.

Jag är så in i bombens trött på att vara glutenallergiker. Allt jag vill är att beställa en fet pizza, kasta i mig den utan att behöva spring till toan och må dåligt i två veckor. Ett vanligt bröd hade också gått bra, eller kexchoklad, eller en semla .. När vi är i Mörrum nästa helg ska jag banne mig köpa med en glutenfrpizza bara för att. De gör botten själva, pizzan är himmelskt god och smakar nästan exakt som vanlig pizza.

Efter grymt många timmars sömn och en lång dusch känner jag mig lite halvt levande. Funderar på om det var influensa jag hade eftersom det vände så snabbt. Febern är borta, nästan mindre snorig och halsen mindre sårig. Solen skiner dessutom och jag ska nog ta ut Hamlet en runda, sen blir det biblioteket hela eftermiddagen. Heja heja!

Jag satte statistiktentan idag. Yes, yes, trippelyes! Det betyder att alla kurser är avklarade och att min lnu-sida lyser alldeles fantasiskt grönt. Happy day!

Det är sjukt jobbigt att vara aktiv. Jag har jobbat nonstop sen åtta i morse. Och speciellt jobbigt är det att sitta i biblioteket. Jag har liksom varken råd eller möjlighet att köpa någonting att äta. De har bara en massa mackor, och inte någonting glutenfritt. Det jag hade med mig är slut .. Och det värsta är att jag måste sitta i tre timmar till. Minst.

Jag är dålig på att blogga. Förlåt, förlåt, förlåt. Inte för att jag har 10 000 läsare som ivrigt väntar på att få höra om min dag, mina senaste tankar eller vad jag köpte på D&G's senaste utförsäljning, men ändå liksom. Har man en blogg ska den hållas levande, punkt slut.

Jag måste ta tillfället i akt och berömma mig själv lite. Jag har löst min ekonomiska situation som jag tidigare klagade över på ett positivt sätt. Jag tillexempel har åkt och handlat mat för hela månaden (utom grönsaker, mjök och ägg typ som såklart får fyllas på). Allting gick på 600 kronor (!) och nu är både min kyl och frys full av saker som jag kan leva på. Dessutom trotsade jag min katarr i luftrören igår genom mycket medicin och bakade bröd, gjorde biffar till mig och kombon, städade, började packa inför imorgon, sydde lite i mina kläder och påbörjade även min och tre andra tjejers suveräna kommunikationsplan över försvarets nya och påhittade kampanj. Vi halv nio slocknade jag i soffan tills Jakob kom och mös med mig tills det var dags att släcka helt för natten. Samma sak dagen innan, fullt ös medvetslös från 7.30 - 22.00. Visserligen sitter jag med tunga luftrör och yrhet eftersom jag inte syresätter mig idag. Men jag tänker inte klaga. För imorgon åker jag och Jakob iväg och tar en helg helt för oss själva. För det är vi, och speciellt jag, värda!

Det finns nog ta mig tusan inget värre än att betala räkningar. Man bara ser hur pengahögen minskar i drastisk fart.

Imorgon klockan tio åker vi. Jag och Mikael alltså. Till Stockholm. Jag ska gå på praktikintervjuer och han på en anställningsintervju. Herregud. Jag är nervös. Det är dock chill att vi kan bo hos hans syster. Men hur ska jag hitta i Stockhom? Bland stressade människor, små gator och höga hus? Tack gode gud för GPS i telefonen. Bara tanken på att åka tbana själv gör mig svettig. Mitt lokalsinne är ju faktiskt bland de värsta. Jag hittar ju inte ens i Växjö, och knappt i Karlskrona. Men jag hoppas på det bästa.

Varför kan livet inte bara flyta på? Varför ska någonting alltid krasha när man mår som allra bäst?

Den ständiga myten om studenter är att vi skulle vara så fattiga att vi tvingas leva på nudlar i slutet av varje månad. Jag har skrivit om ämnet innan, men jag tänker göra det igen. Jag har under mina ett och ett halv år aldrig behövt leva på nudlar. Visst ringer jag hem ibland (som den här månaden tillexempel) och ber om ett lån för att kunna fylla på kylskåpet eller för att fylla på mitt medicinförråd. Det har hänt kanske tre gånger och det är oftast när litteraturen varit dyr eller andra utgifter har kommit emellan. Detta anser jag inte vara särskilt mycket, speciellt inte heller om man tänker på att jag faktiskt har specialmat i form av glutenfritt och även flertalet och ofta varierande lungmediciner som helst inte får stå tomma.

