.

Jag vet inte om ni har hört eller sett i medierna att det är kungabröllop idag? Vår kronprinsessa ska äntligen få sin Daniel efter en herrans massa år. Skämt å sido! Bröllop är grymt fina och sprider ju verkligen en sådan där måbra-känsla genom hela kroppen. Jag har i två dagar suttit med tårar i ögonen och rysningar längs ryggraden. Jag som var , eller egentligen är, så himla emot allt vad kungabröllop heter.

Men det är något speciellt när man ser två människor som älskar varandra, som ler lite sådär hemlighetsfullt och som tittar på varandra med beundran som att  "är du verkligen min". Det är så fint, lyckligt och bara underbart! Fast nu saknar jag ju förstås Jakob ännu mer, känns ganska betryggande dock att vi om en vecka är tillsammans igen. <3

Och det som var nästan finast av allt var ju konserten med Adolf Fredriks musikklassen som sjöng om det stundande bröllopet. Jag satt igen med tårar, en klump i halsen och funderade kring den klockrena text som de fått ihop. Hur sann den är, och hur fint det låter. Och hur härligt det är att vara kär!