.

Detta är ett hatbrev till alla er som gjort mitt liv till ett helvete. Till alla er som säkert inte ens själva vet hur illa ni har gjort mig. Ett hatbrev till er som får mig att vrida mig i plågor om kvällarna av alla tankar som far runt.  Ni som har fått mig att känna mig oduglig. Ni som fortfarande får mig att känna mig oduglig. Ett hatbrev till er som får mig att känna mig totalt värdelös. Till er som får mig att känna mig fulast i världen. Till er som fått mig själv att hata min kropp och mitt jag. Till er som satt sådanna tankar i huvudet att jag inte tror att jag är värd ett skit. Till er som gjort så att jag har varit vaken sedan sex i morsen och inte kunnat somna om eftersom alla världens senarion spelas upp i mitt huvud.  Till er som skapat ett självförtroende och en självkänsla hos mig som ligger på ungefär noll. Till er som får mig att känna mig som att jag inte kan behålla någonting viktigt i mitt liv. Ett hatbrev till er, gamla som unga, som säkert inte ens vet hur illa ni har gjort mig.

Jag trodde att man skulle bli starkare av att ha en trasslig bakgrund? Inte jag, jag verkar bara bli mer och mer svag för varje dag som går. Inte var ni mobbare, jag har tvärtemot alltid haft "vänner". Men ni var inte äkta. Fy fan för er. Jag är så besviken på mig själv för att jag har lagt tid på er. För utan er hade mitt liv varit lite enklare just nu. Jag är dock glad att jag har kommit på vilka som är äkta tack vare er. Vilka som är värda att lägga energi på. Både gamla och nya vänner. Och jag är glad att jag numera inte lägger energi på sådanna som ni. Sådanna som jag anser vara falska. Men ni, ni har redan förstört så mycket. Och ibland undrar jag om det någonsin kommer byggas upp igen.


Ett hatbrev till er som jag hatar.