.

En olycka kommer sällan ensam .. Ja så brukar man ju säga. Och jag vill egentligen inte skriva ut en massa skit om folk på min blogg av flera olika anledningar. För det första vill ingen läsa om en massa patetiska klagomål som jag har, för det andra så vill jag inte tvätta min byk offentligt, för det tredje så har jag underbara vänner som ställer upp och lyssnar när jag vill prata, och för det fjärde så mår jag faktiskt oftast bra.

Men ibland så blir det helt enkelt för mycket för en människa att hantera. Just nu så försöker jag förstå vänners stress, vänners stalkers som gör att de inte ens kan bo i sin lägenhet, föräldrars skilsmässor, min egen stress, mina vänners kärleksproblem, andras männsikors åsikter om mej, mian vänners kompisproblem, organisationskommunikation och så mycket annat. Och mitt i detta ska jag bli klar med min hemtenta ikväll, göra omtenta om en vecka, ha seminarium imorgon, skriva om ett annat seminarium, börja med ett fältarbete, göra uppgifter för KomMedia, städa lägenheten, tvätta, handla, kankse ta en dusch då och då, och emellanåt hinna springa på toaletten, äta om jag har tur.

Allt detta blev för mycket för mej, och droppen kom i söndags. Jag orkar helt enkelt inte mer. Att någon ens orkar bry sej om att jag "var otrevlig" mot henne, det orkar jag inte med. Inte när jag har vänner som ringer och gråter ögonen ur sej, har stresseksem på sina ben, deppar för att vännerna från hemstaden är elaka mot dem, och gråter för att killen de älskar har lämnat dem .. Nej jag är ledsen, men just nu har jag annat att bry mej om än att min pojkväns ex gnäller om att jag inte blir kompis med henne. För varför skulle jag, egentligen?

Så är det bara, jag vill inte starta något bloggkrig, men jag vill försvara mej. Och jag vill försvara min kärlek. För min kärlek till Jakob, den är värd att försvaras. Han är värd att försvaras! <3

Och om någon tar illa upp, so be it! Jag pallar faktiskt inte, för jag har så mycket annat just nu. Punk slut.