.

Jag har just nu läst en blogg som jag klickade mej fram till utav en kille som är i tjugoårsåldern, jag tänker inte nämna vilken det är eftersom jag vill respektera honom och det som han skriver. Men en sak som jag har reagerat på är att när han skriver om sin flickvän som han har varit tillsammans med i 5 månader, så skriver han alltid om hur mycket han älskar henne (okej, det är lugnt) men han skriver också om hur de ska vara tillsammans för alltid?! Typ A+A Föralltid .. Asså jag är för att folk skriver vad tusan de vill , men jag måste då få reagera på det som skrivs också, för så är det att ha en blogg .. Och det jag reagerar på är om det inte känns lite lågstadie att skriva föralltid? Som från den tiden när man inte hade en aning om vad kärlek var och trodde att en puss skulle leda till giftermål? Jag menar, hur sjutton ska de kunna veta att de kommer vara tillsammans föralltid? Och hur ska han kunna veta att de kommer vara tillsammans oavsett vad som händer?

Och hur kan man skriva "baby" , "älskling" , "sötis" och sånt om varandra i vartenda inlägg? Har inte människorna som man skriver om ett namn? Tror folk att de bevisar sin kärlek genom att blogga om hur otroligt kära de är i sin partner? Och hur mycket de älskar personen? Jisses, säg det till människan istället! Jag kan förstå att något eller några inlägg handlar om det för självklart så vill man skrika ut sin lycka, men när det kommer i VARJE inlägg så känns det, förlåt, men patetiskt .. Och det handlar inte bara om denhär killen utan det är rent allmänt bland bloggare .. Orden "jag älsskar dej" och "vi föralltid" används på tok för ofta! Och mitt budskap till er som läser: Säg till personen ni tycker om hur mycket ni tycker om den! Skriv inte massa puttenutt inlägg på er blogg eller facebookstatus. Jag kanske är cynisk och hård, jag vet inte. Det här med riktigt kärlek är nytt för mej. Men när man skriver det konstant så känns det som att själva meningen med budskapet försvinner .. Själva känslan av kärlek försvinner på något sätt. Känslor och kärlek är något som man ska vårda ömt tycker jag. Man ska tänka efter innan man säger vissa saker, och man ska mena det! Och som jag skrev innan så försvinner sanningskänslan i det när man bloggar om det konstant, tyvärr. Och tyvärr så förstörs mina rosa fantasier om vad kärlek är av sådan här. Det är den hopplösa romantikern i mej som säger stopp nu.

Detta är min åsikt iallafall. Vad tycker ni?

Jag läste nyss Annika Marklunds blogg på aftonbladet.se , en av mina absoluta favoriter! Hon skriver direkt från hjärtat och kan ta upp de allra minsta och största problem som en människa kan ha, men ändå få det att låta så fantastiskt underbart vackert .. Hon kan skriva så som jag med vill kunna skriva! Orden lever sitt eget liv och när jag läser hennes texter hör jag nästan en röst, en vacker och mjuk kvinnoröst som läser upp texterna för mej och gör dem genast mer levande. Det är talang!

Hon hade lagt ut en krönika ifrån Sofies Mode som publicerades 2 Mars 2010. Hon valde att kalla krönikan för Rent hus, och i den här krönikan så tar hon upp ett av de små vardagliga "problemen" som par får när man börjar inse sin partners lite mindre charmiga sidor. Jag tycker exempelvis att Jakob är slarvig och uttrycket att "han tar det senare" kan göra mej fullkomligt galen! Han å andra sidan påpekar att jag är alldeles för pedantisk och att det inte jämt behöver vara undanplockat och att disken ska vara konstant ren. De sidorna hos mej kan han störa sig på, det vet jag, för det har han berättat. Men inte gör det att vi tycker om varandra mindre för det, för olikheter för personer samman och jag blir bara mer och mer galen i denna person när jag märker att han faktiskt inte är sådär genomsnäll och fläckfri som jag först trodde, för vem vill ha det liksom? Disskusioner och tjabb skapar passion i ett förhållande och det behöver man tror jag. Även om jag just nu försöker lära mej att det kan stå disk framme, och Jakob försöker (förhoppningsvis) plocka undan lite extra när vi är i min lägenhet. Annars får jag bara charma honom lite extra helt enkelt och vice versa, tills vi ligger på samma nivå, eller i alla fall kan kompromissa ihop en lösning.
Hur som helst så kände jag igen det här med att tjejen diskar och plockar iordning, medan killen säger "jag tar det senare" i Annika Markulnds krönika den här gången, och därför kände jag ett behov av att skriva av mej. Sen tror jag absolut inte att det är på det här sättet i varje förhållande! Det är inte genusperspektivet jag är ute efter, utan mer den glädje jag känner för att hon har kunnat skriva så fint om något så smutsigt som städning och vardag i ett förhållande och framför allt glädjen över att andra par går igenom precis samma sak som vi gör!

