.

Äntligen är den beställd och påväg hem till mig! Min efterlängtade systemkamera som tillslut blev en Canin EOS 1000D. Snacka om att jag är spänd på att förbättra mina fotokunskaper och bli lärjunge åt en klyftig, duktig och urhärlig tjej! Ännu en gång vill jag skicka ett stort tack till Clara som hjälpt mig med mina tusentals frågor. Och som nu officiellt blivit utsedd till min mästare och därmed lärare i fotogafi. Haha! Vi kommer ha grymt kul!

 

Denna timmen är dryg som sjutton! Är riktigt trött nu. Tänkte ordna lite inför midsommar så att Peter slipper imorgon.  Ska dessutom strax ut och förbereda kaffe och frukost till SAS. Önska mig lycka till så jag inte spiller kaffe igen, det ligger fortfarande kvar i fickorna, trots tvätt ...

Jag må vara tjatig, men ta mig tusan vad jag saknar Jakob! När jag träffar honom på fredag ska jag nog pussa halvt ihjäl honom <3

 

Motion:
Än så länge går det bra med mitt projekt. Jag har precis varit på min dagliga promenad som idag tog ca 45 minuter. Efter det gjorde jag ca 15 armhävningar (det är allt jag orkar) och sedan 30 situps. Jag vågar inte köra för hårt eftersom jag är ute efter en hälsosam uppgång genom att biffa till mig. Blir jag ännu smalare blir det kaos. Så jag är nöjd!

Mat:
Jag har druckit 4 dl Gainer idag och ska dessutom dricka 2 dl till på jobbet inatt. (4 dl = 650 kalorier, alltså ca en portion mat) Och ätit en fralla till frukost, samt rester från igår i form av köttfärslimpa, potatis och gräddsås till lunch. Plus ugnspannkaka till middag. Vilket kaloriintag! Jag är helnöjd!

Jag innehar just nu en, för mig, ganska ny och spännande känsla. Jag är mätt! Alltså sådär proppmätt så att jag bara vet att jag inte kommer behöva äta mer ikväll. Visst har jag varit mätt innan, givetvis. Men såhär mätt? Nej jag tror inte det! Magen är tung och lite svullen efter en portion Gainer samt en portion potatis och köttfärslimpa. Helt underbart!

Just nu är jag så i farten att jag knappt hinner blogga. Vilket är positivt tycker jag!

Idag gick jag, Sara och lilla Liam ner en sväng till stan och kikade lite. Vi fikade och busade och hade det jättetrevligt! Den 3,5 månader gamla Liam var på strålande humör och satt i knät och skrattade och busade omkring. Det är härligt med småbarn!

Jag införskaffade mig också Super Gainer. Ett pulver man blandar ut för viktuppgång. Som jag nämde förra veckan väger jag endast 54 kilo och behöver gå upp det igen. Mitt mål för sommaren är 6 kg och för att nå dit har jag satt upp små moment som ska fullföljas. Om jag sedan lägger till något extra kilo gör det inget! Det är dags att kunna titta sig i speglen, le, och känna sig nöjd! Jag är värd det efter år av kommentarer om hur smal jag är och hur insjunket mitt ansikte ser ut. Jag ska vara stolt! Jag kommer att uppdatera för att se hur det går. Nu ska jag ut på promenad med Sofie. Sen blir det sittups, armhävningar och ryggövningar. Jag är pepp!

Jag vet inte om ni har hört eller sett i medierna att det är kungabröllop idag? Vår kronprinsessa ska äntligen få sin Daniel efter en herrans massa år. Skämt å sido! Bröllop är grymt fina och sprider ju verkligen en sådan där måbra-känsla genom hela kroppen. Jag har i två dagar suttit med tårar i ögonen och rysningar längs ryggraden. Jag som var , eller egentligen är, så himla emot allt vad kungabröllop heter.

Men det är något speciellt när man ser två människor som älskar varandra, som ler lite sådär hemlighetsfullt och som tittar på varandra med beundran som att  "är du verkligen min". Det är så fint, lyckligt och bara underbart! Fast nu saknar jag ju förstås Jakob ännu mer, känns ganska betryggande dock att vi om en vecka är tillsammans igen. <3

Och det som var nästan finast av allt var ju konserten med Adolf Fredriks musikklassen som sjöng om det stundande bröllopet. Jag satt igen med tårar, en klump i halsen och funderade kring den klockrena text som de fått ihop. Hur sann den är, och hur fint det låter. Och hur härligt det är att vara kär!

