.

Jag läste nyss Claras blogg där hon skrev ett mycket bra inlägg som ni kan hitta här.

Det handlade om kungafamiljen och att vi borde kunna gå ur kungahuset på samma sätt som man kan gå ur kyrkan. Jag tänker inte ta hennes fakta utan ni får läsa i hennes blogg. Men jag kan inte annat än att hålla med.

Jag vet att kungafamiljen är "offentliga utåt" och att det ska verka så fint. Men ärligt talat, har vi inte en statsminister som ska vara vårt ansikte för världen? Jag har nog hellre Fredrik Reinfeldt som ansikte utåt om jag ska vara ärlig.

Och vad gör dem egentligen? Madeleine festar i Saint tropez, "Kungen" jagar, "Drottningen" köper klänningar och Carl-philip kör tävlingsbilar. Den enda som verkar göra något är Kronprinsessan. Men hur skapar festande i tropiska länder en bra bild av oss för andra delar av världen?

Och detta tröttsamma bröllop vill jag knappt nämna eftersom det redan får mer publicitet än nödvändigt. Att sedan renovera och inreda sitt hem för flera miljoner är ju bara galet! För vart kommer pengarna ifrån? Inte en chans har de tjänat alla de hundratals miljonerna själva! Staten betalar dessutom en stor del av bröllopet, närmare bestämt 10 miljoner kronor (Källa: Expressen)

För dessa 10 miljoner hade vi kanske kunnat satsa på, ja jag vet inte, arbetslösa, studenter, pensionärer eller de hemlösa? Och vad är det som säger att 10 miljoner av statens pengar ska gå till deras bröllop bara för att en människa som råkat födas in i "rätt familj" ska gifta sig? Alla vanliga människor då? De som bor på gatan och hade varit nöjda med att kunna få lite mat i magen? Eller de sjukskriva som tvingas flytta hem till sina föräldrar trots att de är 50 år. Bara för att de inte har råd att bo själva. När ska vi satsa på dem? Visst, 10 miljoner hade inte räckt till allt och alla, men det hade banne mig räckt en bit på vägen! Jag är så trött på detta kungahus och det kokar i mig bara jag tänker på sådanna här saker. Bort med kungahuset, eller sätt dem på självförsörjning säger jag. Alternativt låt oss välja själva om vi vill stödja kungahuset eller inte.

Nu är jag tillbaka från förhandvisningen. Den underbara förhandsvisningen! Bubblande cider, klackar, klänningar och höga förväntningar. Goodibagen var väl inte så mycket att hurra för. En liten lotion, läppglans, choklad, en läsk och en tidning. Det var de bra grejerna. Sen var det mest erbjudanden och prover ifrån bland annat Apoliva. Men filmen var så bra! Lättsam, rolig och full av kärlek! Allting slutade som det skulle och dessutom var det en herrans massa fina kläder och smycken med. Att filmen har blivit så pass sågad som den har förstår jag inte. Visst, den saknade handling, som egentligen är väldigt viktigt. Men det fungerade ändå. Helt klart sevärd!

Jag är grymt trött nu så bilderna får komma upp imorgon. Hörs då! Godnatt på er!

Igår när Linda köpte Ipren och andra sjuksaker till mig så råkade hon få ner en Marabou med smak av passionsfrukt och chili också. Jag antar att hon hade tröttnat på mitt tjat om att jag ville smaka den. Haha! Gullegris! Jag måste säga också att, vilken gudomlig smak! Först söt vanlig choklad som blandas med syrlig passionsfrukt. Dessutom har den en grym eftersmak som verkligen stannar. Jag kan inte annat än vara ledsen om den ska försvinna från hyllorna. Den är lätt min nya Marabou favorit. Efter Marabou premium med hasselnöt och nougat förstås. Den slår ingen!

Nu kommer snart grabbarna, då blire fotboll. Jag har maxat med kläder på mig. Denna kyla vid denna tid på året borde vara olagligt.