Läser krönikan gör ni genom att klicka på länken: Rent hus

Ni vet den där underbara känslan när man tar ut sina kläder ur torktumlaren och de är dygnsura så man måste hänga upp dem i hela lägenheten? Den känslan innehar jag just nu ..

Jag slänger på mej ett rosa linne i sann schlageranda och springer över gården till Louise för en helkväll med ljuv (?) musik och trevligt (!) sällskap! :)

Jag och Fia har varit på stort äventyr idag, jag berättar om det imorgon men jag kan säga så mycket som att mina Johnsson-gener som leder till smärre förvirring och galenskaper har satt fart och jag börjar känna mej mer och mer lik en viss moster (känn dej träffad Agneta) Haha!

Jag har ett nytt lördagsnöje, eller kankse morgon-nöje om lördagarna om man ska vara korrekt. Jag bakar nämligen scones! Mums så gott, såenkelt .. och alldeles, alldeles underbart!
Så jag ska strax ta tag i mej och göra det tänkte jag, efter frukosten ska jag ringa Victor och Cim för en promenad i solskenet som jag tror existerar bakom persiennen. Sen blire plugg igen och alldeles säkert en "ta hand om Fia-dag". Hon ligger just nu i min soffa, gnyr och uppmanar mej om att tequila inte är bra för mänskligheten. Dessutom ska hon ligga i min soffa hela dagen tror hon. Och jag svarar helt enkelt att hon får skylla sej själv! Ut ska hon i alla fall. Får se hur projektet utvecklas.

Och honungen som ansiktsmask, UNDERBART! Jag kan inte annat än rekommendera det! Jag har just nu en rosig, ren hy som känns som en babyrumpa ungefär, fast på ett bra sätt. Inte sådär otäckt och äckligt som det låter. Så jag uppmanar er verkligen att testa!

Nu blire scones med massa pålägg, tomater som smakar som att de kommer direkt från mormor och morfars trädgård (jag skojar inte), te och allmänt lördagsmys. Fia funderar tydligen på att starta dagen med en cigarett, men jag tycker att min idé lät bättre!

Häromkvällen gick jag igenom en ytterst liten identitetskris. Jag har med jämna mellanrum känt att jag söker efter ett intresse, någonting som jag kan stila med och någonting som jag är bra på. Tidigare kunde jag skriva, jag kunde skriva texter som kom från hjärtat och som faktiskt blev ganska bra. Och jag var stolt över att jag kunde uttrycka mej i text. Men sen försvann det, jag tappade inspiration och allt rann ut i sanden. Nu söker jag efter ett nytt intresse, någonting som kan fånga mej och som jag kan pyssla med när plugget är lugnt, kompisarna gör annat och jag liksom bara vill ha kul. Mitt intresse för naglar, hår och skönhet är givetvis fortfarande jätte roligt, men jag vill ha något mer! Någonting som liksom kan visas upp.

Jakob hade fångat upp att jag vill kunna fotografera och han tryckte på (mycket bra) om att jag skulle söka en fotokurs. Vilket jag nu ska göra! En liten distanskurs där jag får lära mej fotografiets ädla konst och hur jag sedan ska redigera bilderna för att de ska bli sådär extra bra. Jag behöver absolut inte bli världsbäst på det. Men jag vill känna att det är roligt. Någonting som jag kan känna att "ta mej tusan, detta är roligt och jag är bra på det".