Jakob kan inte komma i helgen, för jobb kom ivägen. Jag har gjort min undersökning, som gick bra. Men jag har spytt halva dagen av den lugnande och avslappnande tabletterna och sprutorna. Inte alls kul! Hursomhelst så har jag en rejäl inflammation i luftrör och lungor och nu ska min läkare se hur vi ska gå vidare. Känns bra! Men jag orkar inte skriva mer nu.

En sak som stör mig otroligt mycket är min vikt. Jag har nämt det tidigare, men idag är det banne mig på bristningsgränsen. När de vägde mig idag vägde jag nämligen 54 kg. 54 jävla kilo! Det är alldeles för lite för mina 173 cm. Jag hatar att jag inte kan hålla min vikt utan att den rasar konstant!!! HATAR DET! Och såhär lite har jag inte vägt på flera år. Jag hatar det så mycket att jag just nu skulle kunna gråta.

Alla andra klagar på att de är tjocka, men gissa vad. Ni kan träna och gå ner de extra kilon som ni bär på. Eller så klär ni helt enkelt på de där kilorna, sålänge de inte är skadliga. Men jag har fått höra nu ett flertal gånger att jag har blivit alldeles för smal. Och jag visste att jag hade gått ner. Men inte 5-6 kilo. Som sagt, era kilon kan försvinna, men mina kommer aldrig, hur jag än kämpar.

Jag har testat att träna, äta rätt, äta fett .. Ja, allt. Jag ska nog ta rådet jag har fått från ett par håll och börja med proteinpulver för att bygga upp mig lite. Det är inte roligt på något sätt att vara så missnöjd utan att kunna göra någonting åt det. JAG HATAR DET!

Det blev ett besök hos min lungläkare idag. Tydligen är astma en utesluten sjukdom nu och istället ska jag testas för andra saker som tuberkolos och cystisk fibros. Vi måste få bukt med mitt väsande och slemmande nu. Känner mej lite sådär halvt trevlig faktiskt. Jag har varit vad en frisk människa kallar för förkyld med slemhosta i 3 år nu och pallar inte mer. Som tur är har jag en toppenläkare som fixade de första undersökningarna och provtagningarna på en gång idag. Imorgon ska jag dit igen för att bli lugnad och bedövad samt få en kamera nerkörd i lungorna. Sen måste jag stanna kvar tills bedövningen släpper. Så en heldag inne på sjukhuset med mamma imorgon. Känns sådär halvkul, men alltså bara jag blir normal igen så är jag ganska nöjd. Oavsett om det innebär ett liv med medicin eller inte. Så jag är ganska positiv ändå, det finns alltid de som har det värre! :)

Efter det åkte vi in till stan och Sofie hjälpte mig att inhandla lite småsaker som jag behövde. Baslinnen, tröja och sånt. Mycket bra! Känns skönt att kunna hänga med Sofie här hemma. Vi har det ganska chill och behöver inte riktigt umgås bara för att vi umgås. Hon kan läsa en tidning och jag ta ett ångbad för ansiktet, vilket är precis vad vi gjorde idag. Och igår vaxade vi mina ben och läste böcker. Haha! Vi gör roliga saker med, men chillar en del också såklart! Vi kallade varanda för "de systrar som vi aldrig haft". Ganska gulligt tycker jag! Dessutom åt vi paj som mamma gjort på rabarberna som vi plockade igår. Mums! Och igår var det chokladpudding. Mycket godsaker!

Jag är riktigt trött nu! Vaknade med migrän imorse. Sådär lagom trevligt. Det är ännu et av Johnsson-släktets trevliga baksidor. Det och stora fötter samt höfter. Jag har dock lyckats bra och bara "drabbats" av höfterna. Fötterna är pyttesmå (troligen efter farmor) och migrän har jag bara haft en handfull gånger. Så jag kan inte klaga. Efter uppassning från mamma var jag på fötterna och sedan dess har jag spenderat dagen med Sofie. Vi har handlat, hämtat min cykel (tack farmor och farfar!), plockat rabarber, planerat inför lördagen, solat och ätit. Plus tagit en cykelrunda. Görmysigt! ;)

Nu är det nattedags, imorgon är ännu en full dag, proppad med roligheter!

