Vad det blir av oss får framtiden utvisa

Jag har funderat. I flera veckor har min hjärna gått fram och tillbaka, tillbaka och fram. Någonting har känts mycket märkligt, och jag har inte riktigt kunnat sätta fingret på vad det är. Jag vet att campus tråkar ut mig. Jag vet att veckorna är fantastiska för att jag får jobba med det jag vill, men jag vet också att jag flyr härifrån under helgerna på grund av den känsla som gnager inombords. En känsla som säger min att jag inte passar in här. Eller, jag passar inte på det sätt som jag tidigare gjort.

Campus handlar om att gå ut flera dagar i veckan, hångla med flest killar och att ha den bästa fyllehistorian att berätta. För mig är det inte så. Jag är ständigt sjuk i min luftrör som ni vet, jag har en pojkvän som jag hånglar när jag vill med och full, det tycker jag inte särskilt mycket om att vara. Utelivet har aldrig direkt lockat mig, jag tycker att jag kan roa mig på andra sätt. Som att ta en öl på puben, gå på bio, bowla, äta ute eller kanske åka iväg. Att gå ut och dansa tills svetten rinner är spännade någon gång ibland, men inte på det frekventa sätt som campuslivet erbjuder.

Jag hör om människor som "bara" rökte lite hasch under gårdagens fest, och undrar varför de vill göra så mot sig själva, samtidigt som jag skrattar ett falskt skratt. Jag kan verka trist, men det är jag inte. Inte enligt mig och inte enligt de som verkligen känner mig. Jag trivs bara bättre med en vinkväll och spel, hemmagjord pizza tillsammans med två fina vänner, kaffe och prat med min bästa vän eller en kväll på restaurang.
Därför har jag dragit mig undan från det som tidigare varit mitt campusliv, till nya människor och ett nytt campusliv, ett som jag trivs bättre med. Jag kan sakna det gamla, och jag lämnar det inte helt bakom mig, jag behöver bara lite ny luft just nu, och lite nya vidder att leva bland. Och jag hoppas att ni inte glömmer bort mig.

Kommentarer
Postat av: piratelin

Vi går alla igenom olika perioder i livet och så kommer det fortsätta vara, allt beroende på vilka omständigheter och situationer vi befinner oss i. Vissa roller passar vissa stadier, andra roller passar in i andra. Jag vet att jag tyckte att det var jobbigt när tanken slog mig om min rollförändring här på Campus och jag vet att jag fick lite panik över det. Men det går över och hux flux har min roll fått en ny innebörd. Det är ju det fantastiska med livet, att det utvecklas och tar nya svängar hela tiden. Om det inte hade varit så hade vi säkerligen blivit fantastiskt uttråkade.



P.s. Jag glömmer inte bort dig! D.s.

2011-03-17 @ 13:32:34
Postat av: Ronja

Jag röstar för att gå ut och äta en kväll och bowla! :D

2011-03-17 @ 13:49:06
URL: http://ronjastrand.wordpress.com
Postat av: Mikaela Lindsjöö

Jag håller med dig helt och hållet och känner precis likadant! Och i min hjärna har jag redan flyttat här ifrån och startat ett nytt liv, ett riktigt liv! ;D Puss på dig sötnos <3

2011-03-17 @ 14:39:14
URL: http://mikaelalindsjoo.spotlife.se
Postat av: alle gryth

instämmer fullständigt. bra skrivet :)

2011-03-17 @ 15:53:26
Postat av: ..

Det kändes riktigt skönt idag att höra hur någon har samma känsla. Du vet att du inte är ensam om den så vi får se till att hjälpa varandra när vi känner så här. Håller med om att det finns mycket annat att göra. Jag uppskattade den lilla testunden vi hade idag. Bara en sån sak är ju fint som snus!

2011-03-17 @ 19:14:22
Postat av: Sanna

Du är för söt. Som sagt, vi är alla i olika stadium i livet och trivs med olika saker. Jag tycker varken det ena eller det andra är fel. Låt folk festa ifall man gillar det, och låt andra mysa mer om man vill det. Jag till exempel kanske föredrar att festa framför att hänga vid tv:n en lördagskväll, men är samtidigt medveten om att det kan förändras om jag (mot all förmodan, hehe) skaffar pojkvän och föredrar att ta det lugnare. Man vet väl ändå var man har varandra om man är riktiga vänner och faktiskt tycker om en för vad den är. Men en sak att komma ihåg, självklart ska "vi" (nu talar jag i vi-form men aja) inte "glömma" bort dig, men samtidigt krävs det en ansträngning från din sida med, annars kanske det känns som du har glömt bort oss:) Krävs ju en ansträngning från bägge håll att hålla relationer vid liv, annars dör dem ut och hur jävla trist är inte det liksom?



Puss på't! :)

2011-03-17 @ 19:54:29
Postat av: Claran

Jag är precis likadan Emelie!!! Mycket ändrades ju när jag hittade Henrik med!

En grej med är att jag inte riktigt är van, eller trivs med för den delen, hur man festar på campus. Jag är mer van vid "sitta ner och ta en öl" grejen (även att jag inte dricker öl :P)



Det jag ser fram emot nu är att skaffa en riktig lägenhet, inreda som jag vill. Ha mysiga hemmakvällar, spela spel osv. :)



Det där med knark och grejer är jag ständigt lyckligt ovetande om... jag utgår från att ingen är så pass dum att man använder sådana droger... :)

2011-03-17 @ 21:04:59
URL: http://chokladargodis.blogspot.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0