Sport har aldrig varit min grej, promenader är någonting som jag föredrar. Därför ska jag nu istället försöka utveckla en konstnärlig ådra. Jag ska även köpa mej en fin bok, en bok som bara jag får läsa, där jag kan skriva ner tankar och texter som jag inte tycker borde finnas ute på exempelvis internet. Kanske tar jag också tag i min franska igen om jag tycker att jag har energi, jag är väldigft sugen! Inte på att kunna prata flytande, men på att kunna lära om grunderna och kunna uttrycka mej på de enklaste sätt. Franska är ju så vackert!

Så nu, med solen strålande in igenom mitt fönster känner jag inspiration och jag känner mej full av kraft och energi att ta tag i dessa sakerna, att få något gjort, och att känna mej bra! Jag tror att det behövs. Att operationssåren svider till ibland bryr jag mej inte om, imorgon är de säkert borta .

Jag har egentligen inte råd, eller jag har råd men tycker att det är på tok för dyrt att gå till frisören. Det är ju inte klokt att det ska kosta tre- eller fyrahundra kronor att klippa sej! Dock är jag i stoooort mega behov av att sätta saxen i håret så jag har nulängre inget annat att göra än att pallra mej till friören nu i veckan och hoppas på en snabb tid. Samtidigt tänkte jag nog unna mej en färg eftersom mitt hår just nu består av ljus utväxt och musbruna toppar och jag hatar att ha fult hår! Jag har fått 3 jobbtider i påsk så jag tjänar in pengarna där igen, det får helt enkelt bli såhär. Jag får prioritera håret. Jag vill klippa av det så att det är precis precis ovanför axlarna lite sött och så ljusa upp det. Men vi får se vad jag gör. Jag har två ideér här, givetvis blir inte håret exakt som på bilden, det förstår ju jag med, men något i den stilen kankse?

Nicole Richies page med lugg?



Eller Sienna Millers ljusa lockar?


Jag behöver lite hjälp på traven så kom gärna med förslag!

Och en godmorgon är det sannerligen! Vaknade utan någon som helst smärta i varken buken eller i operationssår. Gick upp, gjorde mat till Thea, samarin till mej (illamåendet vill inte ge med sej), gick på toa och allting kändes bra! Och det bästa av allt? Jag kunde gå med rak rygg! Halleluja! :) Hoppas det fortsätter hålla i sej.

Min baby ligger brevid mej nu och snusar så gott. Han bad om sovmorgon och för med är sovmorgon att vakna vid halv tio. Men antar att han menade typ elva. Men det är okej, jag kan roa mej, jag är bara så glad för magen!

Igår var mamma här och städade och fyllde (och då menar jag verkligen fyllde) hela mitt kylskåp. Tack underbara mamma! Det är lite lättare att vara sjuk när badrum, kök och min andra lilla del är rent samt när den gamla mjölken är uthälld och ny fräsch finns till förfogande.

Jag försvann från bloggen, som ni säkerligen märkt. I måndags eftermiddag började min mage göra mer och mer ont och smärtan förflyttade sig ner mot höger sida av magen. Jag fösökte vila bort smärtan men när mamma ringde kunde jag inte hålla mej längre utan började gråta av smärtan och hon tvingade mej att ringa sjukvårdupplysningen. De skickade vidare mej till jourläkaren som skickade vidare mej till akuten där jag efter många om och men lades in. De ville först skicka mej till Ljungby men jag ville verkligen inte det så tillslut fick jag den sista sängen på ortopeden. Och jag fick dela rum med 3 andra mycket trevliga och pratglada damer allt från 37 - 70 år som alla hade opererat sina höfter eller knän. Jag var dock inte på prathumör och framstod nog som lite av en surpuppa. Redan på natten mellan måndag och tisdag hade kirurgen som tog emot mej på akuten bokat operation eftersom han var tvärsäker på att det var blindtarmen som spökade. Men läkaren som kom in på tisdagen var inte lika säker och därför blev inte operationen av utan de började pumpa mej full med kemiska ämnen som fick mej att se cyklande kor (helt ärligt) och som Jakob uttryckte det: titta ut i tomma intet och vara slö när man pratade med mej. Men bra mådde jag i alla fall! Tack och lov för drogerna! Dessa fortsattes pumpas i mej med jämna mellanrum tills jag började spy på onsdagkvällen.

