.

Jag är trött! Så in i bombens trött! Och jag längtar tills jag om tre timmar kan sätta mig på cykeln och känna att sängen, drömmarna och snarkandet är nära. Morgonen är riktigt vacker dock. Och mina sista gäster gick nyss till sängs så jag är äntligen ensam med mitt kaffe utan en massa fylle-rockare som förväntar sig att världsartister som Aerosmith ska bo här. Eller tjaa, fylle-rockare som bråkar om att Aerosmith inte bor här. "Varför gör de inte det? Tycker de att hotellet är dåligt? Va? Va? Kan jag få en öl till? Va?" Det spelar ingen roll, svarade jag lugnt. För vi har ändå fulltbelagt. Han blev snopen och gick iväg. Haha!

Min trötthet har märkts av inatt. Och speciellt nu när jag stod och förberedde frukost för den SAS-personal som kommer ner om en timme och förväntar sig lite kaffe. Jag tänkte faktiskt glädja mina tidiga morgonläsare genom att berätta hur otroligt bra det gick för mig i morse att tillaga denna tillsynes mycket enkla frukost.

Ni förstår att när man kokar kaffe på ett hotell, då är det inga små slätstrukna mått och löfbergs lila som gäller. Här kör vi stora maskiner som kokar litervis med kaffe. Det ska kopplas rör, sättas i filter som lätt skulle kunna misstas för en kjol, det ska kopplas sladdar och hej å hå. Det ska dessutom öppnas påsar med kaffe i som är bättre återföslutna än en ungmö i kyskhetsbälte. Och vanligtvis så tar jag en kniv för att skära upp dessa påsar. Men inte idag. Idag var huvudet någon annanstans och jag slet och slet i påsen utan att tänka mig för. Pof! sa det så hade jag kaffepulver blandat med vatten på kallskänkans golv. Jag hade bönor på min annars vita skjorta, som nu ser aningens brun och dassig ut. Jag hade kaffepulver på mina vita tygskor och min bh var plötsligt fylld av push-up i form av kaffe.

Jag suckade djupt och gick genast för att hämta papper som jag kunde torka upp geggan med. Vad jag inte visste var att geggan nu hade gjort golvet superhalt(!) och att jag numera kunde glida fram istället för att gå. Jag ramlade inte om ni trodde det, det räckte förhoppningsvis med kaffe både i och på kläderna. Nu är det i alla fall upptorkat i köket, men jag ser ut som en fördetta "mörkhyad" som fått vitigo, med utspillt kaffe på skjortan. Och jag slår vad om att det kommer ramla kaffepulvet ifrån alla möjliga skrymslen och vrår på mig.

Vad som värre var, var att jag fortsatte med galenskaperna genom att nääääästan tappa sex stycken koppar i golvet. Jag lyckades dock hejda mig i sista sekund.

Ni som känner mig tänker säkert att "Haha, hon har gjort det igen" Och det värsta är att ni säkert har rätt. Jag är klumpig, och kommer nog aldrig växa ifrån det. Detta var säkerligen inte min sista kaffeincident. Men förhoppningsvis är det en del av min charm! Så jag bjuder på det! Jag är mest glad att ingen har varit här inatt och sett mig.