Nästa sak jag minns är att jag vaknar vid fyra på natten och är kissignödig så jag stiger upp mej hjälp av en sköterska (hur hon kom dit har jag ingen aning om, har jag ringt efter henne?) väl inne på toaletten säger jag att jag mår bra och i nästa stund svimmar jag nästan av smärta och de hämtar därför sängen så att jag får åka i den de fem meterna det är tillbaka till sängen.

Morgonen efter har jag ont i hela magen. Det känns som att någon har lagt mej på golvet och sparkat på mej för allt vad de var värda (och i detta fall var de värda en heeel del). Nu fortsätter de att ge mej droger, mums! ;)
Hela torsdagen spenderades i sängen där jag mest sov och fick mer smärtstillande.

På fredagen kom en kirurg upp och berättade vad de sett. Det var ingen blindtarm som de först trodde utan de har hittat vätska i min mage vilket tyder på att jag har haft en vattencysta på äggstockarna som sedan spruckit, vilket tydligen och uppenbarligen kan göra riktigt jävla svin ont! Han sa också att bara proverna kommer tillbaka bra och om jag är uppe ur sängen så får jag åka hem. Så jag gick runt och försökte hålla god min eftersom jag ville hem. Och klockan 11 kom Jakob och Mikael och hämtade mej utanför sjukhuset.

Detta var ingen rolig tid, inte alls! Men jag vill tacka Cim som ordnade med bil så att jag kom till sjukhuset, och Sanna som följde med mej i måndagskväll! Samt Linda som ringt som en galning och visat sin omtänksamhet. Jakob som varit snäll och skött Thea samt suttit hos mej på sjukhuset. Och mamma och pappa som har brytt sej som aldrig förr :) Och farmor och farfar som ringer titt som tätt och undrar hur jag har det :) Dessutom alla snälla människor som verkligen visat att ni bryr er genom telefonsamtal och sms. Tyvärr har jag inte orkat prata så mycket som jag hade velat.
Något som jag är stolt över är att jag har klarat av en gynundersökning som jag förut har varit superrädd för efter den brutala undersökning jag var med om när jag var 14 år. Dessutom har jag blivit stucken titt som tätt eftersom mina kärl gått sönder så de har fått sätta om droppen. På 5 dagar jar jag fått 3 dropp satta, varav 2 st var i handen, något som tidigare varit min största fasa eftersom jag trodde att det gjorde jätte ont.
Men personalen på ortopedavdelningen har varit underbara och tagit så väl hand om mej när jag har legat där som en jäkla idiot och inte kunnat göra särskilt mkt. Och duktiga på att sticka var de också!

Nu ska jag lägga mej och vila en stund, det är jobbigt att sitta för länge eftersom operationssåren gör ganska ont fortfarande. Imorgon kommer nog mamma och hjälper mej att städa, handla samt ta hem katten. Hon har varit här tillräckligt länge nu. Tillsdess, får ni ha det så bra! Oroa er inte för mej :)

Puss!

Magkatarr, you got me! Dumma, dumma, dumma! Spyan sitter i halsen, klökningarna kommer och går, och den övre magdelen känns som att den ska antingen eldas upp eller sprängas sönder. Jag kan inte riktigt bestämma mej för vilket, "men båda känslorna är ungefär lika gemytliga" .. Jag har iallafall köpt Omeprazol som jag ska knapra i mej, så snart mår jag nog bättre!

Ett plus i kanten dock är att snön smälter undan och att fåglarna kvittrar (jag väljer att ignorera den just nu fallande snön, den smälter ju ändå bara). Vågar man hoppas på skinnjackan snart? :)