.

Idag är en sådan där dålig dag. Jag vaknade av att regnet smattrade mot rutan, himlen var grå och rummet kallt. Min enda värmekälla var täcket som jag och nallen som jag fick av Jakob för några månader sedan, kurade in oss under. Det är en sådan där dag då jag inte ville vakna ensam. Då jag vill vända mig om och se Jakob ligger brevid mig. En sådan dag då jag vill kura in mig hos honom istället för täcket. Men det går inte. Usch, jag vet att saknaden är värst nu i början och att jag så småningom kommer vänja mig vid att vara ensam. Och när jag har vant mig som bäst kommer han komma hem igen. Men jag hatar detta!

Jag har upptäckt att saknaden har en del olika skeden. Först var jag jätteledsen, sedan blev jag arg på honom, och nu har jag bara en klump över bröstet och känner mig mer hopplös än ledsen. Det är inte kul att vara ifrån varandra .. Lite tur är det att jag har min nalle och linnet som jag har sprutat ner med hans parfym. Skulle haft en tröja från honom egentligen, men vi är glömska och kan inte minnas allt. På nätterna har jag det med mig och det känns i alla fall lite mindre ensamt.