.

OBS! Varning för svordommar!

Det kan bero på "sjukdomen" som härjar i min kropp, det kan bero på det usla vårvädret, det kan bero på stress .. Jag vet inte. Men just nu är jag så grymt trött på all skit som pågår och måste därför skriva av mig. Jag ringde hem till mamma häromkvällen och förklarade mina känslor om att jag vill lämna campus nu. NU! Ta mig härifrån, om så bara för en liten stund.

Det är roligt, och det är fartfyllt, men ta mej fan vad mycket skitsnack och drama det är som pågår. Det verkar som att människor inte har någonting bättre för sig än att gnälla på alla andra runtomkring. Jag är sjukt och äckligt trött på att folk snackar skit om den som inte är i rummet, inte en gång, utan flera. Jag är trött på att folk gnäller när de "inte blir medbjudna" som så många människor här gnäller om, VÄX UPP OCH BJUD TILL LITE SJÄLV!  Andra människor kan inte alltid hålla dig om ryggen. Och om du någongång blir bortglömd, ta det med en klackspark eller bjud in dig själv. Eller vill du hitta på något? Föreslå det då! Jag blir så förbannad på att människor verkar sitta hemma i sina lägenheter med telefonen i handen och vänta på att någon ska ringa!

Jag hatar pojkvänners ex som ska, för att citera: "prata om gamla minnen" .  Men det är bara en liten bisak. För vem orkar lägga energi på sånt, egentligen? Inte jag iallafall.

Jag hatar när en av mina absolut närmsta vänner blir utstött, ensam och illa sedd på på grund av val som hon har gjort tidigare. Dessutom av en brud som inte hade ett jävla skit med saken att göra.

Men mest av allt hatar jag det berömda skitsnacket som pågår! Jag hatar hur människor pratar om en annan som de känner ganska väl när de inte är där. Det skapar sprickor och det förstör vänskapsband. Man gör inte så! Det värsta av allt är att nästan alla gör det, jag med emellanåt, jag som inte tycker om det. Och det skäms jag för. Jag anser mig att på senare år har lärt mig att du tjänar så mycket mer på att ta ett lugnt och ärligt snack med personen istället för att gå bakom ryggen. Kanske handlar det om mognad, jag vet inte. Men främst handlar det om att ge människor det de förtjänar, exempelvis resepekt och empati. Jag är far så illa när människor som jag försöker bry mig om far illa. Du behöver inte älska alla, och du behöver absolut inte umgås med alla. Men du måste ta mig fan respektera att männsikor är olika och ta dem för de personer som de är.

Jag hatar att känna att jag blir dömd av vissa val som jag gör. Jag är ung, snygg och ganska frisk och vill därför ha roligt. Jag vill dansa natten igenom ibland, ibland vill jag stanna hemma med min man och mysa. Ibland vill jag plugga, och ibland så vill jag hänga med mina vänner.

Jag vill dessutom göra min tid på universitetet till en tid som jag kan se tillbaka på som roligt och spännande. Jag vill kunna le och skratta. Men nu kan jag inte det. Nu är det för mycket skitsnack om småsaker, det är drama av de allra allra minsta saker som kan hända, det är onda blickar, det är dömande ögon. Jag orkar bara inte.