Idag är en grymt jobbig dag! Jag gick av natten igår, och gick upp klockan 12.30 idag för att se på när min lillebror spelade fotboll. Dessutom tänkte jag att jag skulle försöka gå upp tidigt så att jag kan somna i tid också. Dock är det jobbigt som tusan nu! Ögonen blinkar och huvudet är tungt. Jag vill liksom inget annat än att sova. Som tidsfördriv har jag som sagt varit på fotboll. Och jag måste säga att en match mellan 99:orna är på tok mycket roligare än en match mellan ex AIK och Öster. Min bror och hand lagmedlemmar sprang så mycket som benen bar, de var snabba på bollen, hade grymma reflexer, knuffades lite men körde ändå ett schysst spel. Sen vann de med 10 - 3 med, varav Victor gjorde 3 st. Så himla grymma! Jag ser nu möjligheterna i det som Victor för ett år sedan lovade mig ska hända när han blir proffs, nämligen en stuga i Barcelona med pool, "inte en sådan där barnpool utan en nergrävd" :) Jag är idag en mycket stolt storasyster!

Nu tänkte jag käka lite, sen ska jag vaxa benen och ta ett bad. Bara för att känna att jag kan koppla av och bara må bra. Kanske äter jag lite av mina underbara cashewnötter med, mums! Efter det blir det troligtvis sömn. Håller jag mig vaken till åtta är jag helnöjd!

Att resa sig för snabbt och slå huvudet i receptionsdisken när jag plockar fram läsk åt ett par gäster. Aj, säger de. Det är ingen fara, svarar jag med tårar i ögonen.

Inatt är min sista natt på en vecka, och det känns grymt skönt! Jag har dock funnit det mycket roligt. Att jobba natt har både sina för- och nackdelar. Jag kan arbeta helt i min egen takt, för det kommer inte någon och ställer tusen miljoner frågor. Jag kan också spela en massa musik, sjunga lite och fundera. Jag behöver inte klista på mitt vackraste leende hela tiden heller. Plus att jag har dagarna ledigt! Det är nog de största fördelarna. Nackdelarna är att man lätt kan bli ganska ensam, och trött, när man inte kan prata med någon. Och att det är lite halvläskigt när det är mörkt precis överallt. Men jag klarar det. Och jag gillar det!

Förra natten var dessutom riktigt riktigt rolig! Jag hade en väktare hos mig ett par gånger som jag snackade lite skit med. Och mina gäster var lyckliga, fulla och härliga. Inte alls bråkiga. Jag fick höra saker som hur vackert mitt "smil" var, av en man med bred norska. Jag fick höra att jag var så trevlig. samt att jag var hård med rättvis. Haha! Detta berodde på att jag inte tyckte synd om mina gäster som var för trötta för att gå till rummet. Jag sa bestämt, men med ett leende på läpparna: "Om ni kan gå nere på festivalen kan ni minsann gå till rummet med". De log och gick iväg. Jag fick också förfrågan om jag fanns på facebook, någonting som jag valde att låtsas att jag inte hörde. En inbjudan till Sweden Rock. Och en massa andra roliga saker.

Man kan ju inte annat än att le åt dessa härliga människor som verkligen njuter av Sweden Rock-festivalen. De festar nätterna igenom, lyssnar på bra musik och chillar på dagarna. Livsnjutare helt enkelt. Jag gillar't!

 

Inatt är det super- duper, megalugnt här på hotellet. Den första bussen från Sweden Rock anländer dock strax och då blir det troligtvis liv i luckan. När jag kom till jobbet ikväll hade kvällspasset städat, skurat och fyllt på en massa saker, och jag har inte någon SAS frukost imorgon, inte heller mycket ankomst. Så min natt blir lugn. Känns ganska skönt! Jag ska fylla på biljetter, kopiera upp lite papper och sortera bokningar. Chilla lite helt enkelt.

Väktaren från Secutitas kom hit för en stund sedan och sällskapde lite. Vi har snackat lite skit i över en halvtimme och han berättade massa spännande och roliga saker. Bland annat fick jag höra ett ganska grovt skämt om handbojor som jag skrattade gott åt. Jag älskar när människor är avslappnade och kan skoja och prata när de träffar någon för första gången! Han kommer tillbaka vid halv fyra och då skulle jag tippa på en kaffepaus. Det är skönt med lite nattligt sällskap här på hotellet!