Japp, då var det spikat. Många må tycka att Willys är äckligt och ofräscht . Men jag gillar det! Och har alltid gjort. För det första är det typ hälften så dyrt som ICA och dessutom så finns det glutenfi blodpudding. YES! Som jag har letat och letat. Så fann det där. I hyllan på Willys. Och god var den med! Tack!

Gjorde mej ett litet test för skojs skull. Jag brukar inte gilla dessa eftersom jag anser att om du ska veta vad du röstar på så ska du läsa på ordentligt om vad alla partier står för och vad du tror på. Jag kan dock säga att jag inte blev särskilt chockad över att bli vänsterpartist och allra minst moderat . Haha! Gör testet här.

Jag tycker att Blondinbella borde bli gravid och skaffa barn. Då hade det åtminstone blivit intressant att gå in på hennes numera uppblåsta och alldeles för tillgjorda blogg.

OBS! Varning för svordommar!

Det kan bero på "sjukdomen" som härjar i min kropp, det kan bero på det usla vårvädret, det kan bero på stress .. Jag vet inte. Men just nu är jag så grymt trött på all skit som pågår och måste därför skriva av mig. Jag ringde hem till mamma häromkvällen och förklarade mina känslor om att jag vill lämna campus nu. NU! Ta mig härifrån, om så bara för en liten stund.

Det är roligt, och det är fartfyllt, men ta mej fan vad mycket skitsnack och drama det är som pågår. Det verkar som att människor inte har någonting bättre för sig än att gnälla på alla andra runtomkring. Jag är sjukt och äckligt trött på att folk snackar skit om den som inte är i rummet, inte en gång, utan flera. Jag är trött på att folk gnäller när de "inte blir medbjudna" som så många människor här gnäller om, VÄX UPP OCH BJUD TILL LITE SJÄLV!  Andra människor kan inte alltid hålla dig om ryggen. Och om du någongång blir bortglömd, ta det med en klackspark eller bjud in dig själv. Eller vill du hitta på något? Föreslå det då! Jag blir så förbannad på att människor verkar sitta hemma i sina lägenheter med telefonen i handen och vänta på att någon ska ringa!

Jag hatar pojkvänners ex som ska, för att citera: "prata om gamla minnen" .  Men det är bara en liten bisak. För vem orkar lägga energi på sånt, egentligen? Inte jag iallafall.

Jag hatar när en av mina absolut närmsta vänner blir utstött, ensam och illa sedd på på grund av val som hon har gjort tidigare. Dessutom av en brud som inte hade ett jävla skit med saken att göra.

Men mest av allt hatar jag det berömda skitsnacket som pågår! Jag hatar hur människor pratar om en annan som de känner ganska väl när de inte är där. Det skapar sprickor och det förstör vänskapsband. Man gör inte så! Det värsta av allt är att nästan alla gör det, jag med emellanåt, jag som inte tycker om det. Och det skäms jag för. Jag anser mig att på senare år har lärt mig att du tjänar så mycket mer på att ta ett lugnt och ärligt snack med personen istället för att gå bakom ryggen. Kanske handlar det om mognad, jag vet inte. Men främst handlar det om att ge människor det de förtjänar, exempelvis resepekt och empati. Jag är far så illa när människor som jag försöker bry mig om far illa. Du behöver inte älska alla, och du behöver absolut inte umgås med alla. Men du måste ta mig fan respektera att männsikor är olika och ta dem för de personer som de är.

Jag hatar att känna att jag blir dömd av vissa val som jag gör. Jag är ung, snygg och ganska frisk och vill därför ha roligt. Jag vill dansa natten igenom ibland, ibland vill jag stanna hemma med min man och mysa. Ibland vill jag plugga, och ibland så vill jag hänga med mina vänner.

Jag vill dessutom göra min tid på universitetet till en tid som jag kan se tillbaka på som roligt och spännande. Jag vill kunna le och skratta. Men nu kan jag inte det. Nu är det för mycket skitsnack om småsaker, det är drama av de allra allra minsta saker som kan hända, det är onda blickar, det är dömande ögon. Jag orkar bara inte.

Läs artikeln ur DN här.

