I do!


Först och främst så vill jag säga till Jakob när han läser detta att du inte behöver bli rädd! Okej? Ta ett djupt andetag :)

Eftersom jag är hängig ikväll så bäddade jag ner mej tidigt och startade en film. Ikväll blev det Bröllopsduellen med Kate Hudson och Anne Hathaway i huvudrollerna. En helt vanlig tjejklyscha med 2 bästa vänner som ska gifta sej, de "råkas" bokas in på samma dag och i samma byggnad och kaoset är i full gång. De färgar varandra orangea, sätter blå färg i håret på varandra osv. Allt för att förstöra för varandra så att de själva ska kunna fira som stora dag. Självklart är slutet bra, men exakt vad som händer avslöjar jag inte ifall någon vill se den. Filmen är kankse inget genidrag, men den fick mej absolut att dra på smilbanden emellanåt. En klyschig men lättsam film med viss charm för den som är sugen.

Dock var det inte själva filmen jag ville skriva om, utan om bröllop. Är det en sån där typisk flickdröm att killen ska falla ner på knä med en diamantring samtidigt som han övertygar tjejen om sin kärlek och att han vill dela sitt liv med henne? Självklart! Jag är ganska tjejig, okej jag är extremt tjejig, men jag tror faktiskt att det är fler än jag som drömmer om ett stort bröllop där man får skrida fram till mannen man älskar samtidigt som vacker musik spelas i bakgrunden. Och självklart ska du vara vackrare än du någonsin varit förr! Man drömmer liksom om att så fort man ha svarat "Ja" så lever man lyckliga i alla sina dagar .. Ja, visst kan man drömma. Eller alla behöver nog inte drömma förstås, jag har en hel drös med lyckligt gifta människor runt omkring mej. Ett exempel på det är min farmor och farfar, i somras firade de 50 år som gifta, det är helt otroligt länge! Men ändå kan jag se kärlek mellan dem när jag är tillsammans med dem. Ingen puttenutte kärlek utan mer en stabil kärlek där man vet att de liksom är rätt för varandra. Så hoppas jag att jag med har det på ålderdomens dagar! Men först vill jag gifta mej, för jag är ju faktiskt tjej .. Inte just nu, inte om ett år .. men någongång i framtiden så vill jag stå där i min fina, men mycket enkla klänning, med liljor i handen, en fet ring på mitt finger och med mannen i mitt liv vid min sida. Och när vi säger "Ja", då är vi lyckligast i hela världen. Och efter 50 år? Ja då är vi förhoppningsvis precis lika lyckliga. Klyschigt? Jag vet, men ibland får man faktiskt vara det också, även om man egentligen ogillar det!

Nu ska jag kolla på brudklänningar, bara för att de är så fina! Sen ska jag kurera mej!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0