Visst blir man konfunderad emellanåt?! Jag hade alldeles nyss fått ett mail ifrån Anders i Växjö, där han uppgav att han numera tänkte byta mailadress och endast använda sig av en istället för tre. Jaha Anders lille, tack för informationen. Jag vet inte vem du är, eller hur du fick min mailadress. Men om jag mot all förmodan skulle behöva nå dig så vet jag nu vart du finns. Tack? ;)

Herregud vad jag saknar att prata med honom, krama och pussa på honom, laga mat med honom, sova med honom, eller bara helt enkelt sitta uppkrupen i hans famn framför en film.

Jag är så grymt shoppingsugen just nu! Det kliar i fingrarna efter en ny silverring med en enkel sten i, en sådan som man kan ha varje dag. Egentligen hade jag en som jag använde i stort sett varje dag, men någonstans på vägen har den försvunnit. Nu har jag hittat en som var, om möjligt, ännu finare. Eller nej, inte finare, inget slår den ringen som jag fick på skolavslutningen i ettan på gymnasiet av mamma som som överraskning. Vad glad jag blev! Jag hade verkligen velat ha den ringen ett tag, sen hade lilla söta mamma skaffat den till mig. Sedan dess har den suttit på mitt finger i stort sett varje dag. Men nu är den borta . Och jag sörjer lite, men hoppas i hemlighet på att den ska komma fram! Hursomhelst behöver jag en ny att sätta på fingret nu eftersom jag känner mig naken utan. Dessutom fick jag en rabattkupong från Allbreckts guld idag. Så jag skaffar mig nog ringen som jag tittat på.

Dessutom vill jag he ännu en långklänning, finns det något skönare? Jag har hittat en enkel med knappar från Ginna Tricot som såg trevlig ut. Jag vill också ha nya baslinnen och tröjor, ni vet sånt som blir urtvättat efter energiskt användande. Och ett par nya sandaler, alla mina är grymt slitna!

Får nog ta och övertala Kajsa om en runda till någon närliggande stad nästa vecka :)

Jag anser att jag just nu, i denna stund, har skaffat mig vuxenpoäng av tre anledningar:

1. Jag väljer att lyssna på P3
2. Jag diggar både snacket och musiken
3. Jag väljer att lyssna på denna radiokanal under mitt arbetspass. Inte medan jag pluggar, utan arbetar!

Herregud! Vad jag växer upp snabbt ;)

Det är dags för ännu en natt av arbete. Och jag är redo!

Det blir en kaffe på stan med Fia. Jag hade hoppats på uteväder med de drömmarna gick i moln, bokstavligt talat. Hursomhelst kommer det att bli grymt kul!

Då är jag hemkommen efter min första natt. Jag sitter i soffan, fortfarande iklädd svarta arbetsbyxor och vit tröja. Thea tittar anklagande på mig, och jag vet att jag måste sova. Men jag är så fullkomligt sprudlande just nu! Natten har varit underbar! Tills klockan tre ungefär var hotellet fullt av människor som pratade, drack och skrattade. Sedan försvann alla, både gäster och personal. Och jag var ensam med mina tankar. Jag startade lite bakgrundsmusik i form av webbradio, detta infall efter att jag insett hur efter jag är musikvärlden just nu. Det kom låtar och artister som jag knappt hört innan. Inte för att de var särskilt bra, men jag vill ju hänga med! Haha. Samtidigt som solen började stiga runt fyra insåg jag hur fantastiskt fint allt var och hur nöjd jag kände mig. Det var som att med solen, kom positiva tankar. Jag började se hur fåglar vaknade, hur träden rörde sig och hur en strålande sol trädde fram. Jag nynnade glatt med i musiken (den som jag faktiskt kunde) och log nöjt för mig själv. Jag tänkte på alla fina saker som vänskapm kärlek, familj, gammal vänskap, framtid och mycket annat. Inte en enda tanke om att hotellet skulle vara fullt av spöken och andra otäckheter fanns.

Denna underbara känsla har fortsatt. Och när jag cyklade hem hade jag vinden i håret och solen i ögonen. Jag blev som ett barn på nytt och började genast tävla med mig själv. Hur fort kunde jag komma upp för backen? Hur mycket skulle benen orka? Hur fort kunde det gå? Emellanåt sa jag till och med till mig själv att snabba på, och försökte peppa mig själv. Jag kände mig sådär löjligt galen och ville bara fortsätta rulla fram på rosa faran (det är cykeln). Och när jag kom in i bostadområden tänkte jag på hur dessa människor hade missat denna fina stund som jag nyss upplevt. Och hur de just nu steg upp ur sängen för att gå till jobbet, skolan eller något annat spännande. Och jag kände bara hur coolt det var att se världen vakna. Det kanske låter fullkomligt galet och sjukt. Men jag tror helt ärligt att det var ren lycka.