Då hade kirurgerna äntligen kommit överens och de skickade mej till operation. En lite läskig sak när man tänker efter. De körde mej i sängen och in i operationssalen så jag såg allting och de började lägga upp instrumenten som skulle användas, dock vågade jag inte titta på dem utan jag valde att stirre upp i taket och prata med alla snälla sköterskor som var där. De satte på mej syrgas och tillslut sövde de ner mej och sa lugnande saker till mej. Sen minns jag inget mer förens de väcker mej, jag skriker att det gör ont och de ger mej morfin. Då var klockan tjugoöver tiolv på natten sen att jag spyr när jag är tillbaka på ortopeden. Nästa sak jag minns är att jag vaknar vid fyra på natten och är kissignödig så jag stiger upp mej hjälp av en sköterska (hur hon kom dit har jag ingen aning om, har jag ringt efter henne?) väl inne på toaletten säger jag att jag mår bra och i nästa stund svimmar jag nästan av smärta och de hämtar därför sängen så att jag får åka i den de fem meterna det är tillbaka till sängen.

Morgonen efter har jag ont i hela magen. Det känns som att någon har lagt mej på golvet och sparkat på mej för allt vad de var värda (och i detta fall var de värda en heeel del). Nu fortsätter de att ge mej droger, mums! ;)
Hela torsdagen spenderades i sängen där jag mest sov och fick mer smärtstillande.

På fredagen kom en kirurg upp och berättade vad de sett. Det var ingen blindtarm som de först trodde utan de har hittat vätska i min mage vilket tyder på att jag har haft en vattencysta på äggstockarna som sedan spruckit, vilket tydligen och uppenbarligen kan göra riktigt jävla svin ont! Han sa också att bara proverna kommer tillbaka bra och om jag är uppe ur sängen så får jag åka hem. Så jag gick runt och försökte hålla god min eftersom jag ville hem. Och klockan 11 kom Jakob och Mikael och hämtade mej utanför sjukhuset.

Detta var ingen rolig tid, inte alls! Men jag vill tacka Cim som ordnade med bil så att jag kom till sjukhuset, och Sanna som följde med mej i måndagskväll! Samt Linda som ringt som en galning och visat sin omtänksamhet. Jakob som varit snäll och skött Thea samt suttit hos mej på sjukhuset. Och mamma och pappa som har brytt sej som aldrig förr :) Och farmor och farfar som ringer titt som tätt och undrar hur jag har det :) Dessutom alla snälla människor som verkligen visat att ni bryr er genom telefonsamtal och sms. Tyvärr har jag inte orkat prata så mycket som jag hade velat.
Något som jag är stolt över är att jag har klarat av en gynundersökning som jag förut har varit superrädd för efter den brutala undersökning jag var med om när jag var 14 år. Dessutom har jag blivit stucken titt som tätt eftersom mina kärl gått sönder så de har fått sätta om droppen. På 5 dagar jar jag fått 3 dropp satta, varav 2 st var i handen, något som tidigare varit min största fasa eftersom jag trodde att det gjorde jätte ont.
Men personalen på ortopedavdelningen har varit underbara och tagit så väl hand om mej när jag har legat där som en jäkla idiot och inte kunnat göra särskilt mkt. Och duktiga på att sticka var de också!

Nu ska jag lägga mej och vila en stund, det är jobbigt att sitta för länge eftersom operationssåren gör ganska ont fortfarande. Imorgon kommer nog mamma och hjälper mej att städa, handla samt ta hem katten. Hon har varit här tillräckligt länge nu. Tillsdess, får ni ha det så bra! Oroa er inte för mej :)

Puss!

