.

Vad är det med killar och deras sätt att uttrycka sig? Är de flesta ganska obekväma i situationen eller är det helt enkelt så att det bara inte vet hur de ska göra? Personligen har jag en pojkvän som säger de finaste saker när man är tillsammans, alltså face to face, och jag kan leva på den väldigt länge. Att säga det direkt till mig är otroligt bra, men när man inte kan ses mer än två gånger på ett halvår så kan man inte riktigt gå runt och vänta på de tillfällen då man ses. Orden glöms liksom bort i saknaden om jag säger så.

Missförstå mig inte nu. Detta inlägget är absolut inte till för att klaga på varken min kärlek eller någon annan, jag bara funderar. Förstår de inte att orden "jag saknar dig och det suger, men jag kan inte göra något åt det" (som jag vet att flera killar har sagt) sårar ganska mycket? När man egentligen bara vill att de ska säga att de sätter sig på tåget direkt och möter oss om nästa dag? Givetvis kan de inte sätta sig på ett tåg, men bara att de säger det gör så mycket. Jag har en kompis vars pojkvän bor långt härifrån, när hon var nere en gång och saknade honom extra mycket så satte han sig faktiskt vid internet och letade resor så att han skulle kunna hälsa på henne. Om detta var en ren gest eller om han faktiskt hade i åtanke att åka ner vet jag inte, allt jag vet är att gesten gjorde henne glad på en gång och att de dåliga tankarna försvann direkt.

Denna gest visar i och för sig på att det faktiskt finns killar som gör det. Oavsett om de vill träffa oss eller bara göra oss glada. Deras tuffa yta som säger "det räcker att vi inte ses förens jul" smälter ju ganska direkt när man väl ses. Jag menar, herregud, den omfamningen som jag fick när jag klev av bussen i Holland visade på att han mycket väl hade saknat mig, vilket jag också visste, bara inte att han hade saknat mig så mycket. Men just orden som de kan kläcka ur sig när man inte ses. De orden kan verkligen göra så ont. För visst, tjejer lever mer med känslorna på utsidan. Men när ska killarna lära sig att det inte skadar dem att göra detsamma? Eller ställer vi för mycket krav på dem? Ska orden "jag saknar dig & älskar dig" räcka? Eller kräver ett förhållande mer?