Jag har kollat på balen idag. Och Gud vad fina alla var!

Tänk att det är två år sedan jag stod där i min röda klänning och kände mej vackrare än någonsin. I stålande solsken och klarblå himmel. För två år sedan åt jag trerättersmiddag på Brunnen. Jag skålade ikapp med Ola som tillslut utbrast "Åh herregud, du kan ju skåla lika bra som mig och Adde" Haha! Det är ju bara bal en gång!
För två år sedan dansade jag vals med Kalle. Jag buggade med Sofie. Jag dansade loss på nattklubben med de andra. Och jag skrattade tillsammans med de andra när killarna började slänga av sig slipsar och skjortot ikapp med musiken. Ett måste på varje studentbal! Jag minglade natten igenom med champagne och andra förväntansfulla studenter. Vilken kväll! Den bästa i sitt slag!

Eftersom jag denna sommar har möjlighet att hänga lite på stranden så kände jag att jag kunde unna mig en snygg bikini. För vem vill inte känna sig snygg och fräsch när man springer omkring så pass lättklädd som man gör i en bikini? Då duger inte de gamla urtvättade paltorna. Denna bikinin klickade jag nyss hem. 200 pix. Inte så farligt. Hoppas att den passar så att jag kan gå med rak rygg och känna mig snygg på beachen 2010!

Det märks att det är "sommar". Eller ja. Det som ska föreställa sommar. Igår kunde jag sitta ute på eftermiddagen och njuta. Idag vräker regnet ner. Fast egentligen är det positivt, för jag vill bara läsa min bok. Av Jenna Jameson. Helt sjukt bra! Jag njuter verkligen av att få läsa skönlittratur som jag har valt själv. Helt själv! Ingen har sagt till mig att du måste läsa denna, eller denna borde läsas. Det står inget om kommunikation och inget om organisationskultur. Det är bara en sexhundrasidor lång bok om ett hårt liv fullt av droger, sex och drama. Och jag älskar det!

Det känns konstigt att "fira" sin sexmånadersdag på varsitt håll. Jakob har varit på jobbutbildning och jag har vilat upp mig efter tentan och inför arbetet. Imorgon går jag på min första egna natt. Spännande! Ett helt hotell som ska skötas av lilla mig.

Det var roligt att lyssna på Jakob i alla fall. Som ett litet barn som börjat skolan. "Vi har jättehög musik i bakgrunden", "Alla är jättesnälla", "Allt verkar så bra", "Idag fick vi öva inför alla, och jag fick börja" Haha! Sötsak! :)

Jag tänker iallafall bädda ner mig på min dubbelsängsmadrass, som faktiskt är helt okej! & sedan titta på en kärleksfilm. Så mycket romantik får jag idag. Känns fel, men nödvändigt. Vi får ta igen det när vi ses som Jakob sa. Nästa helg om allting går som det ska. Så om tiden går snabbt nu är jag nöjd! Det är konstigt att man kan sakna en människa så mycket. Och att två dagar kan kännas som en vecka. Men positivt! Jag tror starkt på att man bara blir ett bättra par av att sakna varandra lite ibland!

 

Vem har sagt att man behöver köpa peelingprodukter för hundratalskronor? För att sedan knappt bli nöjd. Själv blandade jag för en stund sedan en egen alldeles utmärkt gegga. Och jag är numera len som en barnrumpa.

Recept:
1. Ca 3 dl olivolja
2. 3 msk socker

Ta en peelinghandske och börja skrubba i duschen. Efteråt kommer ni att känna er som nya människor! I know I do!

Haha! Ni som röstar för moderaterna borde ta er en titt på denna filmen. Jag kan inte annat än att skratta :)

 

Nu sitter jag i Ronneby igen. Det första jag gjorde när jag kom hem var att bada, måla naglarna, fila fötterna och smörja in mig ordentligt. Så jag känner mig som en ny människa nu!