Idag fyller p-pillret 50 år! Det är intressant hur så stora idéer som p-piller, elektricitet och andra historiska påfund uppkommit. Jag anser mig också blivit lite skadad av att konstant höra hur viktigt det är att läsa DN och följa nyheterna ifrån varenda föreläsare man har. Jag tyckte förut också att det var roligt med både nyheter och debatter. Men nu är det liksom på ett annat sätt. Jag ser saker ur ett annat perspektiv och jag beundrar människor på helt andra sätt. Som Margaret Sanger exempelvis, hon ville komma på ett "magiskt piller" som kunde hindra oönskade graviditeter och på så sätt även minska illegala aborter, som också ofta var rent av livsfarliga. En målinriktad kvinna som inte endast tänka på sig själv. Hon visste vad hon ville, och genomförde det. Det är sådanna människor jag beundrar!

Dessutom är jag ganska tacksam att hon uppfann p-pillret, tänk så många människor det har hjälpt. Både kvinnor och män. Plus att det anses som en av de viktigaste upptäckterna i kampen för jämställdhet. Någonting som jag tycker är riktigt bra! Är det någonting jag verkligen står för så är det rättvisa och jämställdhet. Däremot hatar jag kvotering! Men det är ett annat ämne ;)

Grillningen idag var väldigt lyckad och jag är verkligen helnöjd!

Efteråt gick jag hem till Mikael där vi och Jakob egentligen skulle spela spel. Nu blev det inte så utan vi tittade istället på en film, jag gick dock hem efter halva för jag är riktigt jäkla trött! Vi kom dock att diskutera mitt tidigare inlägg angående valet, vilket tydligen inte har varit så populärt.

Egentligen bryr jag mig inte för jag står för mina åsikter och anser mig vara ganska väl insatt och veta vad jag pratar om. Däremot blir jag riktigt ledsen när två människor, varav den ena står mig riktigt jäkla nära och vet vad jag varit med om, börjar prata om hur stor del av de arbetslösa och sjukskrivna bara "latar sig och vill gå på bidrag". Tilläggas ska att de aldrig haft någon arbetslös i sin familj.

Visst, jag vet att många slinker mellan och utnyttjar systemen för att slippa arbeta, men jag vet också hur många som faktiskt kämpar och verkligen lider av sin arbetslöshet. Jag vet av personliga erfarenheter hur dåligt en hel familj kan må när någon blir arbetslös. Jag vet hur det känns att inte veta hur man ska kunna betala bil, bal, student, resor och sådan annan lyx som andra ser som en självklarhet. Och vissa månader även hyra eller middag i slutet av månaden.

Nu ska jag inte klaga för mycket, för jag har haft en farmor och farfar som har varit underbara och ställt upp för mig så som ingen annan har. Och det är jag dem evigt tacksam för! Jag älskar er!

Men det tär på psyket när kompisarna frågar varför man inte åker utomlands eller varför man inte kan åka med på alla aktiviteter. Det tär när människor ständigt frågar om ens förälder verkligen söker arbete eller om denne bara latar sig. Det tär när man måste skaffa ett arbete för att ens förälder ska ha råd att en boende där. Det tär att se en förälder må psykiskt dåligt av att bara gå hemma och söka jobb efter jobb utan att få något gensvar. Och det tär att känna sig som en dålig människa om man är sjuk och inte kan arbeta eftersom man då förlorar en välbehövlig lön.

Jag har lärt mig mycket på det, och som jag nämde innan, inte direkt behövt sakna någonting. Men dessa psykiska känslor är sådant som människor i samma situation inte kan sätta sig in i. Jag säger inte att det hade varit bättre med de röda vid makten. Men jag vill påpeka att alla människor inte bara sitter och låtsas ha ont för att de ska få  bidrag. Hur kan någon vilja det när du knappt får ihop till hyran på den lilla a-kassa (som fortfarande inte är ett bidrag) du har? Jag kan räkna upp flera personer som både är arbetslösa och sjukskrivna som kämpar, söker och gråter sig sömns om kvällarna. Hur fan kan någon icke insatt påstå att människor inte kämpar?

