Världens bästa hotell = världens bästa program?
Efter ännu en arbetsdag slår jag mig ner för att starta TV3-play och se på Världens bästa hotell. Denna satsning som TV3 gjort är en av de allra bästa om ni frågar mig. Första avsnittet fick mina ögon att tåras och läpparna att spricka upp i ett stort leende, samtidigt som jag förnöjd uttrycke mig med ord som "aaah" , "ååh" och "vad fint". För er som inte vet så handlar programmet om personer med olika handikapp som får komma ut och testa på arbetslivet på ett hotell. Hela tiden får de nya utmaningar som för dem är större än så mycket annat. Och oavsett om det handlar om att bädda sängen, checka in gäster, dela ut godis, byta en lampa eller skära tomater så gör det allt med en sådan glädje att det känns ända in i märgen hos tittaren. Personalen (som jag hoppas är lika härlig när kamerorna är av) peppar, skrattar och skojar med dem och får personerna att känna sig så viktiga som det bara går.
Ett av de allra bästa, och mest rörande klippen, var för mig när Christoffer pratade om sitt arbete i receptionen, någonting som han drömt om väldigt länge. Han berättar om hur stolt han är, om sina drömmar om att leva ett normalt liv, tjäna pengar och klara sig själv. Han fortsätter med hur arbetet får honom att känna sig nästan så, och hur otroligt stolt han är över sig själv och hur stolt han familj är över honom.
Just detta klippet tycker jag representerar så mycket som är fel i vårt samhälle. För varför ska han inte få arbeta, egentligen? Uppenbarligen så klarar han det, även om det är med hjälp. Likadant tror jag att det är för så många andra som sitter arbetslösa just nu. De söker efter en identitet, och efter att få känna sig behövda och stolta över vad de gör. Visst finns det de som inte gör det de ska, och som hellre sitter hemma än att arbeta. Men jag tror att många av sveriges invånare dras över en kam, tyvärr.
För just det med stolthet, det är så viktigt för en människas både självförtroende och självkänsla. Känslan av att veta att du passar in någonstans, och att det du gör är viktigt, det tror jag kan bygga stora delar av en persons välmående. Just nu är jag grymt förbannad över de regler som finns, regler som inte alls uppmanar till att arbeta, för att du helt enkelt inte kan. Detta ska dock inte bli ett ännu ett argt politiskt inlägg. Utan jag vill bara uppmana er till att se på programmet, tänka efter och se på personerna och hur det trivs med sina arbeten som städare, kockar och receptionister. Och inse att fler personer nog skulle agera och känna likadant, handikappade eller inte.
Kanske någonting för Reinfeldt och company att tänka på?
Kommentarer
Trackback