Jag jobbade dessutom inatt, vilket gick jättebra! Och jag tror att jag kommer fixa nattpassen. Idag har jag varit på teambuildning. Det var ganska roande och skoj, men givande? Njaa .. Iallafall inte för en student som läser om hur viktig kommunikation och organisationskultur är. Kankse låter lite kaxigt. Men när man har talat om detta i ett års tid så sitter man mest och tänker "ja, ja, jag vet" Haha! Dessutom har jag svårt för föreläsare som kör med inövade skämt och stelt prat. Inte så hippt kankse.

Nu står middag på menyn. Efter det ska jag äntligen få träffa Tina, Kajsa, Sara och lilla Liam. Vi ska dricka kaffe, prata, äta tacos och gosa med Liam. En toppen måndagskväll tror jag! Efter det åker jag troligtvis till Kristianstad med Tina. Hon har en lektion kvar och ville ha lite sällskap i bilen och lägenheten. Och jag säger ju inte nej till lite kvalitétstid med henne!

Kameran ligger dessutom på laddning. Denna sommaren ska dokumenteras big time! Känns ganska positivt faktiskt!

Fullspäckad dag igår. Tenta, hem och fixa, grillning och slutfest för året. Och jag hade riktigt roligt! Drog mig dock hemåt vid 00 ungefär. Trånga, svettiga dansgolv är inte riktigt min sak. Haha!

Idag ska det packas. För imorgon hämtar mamsen mig och det blir en sommar i Ronneby. Hur det ska gå vet jag inte. Det kommer vara svårt att välja kläder, har redan packat en påse med skor. Hur det känns att spendera sommaren i Ronneby vet jag inte heller, ganska skönt troligen, men det är sånt som vi märker.

Jag mår dåligt. Av olika anledningar känner jag mig inte okej. Jag känner mej stressad, sjuk och som att jag inte duger för någon. Jag är grymt trött på att inte kunna lägga mitt förflutna bakom mig. Att det konstant ligger och gnager. Emellanåt kommer dessa minnen och tankar upp till ytan, och jag blir helt förstörd.

Jag önskar att det var påhitt och att jag konstant mådde bra, att jag inte mindes de kommentarer som en gång gjort så jävla ont! Och som fortfarande gör det. Kommentarer som att jag är alldeles för lugn för att umgås med, för att jag blir tråkig. Kommentarer om hur smal jag är och att jag säkert har en ätstörning. Kommentarer om att jag inte kommer lyckas i livet. Kommentarer om att jag ska sluta prata och komma till saken, när jag berättar en historia på 5 minuter för en person som egentligen borde stå mig nära.
Kommentarer om att det inte finns någon plats för mig på ett speciellt ställe. (ej hos mamma om ni trodde det)

Nu tror ni som inte känner mig till fullo att jag har varit mobbad. Men det har jag verkligen inte! Jag har alltid haft mycket kompisar och ett stort socialt umgänge. Och mina äkta vänner är verkligen världsbäst! Men vissa kompisar har nog varit bra, och vissa inte alls bra. Jag har bara varit för vek för att ta mig ur umgänget. Och det är väl de "kompisar" som egentligen inte var så bra som gjort mest skada. De som har fått mig att gråta på kvällarna. Inte bara dem heller egentligen, utan så mycket annat som har gjort så fruktansvärt ont. Sådanna hårda ord från människor som ska älska en, och som ska ställa upp för en till 110 procent.

Någon sa till mig häromdagen att sträcka på mig och intala mig själv att jag är bäst i världen. Vilket låter det enkelt, men är så satans svårt. Hur ska jag kunna göra det när jag aldrig tidigare i livet har gjort det? Hur ska jag kunna när jag aldrig någonsin har fått känna mig som bäst i världen? Jag vet att jag är hopplös, men jag jämför mig med andra. Jag jämför mig med deras sätt att se ut, vara, och hur de uppfattas. Och jag är avundsjuk. För jag vill inget hellre än att gå in i ett rum och äga det. Jag vill kunna känna mig som att när jag ler, så vill andra le. Jag vill kunna känna mig som en snygg människa. En fräsch människa med snygg frisyr och välsminkat ansikte. Och alltid snygga kläder. Men jag kan inte. När jag ser mig själv i spegeln så ser jag revben som sticker ut, trist hår, en klump till näsa, benigt ansikte och en ful hållning.  Jag har så jävla svårt att hitta någonting som är bra på mig själv, eller med mig själv överhuvudtaget.