Jag hatar verkligen när männsikor sitter och pratar och drar citat ur expressen och aftonbladet. Eller bara tar efter det som föräldrar säger till en. Ge er ut, gör efterforskningar, prata med folk, titta på partiernas hemsidor (även om mycket där är skit).

Egentligen vill jag inte skriva såhär personligt i min blogg, men jag kände mig tvungen. För plötsligt revs de sår, som jag trodde jag lagt bakom mig, upp igen. Plötsligt sitter jag här med tårarna rinnande, precis som för två år sedan. Vilket i andras öron säkert låter jättelöjligt, men det är det inte. Tro mig, jag önskar inte min värsta fiende att behöva gå igenom detta, och speciellt inte i den ålder som jag gjorde det. Tyvärr är det dock många som faktiskt gör det.

Och mamma, ha inte dåligt samvete! Jag vet att du har gjort ditt bästa, och jag har blivit en bättre människa av detta. Jag anser mig inte kunna ringa till dig och kräva pengar, mat eller annat som så många andra faktiskt gör. Jag vill klara mig, för jag vet att jag alltid gör det i slutändan. Du har varit bäst och jättestark! Jag beundrar dig för att du stod ut sålänge som du gjorde. Det är en otrolig lättnad att du har fått arbete nu!

Jag är dock alldeles för upprörd och ledsen för att hålla tyst ..

Läs denna artikeln.

Vill vi verkligen har ytterligare fyra år av orättvisa där de rika tar från de fattiga? Där de heltidsarbetande och välbetalda betalar mindre skatt än de arbetslösa? Vill vi ha fyra år till av idéer om att det är bättre att gå helt arbetslös än att arbeta 50%?

De blåa gick till val med löften om att skapa arbeten. Hur har det gått tycker ni? Visst, de stötte på en djävulsk motgång i form av lågkonjukturen. Men vill någon vara så vänlig att berätta för mig hur idéen om att det är bättre att du går helt arbetslös och på hel a-kassa fungerar? Istället för att du arbetar 50% och får resten i a-kassa? Hur kan en hel a-kassa bidra till bättre ekonomi och fler arbeten i vårt land? Hur kan denna idé ens skapa arbeten? Detta är bara en av de stora försämringar som de blåa har gjort.

Vill vi verkligen ha en allians som kallar a-kassa för bidrag, vid makten? A-kassa är faktiskt någonting som du har arbetet ihop själv och som du sedan använder som en försäkring vid eventuell arbetslöshet. Vill vi ha en statsminister som kallar sjukskriva med cancer för människor som "måste skärpa sig"? Vill vi ha en allians som höjer våra studielån men minskar våra bidrag? Vill vi göra Sverige till ett mindre USA pga privatiseringar? Vill vi inte att alla i Sverige ska ha råd till sjukvård?

Mona Sahlin må inte vara den mest karismatiska, eller inte ens den vettigast människa som vandrar i vårt land. Men se förbi henne. Vi röstar inte på henne. Vi röstar på hennes politik! Som faktiskt är så mycket bättre än de blåas. I alla fall om ni frågar mig.

Jag hittade just en grupp på facebook som ville stoppa en viss blogg. Namnet tänker jag inte ens nämna då jag inte vill göra reklam för den och det den står för.

Hur som helst klickade jag mig in på bloggen och vet ni vad den handlar om? EN KVINNA SOM HAR SEX MED HUNDAR! Det var det äckligaste jag någonsin läst och sett så jag klickade ur mig på en gång. Herregud! Stackars oskyldiga djur som inte vet bättre. Människor däremot borde göra det. Vi människor borde veta bättre än att para oss med hundar. Hundar är djur och hör ihop med andra hundar. De får säkerligt tillräcklig tillfredställelse av det.

Och ägarna till dessa hundar ska vi inte ens prata om. Hur kan ni? Ni köper en osyldig valp för vad? Att den växa upp och se ha samlag med människor. Samlag som hunden varken kan säga ja eller nej till. Hur kan ni veta att hunden vill? Hur vet ni att den inte bara gör vad den blir tillsagd? Önskar ni inte hunden bättre?