Magkatarr, you got me! Dumma, dumma, dumma! Spyan sitter i halsen, klökningarna kommer och går, och den övre magdelen känns som att den ska antingen eldas upp eller sprängas sönder. Jag kan inte riktigt bestämma mej för vilket, "men båda känslorna är ungefär lika gemytliga" .. Jag har iallafall köpt Omeprazol som jag ska knapra i mej, så snart mår jag nog bättre!

Ett plus i kanten dock är att snön smälter undan och att fåglarna kvittrar (jag väljer att ignorera den just nu fallande snön, den smälter ju ändå bara). Vågar man hoppas på skinnjackan snart? :)

.. det blev en med snopp!

Jag önskar er lycka till på vägen och ser fram emot att få träffa den lille så fort jag kommer hem till Ronneby igen.
Herregud, jag kan verkligen inte förstå att en av oss (och av oss så menar jag vi från det gamla tjejgänget) har en liten skrikande skrynklig sak som ska skötas om 24 timmar om dygnet. Att en av oss faktiskt har en liten människa som de själva skapat och som består av deras eget skrot och korn. En liten människa som de ska ta hand om i minst 18 år. En liten person som ni ska älska villkorslöst och ställa upp för i vått och torrt. För mej känns det som ljusår bort (eller tjaa, kankse fem, sex år bort) Men ni har faktiskt ett litet barn nu. En liten pojke med brunt hår och röda putande läppar. Han var underbart fin! Det var han verkligen! Så ännu en gång önskar jag er grattis och lycka till med allting! Jag tänker på er! <3

När man går med på att lämna lägenhetens fyra väggar och traska sig över ett lerigt och blött campus för att komma hem till sin karl och hålla honom sällskap framför hockeyfinalen. Detta trots att jag inte är ett skvatt intresserad. Det har dessutom bara gått 4 timmar sedan han lämnade mej, men det känns som 10 :)

Egentligen har jag inte så mycket att säga. Jag ska öppna upp boken om konfliktlösning på arbetsplatsen nu tänkte jag. Anteckna och få in så mycket som möjligt. Snart kommer Erika med Sheldon (hennes och sambons kise) som jag och Linda ska passa när hon är i Göteborg med min man och ett par till. De kommer tillbaka imorgon så Sheldon behöver inte stanna hos Linda särskilt länge. Vi tänkte testa att ha honom här tillsammans med Thea men eftersom hon kan vara en riktig liten hagga ibland vågade vi inte det. Sheldon är ju bara barnet liksom :)

Imorgon blire fest hos Maria i klassen. Finkläder är temat. Superkul att klä upp sej! Dock ska jag inte dricka någonting eftersom jag har mått illa ett par dagar nu igen ..

Annars är det mesta fint! Har fått prata av mej med mamma, Jakob och Linda om tjejen som jag tidigare skrev om, så det känns bättre. Nehe, dags att plugga. Jag slänger in en bild på Thea till mamma, jag vet att du saknar henne! :) Hon börjar föressten bete sig som att jag är hennes mamma igen. Ska ligga raklång på rygg i min famn, bli runtburen, skriker för att jag ska plocka upp henne, dessutom får inte Jakob röra mej för då skriker hon, haha! Galen katt!

 

 

Om en liten liten stund kommer min kärlek, hans vän Mikael och min vän Linda för att laga mat tillsammans med mej. Både pannkakor och någon pastasak som Jakob hittade på. Sedan ska vi äta allting! Varför gör de 2 st rätter undrar ni? Jo det är så att jag måste använda mina ägg i kylen, och samtidigt hade Jakob planerat för middag och plockat fram mat eftersom han ville laga middag till mej.  Dålig kommunikation tror jag att det kan kallas, fast på ett bra sätt .. För vi löste det! Bjöd in Linda och Mikael, och så vips blev det en trevlig kväll av alltihop, mellan oss 4!

Visst låter det som vi är värsta samboparet? Haha, men det är vi inte, bara nästan! ;)