Jag ser människor som kan skriva, som kan fotografera, som kan göra musik, som kan rida, som kan måla, som kan vara chica dygnet runt, eller som får alla att skratta. Och jag har inte ännu hittat någonting som jag är bra på. Jag känner mig emellanåt som en grå klump i en massa med färgglada människor. De skrattar, dansar och ler. Medan jag sitter i mitten och ser på.

Jag önskar att jag inte mindes dessa tuffa stunder. Jag önskar att jag inte mindes omgivningen, tonen i deras röster, deras ord, eller ens vad de hade på sig. Men när du exempelvis får höra att det inte finns plats för dig i ett nytt hus, då blir du ledsen. Och de orden sätter sig. Känslan av hur det kändes när du hörde orden återfinner sig. Hur din kropp skakar, hur dina ögon tåras och hur halsen knyter sig.

Man kankse borde lägga sådant bakom sig tänker ni säkert. Och visst, det borde man. Men hur gör man? När en kurator inte kunnat hjälpa dig. Inte heller flera år av vad som kunde varit läkning. Det är svårt att glömma helt enkelt. Det är bara det. Egentligen vill jag bara skrika på alla, såra dem lika mycket som de har sårat mig. Jag vill gråta, skrika och slå dem gula och blåa, för det är vad de förtjänar. De förtjänar att ha ont i själen till och från i 10 år. Jag vill bara få det ur mitt system.

Och jag vet att jag borde eftersom det förstör alla mina nya förhållanden till underbara människor i min omgivning. Men jag jobbar, och jag försöker. Men det onda försvinner inte. Och jag fortsätter känna mig sämst.

Så att säga till mig att stå rak och vara stolt över mig själv. Hur ska jag kunna? Egentligen är jag en väldigt glad och positiv människa. Som vill se till livets goda. Så tänk om inte detta fanns inom mig. Tänk hur bra allt hade varit ..

Jag har varit grymt dålig på att uppdatera! Men jag har en bra anledning. Mitt liv har bestått av normalkalkyler, kalkylräntor, särkostnader och annat skit i ett tag nu. Men imorgon smäller det. Klockan 8.00 plockar jag upp pennan och tänker så det glöder. Ekonomiböckerna liggernumera stängda i väskan, och ska inte öppnas mer ikväll. Jag väljer att hoppas på att jag har förstått det som behövs för att klara ett G imorgon. Håll tummarna!

Jag ringde till mamma och grät för en stund sedan. Så töntig är jag tyvärr. Har så ont i nacken och huvudet att jag inte vill röra den. Jag kan, man det gör så förbannat ont! Det strålar från min stela nacke upp i huvudet så att jag nästintill bara ser vitt ljus. Ändå hade jag typ scarfs på mig varje dag för att värma. Jag känner mig också febrig till och från. Tror jag börjar bli sjuk igen, eller igen, jag har ju aldrig blivit helt frisk. Mamma vill att jag ska ringa till doktorn imorgon, men jag vet inte om jag vill. Väntar nog tills efter tentan isåfall. Men jag pallar inte mer! Jag vill plugga , jag måste plugga! Och jag vill hinna med lite roliga saker med alla denna sista veckan. Dessutom vill jag spendera tid med Jakob. Jag vill inte vara sjuk! Jag vill vara frisk. Fast egentligen vill jag bara lägga mig ner, blunda och bli klappad på huvudet. För det är synd om mig.

Min fina vän Sara bjöd på fina ord för en stund sedan. Jag kunde inte annat än att le. Det handlade om mitt inlägg om barn som jag gjorde för någon vecka sedan. Sara hade kommenterat såhär :
älskade lilla Emelie vill verkligen träffa dej i sommar då ska du få gosa med Liam men han är inte så liten längre hehe =)
bebis kommer när du känner din redo för att skaffa en bebis och gjort det du vill göra. jag kände mig redo och det gjorde Jonas med så känn ingen press du har all tid i världen. pussar från oss

Väldigt bra skrivet av henne! Jag saknar henne och längtar tills sommaren! Tack för orden!

Ekonomi-redovisning avklarad efter många om och men. Nu har jag i alla fall ännu ett G att sätta på kartan. Jag firar det genom att tvätta, plugga och vara hungrig .. Jag har ingen mat i kylskåpet. Eller jo, spenat, torsk och spagetthi. Vad kan man göra av det?