Jag slutar aldrig förvånas av hur människor tänker och att de ständigt kan få dina tankar om den mänskliga rasen att sjunka. Just nu mår jag fysiskt illa och jag vill inte skriva om detta egentligen med tanke på att många i min släkt läser min blogg. Men jag var tvungen. Ett sådant här hemskt och fullständigt fruktansvärt ämne kan jag inte hålla tyst om. Hur kan de? Hur tänker de? I detta fallet är jag inte för alla människors fria val i livet. För det är fel! Så fel! Mer fel än mycket annat på vår jord.

Ägare och deltagare: Ni äcklar mig!

Det finns en sak som jag helt har glömt att skriva om. Inte jätte, super viktigt egentligen. Men jag vill nämna det. I förra veckan bäddade jag ner mig tidigt och bestämde mig för att äntligen titta på Coco Chanel - life before Chanel. Jag har velat se den sedan den kom och dessutom blev jag ganska imponerad av denna tokiga, märkliga men ack så målmedvetna kvinna när jag läste hennes biografi. Jag blir så grymt imponerad av människor som faktiskt tar sig någonstans i livet och som skapar det liv de vill leva. Istället för att bara leva så som livet ter sig.

Filmen verkar vacker, romantisk (eller ja, så romantiskt som det går när det är henne man prata om), händelsefull och så pratar de ju faktiskt världens vackraste språk: franska!

Och visst filmen vad vacker och hennes skapelser otroliga. Tänk vad man kan sy av en gardin och en mansskjorta. Och franskan otrolig! Men den var så grymt långtråkig! Jag försökte hålla ögonen öppna, men efter en timme hade jag somnat. En stor besvikelse! Jag ska dock ta mig igenom resten av filmen, bara för att jag ska! Dock är jag sjukt besviken. Om henne hade man kunnat göra så mycket mer, så mycket mer underhållande och spännande saker. Tyvärr kunde jag inte lägga in trailen för att den var för bred. Men om ni vill se den borde ni klicka här.

Ärlighet, vad betyder det? Egentligen? För vissa innebär det att säga att de inte tycker om en viss tröja. För andra betyder det att säga att de älskar någon, även att denne inte älskar dem tillbaka. För vissa betyder det att säga exakt vad de tänker på i det exakta ögonblicket. För vissa betyder det elakhet och för vissa godhet.

Jag ser mig själv som en ärlig människa. Jag säga i stort sett alltid vad jag tycker, men jag står inte alltid fast vid min åsikt. Inte för att jag är konflikträdd och inte vill ta diskussionen utan för att jag helt enkelt kan ändra åsikt, och ibland så orkar jag inte heller diskutera. Vissa saker är helt enkelt inte värda att lägga energi på.

Och jag anser att ärlighet är grunden till det mesta som är bra i både kärleks-, vänskaps- och familjerelationer. Kan du vara ärlig så blir människor oftast lite mindre sårade i slutändan. Även om sanningen ibland svider.

Däremot har jag otroligt, jävla svårt för människor som är "ärliga" på sin blogg och skriver skit om alla andra. Speciellt om människorna inte kan säga det direkt till personen i fråga, utan istället använder bloggen som ett sorts vapen och även skydd. Enligt mig är det inte ärlighet, utan det är bara en feg sak att ta till för er konflikträdda där ute. Och alldeles för många människor gör det. Tyvärr.

Ärlig är du när du kan stå framför en människa, se denne i ögonen och berätta vad du känner eller tycker om denne. Sen kan det göras på olika bra sätt. Jag må låta grov och känslokall nu. Men jag står fast vid vad jag skrev för ett par månader sedan då jag tyckte att alla par använde bloggen och facebook för att bekräfta sin kärlek till varandra, SÄG DET TILL VARANDRA ISTÄLLET! Och använd inte vartannat inlägg till att skriva om hur mycket du älskar din parner. Skriv inte heller hur illa du tycker om en människa, SÄG DET TILL DEN! Du kommer att få mer respekt på vägen. Ärlighet is the key people!