Igår började jag känna mig lite hängig så jag bestämde mig för en hemmakväll på soffan tills Jakob kom till mig. (När Linda åker skidor vågar jag inte sova själva i lägenheten) Allting kändes helt okej, tills jag började se svarta prickar och svetten började lacka på mig. För att sedan gå över till att frysa. Jag ringde till Jakob, som lade på ett kol och skyndade hem till mig för att jag inte ville vara ensam mer. Vi gick och lade oss i tid, kollade på film och bestämde oss för att en sovmorgon nog skulle vara den bästa lösningen. Jag hade ju trots allt inte sovit särskilt många timmar per natt i en veckas tid ungefär. Idag vaknade jag helt av mig själv. Betydligt piggare och med en klar syn. Att bara köra på som jag har gjort utan att pausa kan tyckas roligt, men tillslut säger kroppen ifrån. Även om skolarbetet ligger på en lagom nivå nu så finns fortfarande så mycket annat runtomkring som ska skötas. Och jag har verkligen inte lyssnat på min kropp utan bara fortsatt i 110 km/h. Och tillslut tog det stopp, dock inte på ett särskilt dramatsiskt sätt, men ändå tillräckligt för att jag ska kunna tolka varningssignalerna. Kroppen orkar nog inte allt för mycket, och speciellt inte att fungera utan sömn, trots allt.

Helgen i Malmö var grym. Härligt sällskap, mat, god dryck och massa skratt på komedishowen. Hotellet var mer än vad jag kunde velat ha med badkar och allt. Och jag är nu mer peppad än någonsin inför min och Jakobs weekend i Göteborg. Dock blev det inte mycket sömn eftersom jag, Jakob och Mikael låg och pratade halva natten för att sedan var uppe hela dagen och inte somna förens ett på söndagen på grund av sen hemkomst. Nu är det plugg, plugg och möten som förgyller dagarna. Dock kommer detta halvåret att bli riktigt roligt och jag fullkomligt älskar att vara projektledare. Med andra ord rullar livet på ganska bra.

Om tre timmar bär det av för en komediweekend i Malmö! Heja heja

Min balklänning ska upp på blocken för att säljas. Jag skulle bara photoshopa bort våra ansikten då jag fick den briljanta idén. För vem vill inte köpa en balklänning ägd av en huvudlös kvinna? Kanske ingen? Kanske alla?

Jag har börjat med en himla dålig ovana. Eller ovana och ovana, jag kan inte hjälpa det, men det är ändå sjukt trist! Jag drömmer nämligen mardrömmar så fort jag sover ensam. Igår efter ett dagslångt besök i Blekinge var jag så in i bombens trött så jag bestämde mig för att sova ensam. Jakob pussade mig hejdå, skrev godnattsms och allt var på sin plats ... förutom sömnen. Jag var så trött att ögonen inte kunde vara öppna, men sömnen ville inte infinna sig riktigt för jag låg liksom och halvsov och drömde samtidigt sjuka saker. När jag väl somnade på riktigt fortsatte jag in i en värld av förvirring och andra otäckheter. Usch! Tur att vi på allvar pratar om att flytta ihop nu. Om allt går som det ska kommer vi faktiskt också att göra det om ett år. Det känns spännande!

Jag vill tacka Linnéuniversitetet för att de har anlitat den mest kompententa,coola och absolut bästa konsluten som finns! Jag hade baskunskaper i photoshop, men nu kan jag använda illustrator och indesign också. Givetvis också grundligt, men på ett sådant sätt som jag kan bygga vidare på. Nu vill jag skapa och känna mig just sådär härligt krativ som jag vill vara. Herrejisses, vad bra jag mår!

Jag är sugen på att läsa. En riktigt bra bok med känslor, spänning och romantik. Eller lite olycka, men med massa känslor. Ni vet en sådan bok som man kan sitta och bara drömma sig bort till, kanske gråta en skvätt men ändå må bra av i slutändan. Men hur hittar man dessa böckerna? Jag minns knappt senaste gången jag läste en bra bok som inte var vald av föreläsare på Linnéuniversitetet ...

Mikael, Gustav och Ramona är färdigfirade. Nu står en megastor bit tårta i kylen och väntar på mig. Det är härligt att ha vänner som fyller år!