.

Jag har just nu läst en blogg som jag klickade mej fram till utav en kille som är i tjugoårsåldern, jag tänker inte nämna vilken det är eftersom jag vill respektera honom och det som han skriver. Men en sak som jag har reagerat på är att när han skriver om sin flickvän som han har varit tillsammans med i 5 månader, så skriver han alltid om hur mycket han älskar henne (okej, det är lugnt) men han skriver också om hur de ska vara tillsammans för alltid?! Typ A+A Föralltid .. Asså jag är för att folk skriver vad tusan de vill , men jag måste då få reagera på det som skrivs också, för så är det att ha en blogg .. Och det jag reagerar på är om det inte känns lite lågstadie att skriva föralltid? Som från den tiden när man inte hade en aning om vad kärlek var och trodde att en puss skulle leda till giftermål? Jag menar, hur sjutton ska de kunna veta att de kommer vara tillsammans föralltid? Och hur ska han kunna veta att de kommer vara tillsammans oavsett vad som händer?

Och hur kan man skriva "baby" , "älskling" , "sötis" och sånt om varandra i vartenda inlägg? Har inte människorna som man skriver om ett namn? Tror folk att de bevisar sin kärlek genom att blogga om hur otroligt kära de är i sin partner? Och hur mycket de älskar personen? Jisses, säg det till människan istället! Jag kan förstå att något eller några inlägg handlar om det för självklart så vill man skrika ut sin lycka, men när det kommer i VARJE inlägg så känns det, förlåt, men patetiskt .. Och det handlar inte bara om denhär killen utan det är rent allmänt bland bloggare .. Orden "jag älsskar dej" och "vi föralltid" används på tok för ofta! Och mitt budskap till er som läser: Säg till personen ni tycker om hur mycket ni tycker om den! Skriv inte massa puttenutt inlägg på er blogg eller facebookstatus. Jag kanske är cynisk och hård, jag vet inte. Det här med riktigt kärlek är nytt för mej. Men när man skriver det konstant så känns det som att själva meningen med budskapet försvinner .. Själva känslan av kärlek försvinner på något sätt. Känslor och kärlek är något som man ska vårda ömt tycker jag. Man ska tänka efter innan man säger vissa saker, och man ska mena det! Och som jag skrev innan så försvinner sanningskänslan i det när man bloggar om det konstant, tyvärr. Och tyvärr så förstörs mina rosa fantasier om vad kärlek är av sådan här. Det är den hopplösa romantikern i mej som säger stopp nu.

Detta är min åsikt iallafall. Vad tycker ni?