Jag uppskattar att de flesta jag känner är ärliga, oavsett om det handlar om kläder, kärlek, mat, känslor eller vad tusan som helst. Detta gäller både mina "gamla" och "nya" vänner. För det bidrar till att jag respekterar och älskar dessa människorna mer. Jag vet ju att jag kan lita på dem nästa gång när de tillexempel säger att mina byxor är fina eller att jag har fel i min åsikt, och varför jag då har fel.

Jag försöker därför att bygga mina relationer på ärlighet. De flesta i alla fall. Sen finns det situationer där jag helt enkelt känner mig nedvärderad och inte har rätt till att uttrycka mina känslor på det sätt som jag vill. Även om jag egentligen vet att jag har det. Jag tänker inte låtsas att jag är en stålkvinna som alltid och hela tiden står upp för mina åsikter och aldrig blir nedslagen.

Det finns också situationer där jag kan uppfattas som elak och grym, för att jag inte alltid formulerar mig rätt eller förfinar mina ord. Men jag anser ändå att ärlighet är grundstenarna till allt som är viktigt i vår värld, våra relationer och i våra liv. Vita lögner är en sak, men om man försöker vara ärlig i det mesta tror jag att de andra delarna liksom följer med. Vi skulle då få ha kvar våra vänner lite länge, inte vara otrogna och kanske inte heller tappa respekten för varandra.

Detta inlägget är inte baserat på någon speciell händelse utan är sammansatt av olika funderingar som jag har haft under en längre tid. För jag är ärlig mot människor, och förväntar mig också därför ärlighet tillbaka. Oavsett vem jag pratar med. 

Jag kan i stort sett lova att den som är ärlig också får både värdighet och respekt med sig på vägen. Dessutom tror jag att du kommer må lite bättre i dig själv. Lita på mig, jag är ärlig ;)


Vad är värdighet utan ärlighet?

Lifehouse nya album Smoke and mirrors gör mej så ta mej tusans lycklig! Texterna, musiken, rösten .. Åh! Det finns inte en enda dålig låt där. Jag fullkomligt älskar dom! Brilljant!

En olycka kommer sällan ensam .. Ja så brukar man ju säga. Och jag vill egentligen inte skriva ut en massa skit om folk på min blogg av flera olika anledningar. För det första vill ingen läsa om en massa patetiska klagomål som jag har, för det andra så vill jag inte tvätta min byk offentligt, för det tredje så har jag underbara vänner som ställer upp och lyssnar när jag vill prata, och för det fjärde så mår jag faktiskt oftast bra.

Men ibland så blir det helt enkelt för mycket för en människa att hantera. Just nu så försöker jag förstå vänners stress, vänners stalkers som gör att de inte ens kan bo i sin lägenhet, föräldrars skilsmässor, min egen stress, mina vänners kärleksproblem, andras männsikors åsikter om mej, mian vänners kompisproblem, organisationskommunikation och så mycket annat. Och mitt i detta ska jag bli klar med min hemtenta ikväll, göra omtenta om en vecka, ha seminarium imorgon, skriva om ett annat seminarium, börja med ett fältarbete, göra uppgifter för KomMedia, städa lägenheten, tvätta, handla, kankse ta en dusch då och då, och emellanåt hinna springa på toaletten, äta om jag har tur.

Allt detta blev för mycket för mej, och droppen kom i söndags. Jag orkar helt enkelt inte mer. Att någon ens orkar bry sej om att jag "var otrevlig" mot henne, det orkar jag inte med. Inte när jag har vänner som ringer och gråter ögonen ur sej, har stresseksem på sina ben, deppar för att vännerna från hemstaden är elaka mot dem, och gråter för att killen de älskar har lämnat dem .. Nej jag är ledsen, men just nu har jag annat att bry mej om än att min pojkväns ex gnäller om att jag inte blir kompis med henne. För varför skulle jag, egentligen?

Så är det bara, jag vill inte starta något bloggkrig, men jag vill försvara mej. Och jag vill försvara min kärlek. För min kärlek till Jakob, den är värd att försvaras. Han är värd att försvaras! <3

Och om någon tar illa upp, so be it! Jag pallar faktiskt inte, för jag har så mycket annat just nu. Punk slut.